• Om Trollan
  • Varför jag bestämde mig för Piratpartiet 2010

Trollan's Tankar om stort och smått

~ Quod scripsi scripsi

Trollan's Tankar om stort och smått

Kategoriarkiv: Rättsamhälle

Lite fackliga tankar

23 tisdag Okt 2012

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ 11 kommentarer

Etiketter

Facket, Maria Ciminti, SD, Transport

Facket är väl något jag egentligen inte har förstått mig på så mycket. Jag vet att man bör vara med där, men har väl personligen inte sett att jag vunnit något på det. Faktum är väl att en gång i tiden då man skulle säga upp en massa människor så fick företaget kämpa mot facket för att behålla mig. Det hade kostat dem två tjänster tydligen att behålla mig. Lite kul att höra efteråt – men samtidigt kändes det väl inte som facket haft mitt bästa framför ögonen.

Nästa gång facket var involverad var väl när jag degraderades, min tjänst försvann helt plötsligt och jag hamnade tillbaka på ruta ett. Jag hämtades in på ett spontant möte där en från lokala fackklubben, HR och supportchefen medverkade. Jag hämtades in från kaffaautomaten totalt oförberedd. Jag informerades om vad som gällde och mötte sympatiska blickar. Man sa också att man fick se hur det såg ut i framtiden med chanser för andra tjänster. Eftersom jag snart skulle hem på mammaledighet så var det inte så lång tid. Jag hade då bara talat om för ett fåtal att jag var gravid. Fackets representant  sa ingenting. Jag sa heller inte så mycket. Jag höll bara min kaffekopp febrilt för min darrande underläpp och befallde mig själv att inte börja gråta.

Men trots detta så har jag fortsatt vara med i facket. Inte ens när man hade möjlighet att bara köra A-kassan såg jag någon anledning att gå ut. Kan säkert vara bra för något typ. Litegrann som Svenska Kyrkan. Är med där av hävd och ohejdad vana.

Men varje gång jag läser att ett fackförbund utesluter folk för att de är aktiva i SD så devalveras deras värde för mig än mer. Jag förstår inte hur man i en demokrati kan utesluta människor för deras åsikter. Var det det Karin Engström menade att stater har olika riktningar – att man inte kan använda etiketter som demokrati och diktatur i ett modernt samhälle?  Man utesluter alltså inte för deras handlingar – utan för åsikter. Detta för att det inte stämmer med ”värdegrunden”. Men om nu facket är till för att hjälpa sina medlemmar – hur kan man vägra denna hjälp till människor bara för att man ogillar deras åsikter? Vad för värdegrund är det? Inser man inte hur fel det ser ut?

För en del människor är det här med fackliga förbund viktigare än det är för mig. För en av dessa är detta extremt viktigt – så viktigt att personen vågar stämma facket. Och för mig blir denna strid extra rolig att se på då det verkligen är sådant man älskar. Den lilla människan som slåss mot det stora facket Transport.

Transport inbillar jag mig har en majoritet av män, och när jag då kollar på Förbundskontoret så bekräftas denna bild. Jag  hittar 19 människor varav 1 kvinna där. Snacka om patriarkat! Dessutom har alla dessa på kontoret svenskklingande namn (eller ja, lite norska och tyska influenser kan anas). Och dessa har då uteslutit en kvinna. En kvinna med invandrarbakrund dessutom – Maria Cimini. För att hon är med i SD.

Maria är dock inte någon som stillatigande accepterar detta, så hon drar Transport inför rätta. Borde inte detta fall vara underbart att sätta tänderna i för alla feminister och vänsterfolk?  Det finns utrymme för hur många ledare som helst här för de som vill spy galla över vita män med makt  och som använder denna makt mot kvinnor?  Men så var det här med att Maria är fel. Hon är tydligen inte en av dessa  stereotyp SD man försöker peka ut när man pratar om SD. Och i vanlig ordning är det svårt när kvinnor är bångstyriga och inte uppför sig som feministerna vill att de ska uppföra sig. Hur ska man hantera dessa? Svaret har vi redan –  man undviker att ta upp dem i diskussionen. De ska inte synas. Till exempel missades många i Feministisk perspektiv när de granskar protester mot dagens feminism, det fanns inte en enda kvinna med där. Sen pratar man om härskartekniker…

Har jag fel? Hur kan det komma sig att jag inte hittar ett pip om att en kvinna dragit facket till rätta hos någon av våra större tidningar? Jag gör en sökning på Maria Cimini på SVD, Aftonbladet, Expressen och DN och får noll träffar. Däremot kan jag bland senaste nytt hitta en rubrik som säger  Åtal för misskötsel av häst hos Aftonbladet.  Om man nu är så sugen på att sälja att man ständigt har rubriker som utlovar skandaler från Hollywood för att få läsare – hur kommer det sig att man inte vågar ta denna story? Min gissning är väl att det skulle generera läsare med en rubrik som ”Transport utesluter kvinna” eller varför inte ”Kvinna tar strid mot Transport”. Men så fort SD kommer in i ekvationen så blir det så svårt – och våra tidningar är för rädda för att skriva om det. För hur ska man vinkla detta så att Transport framstår som hjältar? Som rakryggade står upp för alla människors lika värde samtidigt som de sparkar ut en invandrarkvinna, gift med en etiopier .  Angående den lite klippta bilden i Barometer så fanns det en historia bakom den med:

Ni ska veta att bilden ovan på mig är tagen just i Etiopien då jag var där med Action Aid i höstas. Jag sprang i The Great Ethiopian Run för välgörenhet med Haille Gbrselassie och fick ihop över 25000 kronor till bl.a. den etiopiska kvinna de klippt bort på bilden som nu har en egen liten affär istället för att bo på gatan.

Så – vad har Transports ledning med sina fina värdegrund att presentera på hur de försöker göra världen till en bättre plats? Bortsett från att kicka SD-politiker då.

Finns det någon nytta med facket – är det en fördel för mig om jag är med i det? Om det är till fördel, och jag förlorar på att inte vara med, då ska man inte kunna diskriminera någon för deras kön, hudfärg, sexuella preferenser eller politisk åsikt enligt min ringa åsikt. Gör en person en olaglig handling – fine – då kan man bestraffas. Men för att göra det man tror på. Nix.

Det är dyrt att dra saker till domstol i Sverige, och därför har Thoralf Alfsson ordnat en insamling för Marias rättskostnader. Om någon vill stödja Maria eller hjälpa till att sätta dit Transport för att man är mot det typ av samhälle de tycks strävar efter – så finns det möjlighet här.

Vill du hjälpa Maria Cimini kan du sätta in ett bidrag på Bankgiro 5279-5465. Skriv också Maria Cimini på inbetalningen.

Avpixlat
Barometern

Expressen ledare om tidigare uteslutningar från Transport

Uppdaterat 22:20:

Bra från Mårten Schultz om varför Fackföreningar inte ska utesluta SD i en Aftonbladet debatt från 2010:

Det här kan kanske tyckas som en intern sak för facket. I en mening är det just det. Fackförbunden är föreningar som är till för sina medlemmar. Föreningar sätter upp sina egna regler. Det är inte någon mänsklig rättighet att få gå med i en förening. I allmänhet.
Men facket är inte som vilka klubbar som helst. Vårdfacket är inte som medlemslistan för nattklubben F12 eller en fan-klubb för Twilight-filmerna. Fackförbunden har nämligen genom arbetsrättens regelverk kommit att tilldelas en makt som inte föreningar i övrigt har.

Fackförbunden får utse representanter till domstolar och ta ut avgifter och vidta stridsåtgärder på ett sätt som inte F12:s medlemsklubb eller Twilight-tonåringarna får göra. Fackförbunden har med andra ord tilldelats makt som inte andra föreningar har, en makt som delegerats från den offentliga makt som riksdagen tilldelats av folket. Med en sådan makt kommer ett ansvar.
När den offentliga makten tilldelas icke-offentliga institutioner, som fackföreningar, är det rimligt att staten också ställer upp som krav att makten utövas med samma respekt för grundläggande friheter och rättigheter som när det är staten själv som utövar makten.
/../

För att uttrycka det på ren svenska: Fackföreningar som diskriminerar medlemmar på grund av deras politiska åsikter förtjänar inte förtroendet att få utöva offentlig makt.

Vi mot dem-synsättet hör inte hemma inom sådan maktutövning.

Uppdaterat 24/10

Länk från Transport Arbetaren om stämningen.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Quick skandalen – fler tankar

28 tisdag Aug 2012

Posted by trollan in Brott, Media, Rättsamhälle

≈ 5 kommentarer

Etiketter

Catrin Da Costa, Media, rättsröta, Thomas Quick

Läser lite på Nyhetsverket om hur Gubb Jan blivit censurerad. Något han inte är ensam om. Sevedbloggen censurerades i Skånska Dagbladet när det visade att den sidan bloggaren presenterade inte riktigt stämde med den bild man ville presentera på området. Men jag hörde inte någon prata om fara för det fria ordet då. Men i det här fallet är det då så. Nåväl Gubb Jan blir intervjuvad och säger:

PN:I debatten om Quick har lite uppmärksamhet getts åt hans tidigare våldsamma historia.
T ex dömdes han för grov otukt av barn 1970. 1974 gjorde han sig skyldig till ett dråpförsök. 1994 gjordes ett stort beslag av barnporr hos Quick.
Detta har inte heller omskrivits så mycket. Vad tror du tystnaden om Quicks handlingar beror på?

GJ-Uppriktigt sagt begriper jag inte det. Bakgrunden är ju själva förutsättningen för att börja utreda hans påståenden. Alldeles oavsett om hans berättelser om barndomen är sanna eller inte så utvecklades han till pedofil sadist med upprepningstvång och impulskontrollstörning. Bara de obestridda brott han begått visar ju hans kapacitet i det avseendet. Det är den här bakgrunden som gör att utredarna inte vågat avskriva ens de berättelser som inte kunnat stämmas av mot distinkta försvinnanden.

Och där är väl grejen. Quick begick grova brott. Det verkar de flesta varit medvetna om då. Därför var han en lätt misstänkt i de här fallen. Han dömdes för åtta mord. Tre av dem är han nu frikänd från. De jurister som var involverade från början anser fortfarande att de gjort rätt. Dåvarande JK anser att HD hade fel som frikände Thomas Quick. Men även folk som tvekade till hans skuld reagerade tidigt. En av dem var Dan Larsson, författare till boken Mytomanen Thomas Quick. Han går idag ut i en artikel på Newsmill och tycker att media borde ta på sig en del av skulden till Rättskandalen Thomas Quick. Det kan jag inte vara annat än ense om. Hur kommer det sig

Om någon har begått grova brott – skulle jag vara ok med att personen döms för andra grova brott med? Ändamålen helgar medlen, så länge personen blir inlåst så? Nej, jag kan inte tycka att det är ok på något sätt. Så kanske det hade varit bättre för juristerna att istället för att fortsätta krampaktigt hålla fast vid sina ”bevis” kanske presentera den andra bilden. Jag har försökt läsa en del på Sture Bergwalls blogg men jag ser ingen beskrivning om tankar runt hans faktiska brott. Stämmer det att han dömts för grov otukt med barn? Hans mordförsök? Har han någon förklaring till dessa brott? Jag hittar ingen information alls. Istället så läggs fokusen på den undermåliga behandlingen med alla droger på Säter som ledde fram till de mest absurda erkännande.

Journalistikens kritiska och granskande funktion fallerade redan från början, rapporteringen i riksmedierna inriktades genast på att Thomas Quick var en vedervärdig, farlig, person. Därtill bidrog flera journalister aktivt till Quicks erkännanden.

Aftonbladets Lennart Håård var den person som förde in Thomas Quick på de så kallade Appojauremorden, enligt vad en åklagare påstår i en resningsansökan. Och Sture Bergwall, som Quick numera heter, hävdaratt han belönades med en dator av Håård (Aftonbladets reporter har senare gått ut i en video och påstått att han aldrig trodde på Quick).

Dala-Demokratens kriminalreporter Gubb Jan Stigson å sin sida matade Quick med fakta om olösta mord – bland annat boken ”Fallet Johan Asplund”, skriven av framlidne journalisten Göran Elwin.

Se där – kanske finns det en anledning till att Gubb Jan inte borde blogga i tidningen som part i fallet?

Så tycker jag att Gubb-Jans ska få fortsätta blogga om Thomas Quick? Ja, jag tycker han borde få skapa sin egen blogg och presentera sin historia. Däremot så förstår jag om Dala-Demokraten inte vill vara hans personliga mediakanal, sen att detta beslut tycks ha kommit efter påtryckningar från journalister känns väl lite mindre bra. Om de däremot skulle sparka honom om han skapar sin egen blogg – då skulle jag hävda mediacensur och hot mot yttrandefriheten. Jag håller med om  vissa av saker som skrivs:

– Han uttrycker ingen insikt om sin pedofila läggning och de sexövergrepp han begått utan lägger istället skulden på samhället och den tidens ”syn på sexualiteten”. Så sent som 1994 beslagtogs en säck barnporr hos Quick på Säter. Det finns ingen empati hos Quick när han talar om sina offer. Detta har även överläkaren Göran Fransson konstaterat för många år sedan (långt innan något morderkännande). Faktum är att Thomas Quick känns som en betydligt mer sympatisk person än Sture Bergwall som han nu kallar sig. Bergwall visar ingen ånger eller sympati för de offer som han gjort så illa.

Styvpappan till den pojke som Quick attackerade och förgrep sig på 1969 berättade för Crime News att han ansåg att mediebilden av Thomas Quick var snedvriden.

– Jan Guillou och Leif G W Persson framställer Quick som en harmlös figur. Med tanke på vår familjs erfarenheter är det väldigt sårande och provocerande. Jag vet inte om Quick begått de mord som han dömts för men jag vet vad han utsatte min son för.

Men tillbaka till dagens Newsmill artikel.

Medietrycket inför, under och efter rättegången måste ha varit avgörande. Det fanns ingen som helst konkret bevisning som ens kunde ha fällt Quick för snatteri om det varit åtalsrubriceringen.

Är det någon fler än jag som tänker DaCosta mordet här? Och efter att dessa båda fall blivit kända funderar på varför Assange inte vågar utsätta sig för svensk rättsamhälle? Vi vet redan hur 90% av media ser på honom just nu – finns det möjlighet att det inte skulle påverka utgången?

Nåväl – mer kritik mot media följer:

Rapporteringen av den katastrofala inledningen ”glömdes bort” i referaten från rättegången, bland annat av TT:s Ann Kristin Bladh som skrev för mängder av medier.

Även Patrik Nyberg skriver på Newsmill om den svarta tiden i svensk rättshistoria. När bortträngda minnen hos barn kunde användas som bevis. Han påpekar:

När nu diskussionen äntligen väcks om hur ovetenskapliga teorier inom rättsväsendet så är det stötande att se att Quick görs till symbol för rättsrötan. Under 1980- och 90-talet drabbades fler än Quick av populistiska karriärpersoner.

Jag förstår tanken – men samtidigt så tror jag även att det hjälper människor att bearbeta informationen att höra om olika fall. Quicks fall kommer efter DaCosta och man förstår att DaCosta inte var ett enstaka misstag. Att det handlade om tidens anda. Kanske kommer de andra drabbade få upprättelse i framtiden? Jag hoppas det. Jag skulle också vilja att de drivande i Quick-fallet och DaCosta skulle på något sätt få ta lite ansvar och få något straff. Tyvärr är jag inte så hoppfull angående detta. Jag får väl hoppas på Karma eller något sådant.

Lite fler länkar till material:

Boken Mytomanen Thomas Quick
Boken Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare
E-Boken Gåtan Thomas Quick
Boken Thomas Quick är död
Sture Bergwalls blogg
Mitt första inlägg på ämnet

Uppdaterat 14:55: Läser en kommentar på inlägg om Thomas Quick att hans tidigare brott är sonade – och därför inte intressanta att ta upp i sammanhanget. Det kan man väl tycka är en vettig ståndpunkt. Men bilden som nu spelas upp raddar upp ett antal fall där han varit oskyldig. Är det inte bra om man har jämvikt? Att man faktiskt inser att han begått brott – och är oskyldig till andra? Och i fallet Johan:

Brottet mot mig rubricerades som försök till dråp, men det blev aldrig någon rättegång, i stället återfördes Quick till Säters sjukhus.

Om man anses som psykisk sjuk – hur vet vi om han har tillfrisknat helt?

Men ok – låt säga att han har sonat sitt brott och att han aldrig kommer göra något mer. Innebär att ”sona” det att det ska glömmas bort helt? Att man börjar om på nytt på helt vitt papper? I det här fallet är det enligt människor som hävdar att de vet (själv vet jag varken ut eller in längre..) att det handlar om våldtäkt mot barn och mordförsök. När barn drabbats är det svårt att glömma.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Polis, polis – Tankar kring #polisgranskningen

12 torsdag Apr 2012

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

polisen

Jag har aldrig haft någon önskan om att vara polis. Nu finns det en del polisserier som jag gillat, och när man precis har sett någon sådan så skulle man kanske vilja vara en polis. Kunna göra skillnad. Min favorit är Strömstad polisen som Per Oskarsson gestaltade så bra. Sen har man Wallander och Beck, och varför inte Noll tolerans. Tuffa svenska serier där det handlar om att sätta fast buset. Sen har vi de amerikanska serierna, CSI m fl. Där man undersöker bevisen och mot alla odds så kan man komma fram till vad som hänt och sätta fast den skyldige.

När man ser sådant så kan jag förstå folk som blir intresserade av polisyrket. Men så kommer då verkligheten. Nerlagda utredningare. ”Pinnjakt”. Jag tycker trafiksäkerhet är viktigt, jag vill att man ska sätta dit folk som kör onyktra, och sätta dit fortkörare och även vårdslöshet. Ibland kan en person som vinglar omkring på vägen och skickar sms (hur fan kan det inte förbjudas?!) och gör diverse annat i bilen vara en större trafikfara även om de håller hastigheten. Eller de här som ska om, oavsett hur det ser ut, eller de som hinner ut i rondeller eller från sin utfart. Trafikbeteende överlag tycker jag man kan kolla lite på. Så jag är positiv till mer trafikpoliser. MEN säg att man har fått folk att skärpa sig. Kanske börjar folk inse att lägre hastighet = lägre bränslekostnad och därmed sänker hastigheten av den anledningen. Man har till och med fått mig att köra 90 på 110 väg, så under kan ske. Hur ska man då uppnå målen? Är det pengarna man vill åt eller trafiksäkerheten? För mig känns det som det blir katastrof för polisen ju laglydigare trafikanterna blir – de får ägna längre tid åt att sätta fast tillräckligt många – eftersom nu hastigheten är den viktigaste variabeln man har. Just det här med mål är svårt – men jag återkommer till det senare.

Men förutom trafiksäkerhet så finns det annat man vill ha poliser till. Man vill kunna lita på dem. Kommer ni ihåg fallet jag skrev om tidigare? Tjejen som blev våldtagen och man lade ner utredningen? Där som pappan fick igång utredningen igen? Där hävdade vissa att det var patriarkatet i sitt esse. Man tar inte tjejer på allvar. Att Christers och även Håkans anmälan lades ner har jag inte hört någon kommentar om (nu har jag inte följt twitter så det kan hända att man kommenterat och sett att problematiken är någon annan än att samhället genomsyras av någon sorts förakt för unga kvinnor – men jag tvivlar på det).

Så hur är miljön att jobba som polis? Det är svårt att säga. Det är många poliser som klagar på att det är lågt t i tak. På ledningen. På otydlighet. En del kommer tillbaka och klagar på dem som klagar. Säger att det är dessa gnällspikar som solkar ner ryktet. Jag förstår frustrationen – men det jag läser i granskningen och reagerar starkast på är inte att poliser gnäller – det är att solklara brottsanmälan läggs ner – och jag får ingen förklaring varför. Det är enskilda misstag. På många ställen. För mig känns det som problem i organisationen. Och det beror inte på enstaka polismän. För om alla dessa enstaka polismän är skitdåliga, då är det dags att fundera över rekryteringsprocessen. Vad har man för urval? Krav? Nu vet jag att man pratar om att sänka kraven ytterligare, vilket känns som en osedvanligt bra lösning för problemet.

I min bekantskapskrets så har jag en polis. Han är rätt missnöjd med sin chef för tillfället – och det är tydligen öppen konflikt. Jag har bara fått historien i andrahand av en rätt knapphändig källa. Men det verkar som de flesta andra i hans omgivning är överens med honom och applåderar honom, i tysthet. Och jag får en känsla av att det är precis samma historia som andra poliser berättar i granskningen.

Så läser jag när man intervjuat polischefer. I dag rikspolischefen:

Vad tycker du om poliser som fuskar för att nå de kvantitativa målen?

– Man kan aldrig försvara fusk. Jag tror inte att fusk är särskilt vanligt förekommande, men fusk kan man inte försvara. Det är förkastligt. Man ska redovisa saker på det rätta sättet.

Känner du till att det fuskas?

– Jag är helt bestämd att det inte förekommer i någon högre utsträckning och det är helt förkastligt om det förekommer.

Varför tror du att de gör det då?

– Du säger att du har pratat med 200 poliser och jag vet ju inte hur många som säger att de fuskar. Men jag tycker att.. Det finns inget försvar för det. Jag tycker att det är genant när man inom polisen säger att vi fuskar med exempelvis blåsen. Jag menar, vad finns det för stolthet i det vi gör. Jag tycker det är en skymf mot dem som har rätt inställning till arbetet. Att det finns de som säger att de fuskar, det gör mig upprörd faktiskt.

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om det. Det tyder på naivitet. Jag har jobbat på ett amerikanskt företag. Där hade vi mål. Kvantitativa mål. Något man snabbt lär sig är att det finns en kategori människor som, tyvärr, är större än man tror som anser att det viktigaste är att nå målen. Oavsett hur detta gjordes. Att nå mål = belöning. Så om målet är att ta så mycket samtal som möjligt, fine, då tar du samtalet och ber kunden starta om datorn och återkomma. Om målet är att hålla ner reparationer, fine, då ber man kunden starta om datorn och återkomma eller göra något annat menlöst till kunden hamnar hos någon som lyssnar på kunden och faktiskt gör det som krävs. Om målet är att logga så mycket som möjligt så kan man sitta och skriva nonsen anteckningar på alla serienummer man hittar – och oj – vad loggningsgraden ökar!

Problemet med fuskarna är ofta att det skapar en frustration för andra. Och det är inte bara inom polisen som man inte vill skvallra på sina kollegor. På något sätt hoppas man att cheferna själva ska upptäcka vad de gör. Tyvärr är det inte alltid de gör det. Och det gör det jobbigare för folk som faktiskt tycker det är roligt att jobba med support. På mitt företag löste man det hela genom att ha flera olika mål som vägdes mot varandra – och sedan även fick med kundnöjdheten. Och voìla! plötsligt så blev det svårare för fuskarna. så man måste ha någon sorts kontrollfunktion. Om man inte har det så finns det folk som kommer att utnyttja kryphålen.

Fusk är utbrett i samhället. Många fuskar på något. Kanske för ekonomisk vinst – eller kanske bara för att man kan – för att regeln tillåter det (lex ex-politiker som har företag och inte tar ut lön…)? För att det är en sport? Men det är bara när det handlar om sjukdom eller VAB som detta är något man erkänner. Människor som *påstår* att de är sjuka och har någon suspekt läkare som skriver på intyg – de fuskar säkert! Men ingen annan. Inte polisen (utom bara enstaka – och att de har mage att erkänna det tycks vara det som stör rikspolisen mest) och inte folk som kommer till Sverige som ensamkommet litet barn med rynkor och högt hårfäste.

Nästa chef som yttrar sig är Pia Sjunnegård Dahlbom. Hon kontaktade Aftonbladet efter att de skrivit om en polis som klagare på att det var lågt i tak.

Är det lågt i tak inom polisdistriktet i Roslagen?  

– Nej, jag tycker att vi har mycket högt i tak här.

Det finns många som inte håller med.  

– Enligt min uppfattning är det högt i tak. Jag är väldigt närvarande och deltar i möten varje dag, svarar på alla mejl och telefonsamtal. Alla är välkomna att framföra precis den kritik man vill. Däremot får man kanske inte alltid de svar man vill.

För mig ekar det lite konstigt. Det finns många som inte håller med säger reportern och människan upprepar, enligt min uppfattning är det högt i tak.Jag skulle kanske fundera lite över vad det är för svar man ger. Kanske är det ínte de svar personerna vill ha – men om folk kommer därifrån med uppfattningen att det är lågt i tak – då skulle jag fundera på hur jag har formulerat mina svar. Och, jag skulle även fundera lite över kritik som kommit fram, och på vilket sätt jag skulle kunna påverka situationen. Att bara upprepa: De har fel – det är hur högt som helst här! det tyder för mig på brist på lyhördhet, förståelse, och ledarskap. Och för mig är det bevis på att polisen har rätt.

Jag jobbar på ett ställe där det är mycket som sjuder under ytan, många som är missnöjda. Man klagar lite, men det blir ingen förändring. Jag är helt övertygad om att cheferna tycker att det är högt i tak. Men det är få som vågar testa det. Man orkar helt enkelt inte. Jag själv har inte så mycket skrupler så jag säger ifrån om det är något. Ibland får jag igenom saker – ibland inte. Har man ett bra svar så kan jag köpa det hela – har man inte ett bra svar så lobbar jag för min åsikt. Det kan vara små ironiska kommentarer ”fast hade man gjort på det sättet…” vilket kan nöta in mitt sätt att tänka och faktiskt leda till förändring. Kan vara rätt enerverande för mina chefer ibland – men samtidigt har de även påpekat att de uppskattar min rakhet. Och eftersom mina idéer handlar om hur man kan göra jobbet bättre för kunder och för oss så är det också i slutändan i deras intresse att ta tillvara idéer från oss som sitter ”på golvet”.

Jag har inte rädslan för att bli sparkad. Därför vågar jag vara öppen. Men andra känner inte samma sak. Så deras idéer tas inte tillvara. De känner sig utnyttjade och ouppskattade. Det är ingen bra grund för att bli en lojal arbetare. och jag har en stark känsla av att en polis som känner samma sak är heller inte den bästa av poliser. Och det som  krävs för förändring är en äkta vilja att lyssna – och förändras från ledningen. Och den viljan har jag inte sett något av i alla artiklarna.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tankar kring barnläkaren

28 onsdag Dec 2011

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

barnläkaren, rättsväsende

Jag kommer ihåg när jag hörde på radion om barnläkaren som anhållits på Astrid Lindgren sjukhus. Jag vet att jag redan då tyckte att det var märkligt att man valde att gå in och rycka henne från arbetspasset mitt framför patienter och kollegor. Jag vet att man från polisen gick in och försökte avdramatisera det hela – gripandet var odramatiskt. Det borde ha kunnat göras på ett smidigare sätt. Det känns inte som flyktrisken var så stor. Och då dödsfallet var ungefär ett halvår tidigare så känns det väl som eventuella  bevis har hon redan gjort sig av med. Så vadan detta? Och att det är fyra poliser som kommer? Jag kan förstå om det skickas fyra poliser på en beväpnad påverkad galning – men i det här fallet?

Sen sipprade mer och mer information ut och det hävdades att åklagaren hade en massa på fötterna. Jag kunde dock inte läsa ut att man hade något riktigt att komma med. Det verkade vara väldigt svag bevisning. Minst sagt. Jag tyckte det var bra att det i alla fall gick till åtal. Hade man bara lagt ner det så hade det funnits kvar tveksamheter. Nu har saker och ting presenterats, och för de flesta (utom kanske åklagaren) kan man se att det fanns inga bevis. Det fanns egentligen inte ens indicier. Föräldrarna har fortfarande inte fått några svar. Läkarens liv har förändrats för alltid.

Så hon friades. Och kvar finns ännu ett tvivel på vårt rättsväsende. Hur behandlas en människa som misstänks för ett brott?

Läkarens berättelse presenterar att man håller personen utan mat, dryck, eller sömn. Och att polisen hävdar att hon inte rätt till advokat.

– Då sa jag att då sitter jag här, men jag säger ingenting, för jag har inte gjort något. Då sa de att »du tror väl inte att vi har en lista på folk som springer här bara för att du säger något. Vi får se i morgon om vi kan hitta någon advokat. Sedan får vi faxa till någon, sedan tar det någon dag innan det kommer tillbaka, och du ska ha åklagarens beslut på att du ska ha en advokat. Så det kommer att ta ett par dagar«. Då får det ta ett par dagar, sa jag. /../

På morgonen efteråt meddelades det att det inte fanns någon frukost. – Jag var sist i kön, så det fanns inget kvar. Då hade jag varken fått lunch, middag eller frukost. Narkosläkaren berättar att när hon bad att man skulle ordna något att äta fick hon veta att man minsann inte kunde göra sådana beställningar, utan hon fick klara sig utan.

Jag har läst delar av förhör med en av läkarna i Styckmordsfallet. Och jag ser vissa paralleller här. Den som förhör ser en skyldig människa framför sig. Läkare som använder sina ord och jargong ska sättas på plats. Du ska inte tro att du är något, mördare. Är det så att man har förutfattade meningar om läkare? Att de kör med fikonspråk? Att de använder högtravande språk bara för att markera hur mycket bättre de är än alla andra? Litegrann som jag ibland kan få en känsla av hos vissa jurister. Men är det inte rätt viktigt att ha en person som förhör som faktiskt begriper vad personen säger? Som patient är det viktigt

Nåväl, jag läser vidare.

– Sista natten så var det en polis som tittade till mig. Han sparkade med sina stålhättor på dörren varje gång och skrek att jag skulle ställa mig upp, så att han skulle se att jag levde. Till slut när han hade gjort det varje halvtimme så orkade jag inte. Då kom han in i cellen och sa att jag var tvungen att ställa mig upp. Jag sa att jag ska på förhandling i morgon, jag måste få sova, jag förstår inte varför du ska ha mig att stå upp varje halvtimme här på natten. Då slängde han ner mig på britsen, in i väggen, och sa att om jag inte förstod det så kanske jag förstod det efter det här. Det är ju ren tortyr.

Inför häktningsförhandlingen fick narkosläkaren duscha och sätta på sig rena kläder som hade lämnats till henne.

– Och jag fick borsta tänderna för första gången.

Och någonstans där funderar jag över den höga frekvensen av självmord/självmordsförsök i häktet. Hur ser det ut i arresten?

En annan parallell jag får till Da Costa fallet är när jag läser om rättsläkaren.

Efter ett tag fick narkosläkaren och hennes advokat ut de ljudband som tagits upp av samtal mellan polis och rättsläkaren, som hade skrivit intyget, och polisens samtal med den rättskemiska avdelningen.
– När jag hade lyssnat på dem så förstod jag hur det hade kunnat bli så här tokigt. För det var ju tokigt alltihop. Fria fantasier!
Narkosläkaren är kritisk till att rättsläkaren i samtal med polisen gav sig in i resonemanget kring hur intensivvård fungerar, hur journaler förs och indikationer för tiopental. Narkosläkaren anser att såväl rättsläkaren som rättskemisten gick långt utanför sina kompetensområden.

Tänker då lite på Jovan Rajs, och kritiken mot honom. Är denna rättsläkaren en av de som går på hans linje, vilket kritiserats av andra rättsläkare.

Jag skulle vilja tro att detta är en partsinlaga, att hon överdriver, det är inte så illa. Men tyvärr känner jag att bilden hon visar fram har jag fått från flera håll.

Andra som skrivit: Matte Matik, Medborgar X

På Newsmill så föreslår Johann Binning att man bör införa Miranda Rights.

Jag kan se att förfarandet syftar till att hanteringen av ärendet blir mer praktisk. Polisen har vid ett gripande tolv timmar på sig att hålla förhör så att en åklagare kan besluta om ev. anhållan. Åklagaren har därefter tre dygn på sig att stärka misstankarna innan den misstänkte måste häktas eller släppas på fri fot. En försvarare förordnas först när en häktningsframställan har skickats in till tingsrätten. Som förhörsledare vill man helt enkelt inte ha med en granskande advokat i ett tidigt skede utan hoppas på erkännanden i en trängd miljö.

Rättsäkert är ordet…

Ingvar Ericson skriver också om själva hanteringen på ett sansat sätt.

Det största problemet i det här ärendet är nämligen att det har satts igång en förundersökning inom ett område som förundersökningsledningen uppenbarligen inte har behärskat. Och heller inte har kunnat lära sig behärska.

 

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tankar om sjukvårdsjournaler

05 måndag Sep 2011

Posted by trollan in Integritet

≈ 1 kommentar

Etiketter

Integritet, Sjukvården, sjukvårdsjournaler

Jag läser en debattartikel av bland annat Alexander Bard och Fredrick Federley om det här med information om människors hälsa. De ser ett stort hot för integriteten för att sammanställa register. Själv känner jag att det finns väldigt många vinster med detta.

Mina föräldrar har på äldre dagar testat det mesta av vården för diverse problem. Mamma har då varit på sjukhuset i sitt förra Landsting efter sin olycka. I julas fick hon något sorts anfall när hon var besök hos min syster i ett annat landsting. Dessa kunde inte komma fram till vad hon drabbats av. Deras teori var epilepsi eftersom hon haft olycka med slag mot huvud. Varför denna olycka för drygt 6 år sedan inte tidigare gett epilepsi framkom inte. Men något intresse/engagemang att gräva djupare fanns inte då mamma ändå skulle behandlas vidare i sitt eget nya landsting. Alltså remitterades hon dit och efter de 90 dagarna som vårdgarantin säger så fick hon prata med en sjuksköterska innan hon efter en månad till fick den undersökning som hon faktiskt remitterades till. Undersökningen visade ingenting men man ville ändå att hon skulle käka epilepsimedicin – eftersom det ändå ansågs som troligt att det var epilepsi och hon fick fortsatt förbud att köra bil.

Mamma läste på och noterade att epilepsi medicinen inte var en höjdare i kombination med en annan medicin som hon åt och ville därför få en tydligare dialog med läkaren. Och efter några veckor så fick hon till sist prata med en läkare och visa sina journaler etc och man kom fram till att hon inte hade epilepsi. Litegrann kändes det väl som det hade varit av intresse om man redan från början kunnat få ut journaler och information om helheten så man kom någon vart.

Pappa å sin sida har då opererats för att han haft nerver i kläm. Efter operationen så blev han mycket bättre ett tag, men blev sedan sämre igen. Alla symptomer han hade var samma som de problem han hade tidigare, men den nya läkaren i landstinget remitterade honom till någon del – inte samma som han varit förut då men jag är pinsamt dålig på avdelningar – som han då fick vänta i 3 månader på. Ganska snabbt kommer man på denna avdelning fram till att han faktiskt inte skulle prata med dem, utan det kommer att handla om samma typ av operation igen. Så nu väntar han på att få prata med dem igen. Min gissning är att det kommer dröja 3 månader igen.

Om jag åker in till ett sjukhus så vill jag på något sätt att folk ska kunna ha koll på min historik. Jag vill inte att det ska krävas att jag är förmögen att prata och vara fullt klar.

Vissa saker kanske inte ska följa med per automatik till exempel om jag har sökt hjälp för psykiska problem – men å andra sidan ser jag gärna att behandlande läkare har koll på vilka receptbelagda preparat som jag använder.

Någonstans måste man även se patientsäkerheten också – inte bara integritet. Man kanske kan göra så att man inte får fram hela journalen utan aktivt kollar av den – men nog vill jag att den ska kunna finnas tillgänglig. För min säkerhet. Och kanske även för att vinna tid för att få snabbare vård. För ibland känns det som man genom forslandet mellan olika instanser hoppas på att folk dör av och  därmed slipper bekymmer.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Fler tankar kring Assange-gate

14 måndag Feb 2011

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ 12 kommentarer

Etiketter

Ardin, assange, sex

En gång i tiden när jag var ung så var på en luciavaka med övernattning. Jag kan ha varit 16 år kanske vid tillfället. Det var mycket festande och de flesta hade druckit för mycket. När vi skulle sova var det en kille från en parallell klass som låg bredvid mig. Vi hade egentligen inte alls umgåtts. Det var mörkt. Han började kyssa mig och jag kysste tillbaka. Han tog mig på brösten under tröjan. Jag funderade litegrann hur långt jag skulle låta det gå. Dels kändes det lite märkligt att råhångla på det sättet när det var folk runtomkring. Folk kunde ju se. Samtidigt var det väl lite det som var spänningen i det hela. Att göra saker i smyg. Det gick inte längre än så, utan han rätade till min tröja och avslutade det hela. Kändes lite snopet kan jag väl erkänna. Vi sa egentligen ingenting. Varken då eller senare. Min vana trogen blev jag lite intresserad av killen efteråt och försökte få honom intresserad, men det lyckades inte så bra. Jag funderade på hur det hade kunnat bli – hur långt vi hade kunnat gå den där gången. Jag känner definitivt inte att jag på något sätt blev utnyttjad. Men kanske han uppfattade min brist på respons som att jag inte uppskattade närmandet.

Jag tänker lite på det när jag läser polisförhöret med ”kvinna 2” i Assange-affären. Framförallt när det handlade om beskrivningen från Cosmonova. Jag lider med henne som på något sätt tycker jag oförskyllt har dragits in i detta. Jag tycker hon har behandlats illa av Assange. Hans sociala kompetens är väl inte den bästa kan man läsa ut av olika medier. Kanske kan man skylla detta på hans uppväxt, vem vet. Men om jag förstår saken rätt så är denna kvinna enormt rädd för könssjukdomar. Detta är vad hon var orolig för och varför hon gick till polisen. Men istället för att få prata med någon vettig polis så har någon märklig människa valt att klassa det som våldtäkt – och på något sätt letade sig detta till Expressens löpsedel och därav hela världen. Och plötsligt sitter kvinnan där i en rävsax då våldtäkt faller under allmänt åtal.

Och oavsett hur plump och knepig Assange är så kan jag inte få beskrivningen att vara våldtäkt. _Möjligen_ sexuellt utnyttjande. Men, nej, inte ens det. ”Men hon sov ju!” kommer det indignerat.Vet inte hur många böcker (tantsnusk) jag läst där man beskriver den sexuella upplevelsen. Först håller man på hela natten och så vaknar man av att man är uppfylld igen. Kanske är det bara jag, men det kan verka lite romantiskt faktiskt. Jag kan alltså förstå om en man efter en natt kan förledas att tro att det faktiskt är något som hon är intresserad av. Man kan ha fel – men att säga att vakna till sex alltid är våldtäkt känns som man drar det hela lite långt.

Att få se hennes beskrivning plötsligt florera över Internet känns däremot som en våldtäkt. Å andra sidan så tycker jag litegrann att det kan vara bra för vår rättsäkerhet och för Assange. Truth will set you free… Vi vet inte hur en rättegång kommer bli. Han kommer anses som skyldig om han döms för detta i en domstol. Om han inte döms så är han oskyldig. Men de som ska döma honom är människor. Människor kan påverkas. Efter Allmänläkaren, Tito Beltran och Billy Butt så skulle jag också vara tveksam att dömas i Sverige. Om jag var man. Nu kan folk själv ta ställning till vilka bevis man har. Personligen tycker jag som sagt att det känns tunt.

I mitt tycke så finns det två offer här. Den andra kvinnan och Assange. Jag är ledsen, men jag kan faktiskt inte riktigt se Ardin alls som ett offer. På något sätt så känns hon som den värsta förövaren. Dels mot Assange att krossa honom. Hur blev det en nyhet? Vem släppte information till tidningen?

Men än värre – att dra den andra kvinnan genom smutsen på det här sättet. Fast det kanske var en sublim hämnd på ”random girl” som lagt sig ut för den

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Apropå Assangegate

08 tisdag Feb 2011

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ 7 kommentarer

Etiketter

rättsäkert, sverige

Av någon anledning så börjar man runt om i världen tvivla på att Sverige är speciellt bra på det här med rättsäkerhet. I dag på tankesmedjan i P3 pratade man också om det. Och där tog man in ett citat från Reinfeldt. Jag antar att det var i det här sammanhanget det var sagt – men man vet väl inte helt när det gäller satirprogram. Men vad han ska ha sagt var att det visste väl alla i Sverige att det var rättsäkert.

Allvarligt? Ingen i Sverige tvivlar på detta?

Undrar om Thomas Quick säger detsamma (och eftersom Borgström var involverade i båda skandalerna borde det väl innebära att han borde försvinna från den juridiska arenan kan jag tycka…). Obducenten och allmänläkaren? Eller hur var det om man nu är oskyldigt dömd – hur stora är möjligheterna då?

Fast detta handlar ju ändå om sådana som trots allt är dömda – vem bryr sig om dem. Har man blivit dömd så har man nog gjort sig förtjänt av det på något sätt. Annars skulle de inte ha hamnat i den situationen.

Men om man då bortser från dessa ”brottslingar” som kanske är tveksamma. Hur är det med vanligt folk? Vi som bor i Sverige. Är det så att alla är övertygad om att landet vi bor i är rättsäkert? Om inte annat så vill jag minnas att det var mycket diskussioner kring valet sist vilket också gjorde folk tveksamma både inom och utom landet hur det egentligen står till i kungadömet Sverige.

Litet axplock när jag söker på det hela. Motpol redan 2008, HAX, även Matte Matik andas viss tveksamhet, Ingrid Carlqvist ägnar mycket av sitt engagemang för detta. Även Niklas skriver mycket klokt på ämnet.

Tydligen verkar det inte som alla delar hans optimism och tilltro till vårt rättsväsende i alla sammanhang. Om det nu är så att Reinfeldt verkligen lever i denna villfarelse att det bara är utrikes media som har dessa funderingar om Sverige så kanske det är dags för ett besök i verkligheten. På riktigt.

Uppdatering 9/2: Och nu har jag fått det bekräftat svart på vitt på vad han sa:

– Det är ju tyvärr så här det blir när man, i syfte att försvara en klient, beskriver nedlåtande andra länders rättssystem. Men alla som lever i Sverige vet ju att det inte är med sanningen överensstämmande, sade Reinfeldt.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Manga-domen, mina tankar

31 måndag Jan 2011

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ 8 kommentarer

Etiketter

Domstolar, manga, morallagar, rättsväsende

Det finns framförall två lagar, eller tolkning av lagar, som jag tycker är mycket tveksamma i Sverige. Det ena är sexköpslagen. Den andra är att tecknat sex med barn i form av manga räknas som barnpornografi.

Jag har läst både för och emot av det här med mangadomen. Den intressantaste diskussionen om ämnet har jag läst hos Anybody. Jag kan visserligen förstå de som argumenterar för domen. Det finns risker med folk som triggas av saker och ting. Men nej, ändå så kan jag inte se att det är en bra tolkning man har gjort. Man kan liksom triggas till ganska mycket om man vill hårddra det. Men är det triggern eller den lättledda personen  man ska koncentrera sig på?

Jag förstår själv inte ”splatter” filmer. Jag tycker det är obehagligt med mycket blod och nedhuggande av kroppsdelar. Däremot så gillar min äldre syster sådana filmer. Ju mer blod desto roligare. Tilläggas kan att min syster inte är våldsfixerad i övrig. Ska man då förbjuda saker för att det kanske finns en annan person som ser filmen och sen kommer på att nej jag vill leka med en motorsåg! Är det filmen som har skapat denna person eller är det något fel hos den personen i grunden? Om risken är att 1% skulle triggas att börja döda, ska vi då förbjuda dessa filmer helt? Hur vet vi vad det är som triggar, är vi säker på att det är samma sak? Vem ska sätta gränserna? 

Om de triggas av det skrivna ordet istället då, ska vi dra in Stephen Kings böcker med? Kriminalkrönikor som berättar om faktiska brott, framförallt då sexbrott mot barn. Ska man tiga ihjäl dessa för risken att trigga i gång andra att repetera detta? Romaner som behandlar sex, vem vet om personen som läser ser en 20-åring eller 12-åring framför sig när de läser böckerna?

Risken kan vara att det normaliseras om ungar ser dessa bilder på barn som har sex och därmed gör det enkelt för grooming. Måhända sant. Men samtidigt. Läser man Kalle Anka så kan man anse att det är normalt att slå folk i huvudet med en hammare, att tro att det är normalt att ta fel på en stubin och en cigarett. Det finns så mycket våld i serie tidningarna, så vart ska vi sätta gränserna? Vad har vi för tilltro till barnen om vi tror att de tror att man kan göra allt som man kan göra i tecknade filmer? Jag tror de flesta barn kan skilja på manga och verkligheten. Om inte – har inte föräldrarna missat något då?

Det som är tragiskt ironiskt är väl att detta med barnpornografi är ett brott. Mot bilden av ett barn. Men samtidigt så frikänner man (i tingsrätten) en kille som tilltvingar sig till analsex, med en 13-åring. Detta ser man då i tingsrätten inte som ett brott, när vi har ett brottsoffer, till skillnad från manga fallet. Vi har en tydlig lag att referera till.

Andra kloka tankar om domen: Sanna Rayman, Piratpartiet debattartikel, Expressens ledare ”triumf för godtycke” , Carl Michael Edenborg, Henrik Alexandersson,  och någon som skriver många bra inlägg är Niklas, ett uval Barnorganisationer: Demokratins dödgrävare, Blaspedin fastställd och Rättspositivismens perversa seger.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Dags att #prataomdet på riktigt då

27 torsdag Jan 2011

Posted by trollan in Rättsamhälle

≈ 1 kommentar

Etiketter

minderåriga, prataomdet, våldtäkt

Jag har tidigare förklarat hur mycket jag retar mig på alla dessa kvinnor som beklagar sig över dessa erfarenheter som man inte sett som så positiva. Att man beskyller männen som inte förstått det man inte uttryckt med ord utan var underförstått helt enkelt. Jag tycker fortfarande att man kan tycka att en kvinna 25+ ska kunna ha tillräckligt med ”stake” för att själv ta ansvar. Gillade man det inte, men inte sa ifrån, lesson learned. Antingen a) satsa på annan typ av kille b) jobba med sjävbilden.

Men…då kommer då dråpslaget. En 16-årig kille lyckas tilltvinga sig analsex med en 13-årig tjej. Hon har varit övertydlig i msn konversation att hon inte vill ha det. Not interested. Glöm det helt enkelt. Men trots det så passar han på och trycker in den ändå. Och hon kämpade inte emot tillräckligt, så det var inte klart att hon inte ville vid tillfället tänker tingsrätten.

!!!!!

Allt det här med självbilden och självsäkerheten kan jag väl tycka man kan bortse från när vi pratar om en 13-åring som har sex. Kanske känner sig personen inte helt bekväm med att säga nej just då, i sängen. Kanske ville hon inte verka tjatig, jobbig.

Jag kan förstå den här viljan att göra honom till viljes precis då. Man ville ju faktiskt ha sex, så man kan väl inte börja slå och skrika? Så vad gör man? Kanske lärde hon sig en läxa där för framtiden. Om en kille fortsätter tjata om analsex mer än en gång när man säger nej – då kan man satsa på någon som faktiskt visar att de respekterar en.

Lektion nummer 2. Sveriges lagar, till exempel våldtäkt mot barn under 15 är helt klart godtyckliga för att kunna användas bara när de själv önskar – annars kan man skita i det.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Bara lite kort

11 lördag Dec 2010

Posted by trollan in Integritet, Rättsamhälle

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

övervakning, fra, kontroll

Jag känner att jag har så många tankar om det här med FRA, demokrati, Assange mm men jag kan liksom inte ens formulera dem. Det känns som vi lever i en omtumlande värld där de demokratiska reglerna har slagits ur spel. Där det är ok att bidra med pengar till Ku Klux Klan, men där Wikileaks klassas som terrorister.

Men det finns en artikel i det hela jag känner jag måste lyfta upp då det känns mycket skrämmande:

– Vi har en begränsad möjlighet att sköta hela kontrollverksamheten som SIUN har att sköta. Vi kan inte kontrollera alla uppgifter ständigt utan det sker enligt en planlagd verksamhet, säger Hans Jörgen Andersson.
/../
Kontrollproblemet är olösligt enligt freds- och konfliktforskaren Wilhelm Agrell. Mängden information är helt enkelt alltför stor för att ha en heltäckande kontroll av FRA, säger han.

– För att göra en ordentlig kontroll av verksamheten så krävs väldigt stora resurser. Det är helt ogörligt för de här kontrollorganen att klara av en riktigt genomträngande kontroll.

Vad ska man ha kontrollorgan till om de inte kan göra sitt jobb?

– Kontrollorganen har ju oftast en symbolisk och en preventiv funktion.

– Symboliskt för att man ska visa ifrån ett demokratiskt samhälle att också underrättelse och säkerhetstjänsterna lyder under någon slags parlamentarisk översyn och att blotta existensen av de här kontrollorganen ska få myndighetspraxis att överensstämma med de bestämmelser som finns, säger Wilhelm Agrell.

Symbolisk kontroll. För att visa att det är demokratiskt. Men när kontrollen då inte fungerar, vad innebär det för demokratin? Preventiv funktion. Preventiv för vem? De som vet att det inte fungerar? De som kan låtsas att det fungerar så att medborgarna är trygga i förvissningen att staten ändå är där för att skydda dem.

Och då blir det att jag återigen kommer att tänka på Skivad Limes utmärkta artikel. Källskydd eller datalagring – välj själv. Hur mycket hjälper egentligen all denna övervakning mot de strömningar de säger sig vilja skydda oss emot? Vad händer de gånger man har fel? Vad händer med det samhälle vi lever i idag. Rekommenderar även att läsa Sagor från livbåten som tänkt till om FRA skandalerna som rullas upp.

Share this:

  • Flattr
  • Twitter
  • Facebook

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg
Flattr this
bloglovin

Sök i bloggen

Senaste inläggen

  • Tankar kring ett domslut i USA i dagarna
  • Tankar kring löften…
  • Tankar kring utspillt kaffe
  • Tankar om skoldiskussioner år 2019 del 1
  • Tankar om USA valet

Senaste kommentarer

Dolf (a.k.a. Anders… om Tankar kring ett domslut i USA…
trollan om Tankar kring ett domslut i USA…
Dolf (a.k.a. Anders… om Tankar kring ett domslut i USA…
Dolf (a.k.a. Anders… om Tankar kring löften…
Cpbarn om Tankar kring reaktioner vid…

Mitt twittrande :)

  • @LovisaLo1 Har både sövts och sett mina barn sövas. Det går så fort mitt i en mening klipper ögonen och personen somnar. 5 months ago
  • And the story continues... youtu.be/9zLa-o7ZeiQ 8 months ago
  • RT @potofgold77: Me with a broken nose and swollen eyes after my then toddler accidentally head butted me v’s #AmberHeard with a broken nos… 9 months ago
  • RT @alexstein99: Twitter is silencing this video as sensitive content when they literally allow pornography on this app https://t.co/Xxbnbm… 10 months ago
  • @PicyVicy @MissAntropen För flera år sedan läste jag omnhur nära det var ett tredje världskrig och det skulle infal… twitter.com/i/web/status/1… 11 months ago
Follow @Trollanstankar

Blog Stats

  • 178 704 hits

Arkiv

RSS Anybody’s Place

  • Sveriges åldrande, fula, osynliga, värdelösa kvinnor .. 22 december 2022

RSS Cattasbubbla

  • Så minskar ni elkostnaderna som familj 05 januari 2023

RSS Certatio

  • Over and out, men ändå inte 31 mars 2014

RSS Kimhza Bremers Bodega

  • Bodegan stänger 13 december 2013

RSS Medborgar X

  • Maria Sveland liksom 26 mars 2013

RSS One Way Communication – Hannah

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Aktivarum

  • PK-Nytt #002: Medborgerlig Samling Nazistämplas i SR och Tim Pool högermålas av TYT 24 oktober 2018

RSS Zmilla

  • Men annars är det kaos… 09 maj 2019

RSS Helena Von Schantz (FP)

  • Tre betyg på samma uppgift … so what? 08 april 2016

RSS Maria Abrahamssom (M)

  • Jomshof får läsa på om grundlagen 31 december 2022

RSS Juggen reflekterar över intryck

  • Allas lika värde 19 mars 2019

RSS Joakim Lamotte

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Snurrigtdotcom

  • De skillnader som inte existerar mellan könen, varför finns de? 06 november 2016

RSS Ekvalist

  • Kulturell appropriering - snömosbegreppens snömosbegrepp 30 juli 2015

RSS Bashflak

  • False News II 12 maj 2018

RSS Matte Matiks blogg

  • Nej, förresten... 05 december 2013

RSS Ketchupmamman

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Ann Mari’s Blogg

  • Josh Duggar skyldig! 09 december 2021

RSS Merit Wager

  • Utan rubrik 06 juni 2020

RSS Rockis Månadsbrev

  • Matblogg. 19 januari 2016

RSS Daddy’s blogg

  • Ett fel har uppstått; flödet är troligen nere. Försök på nytt senare.

RSS Kvinna och Antifeminist

  • Lösenordsskyddad: 19 februari 2017

RSS Genusdebatten

  • GenusDebatten har försvunnit ner i Värdedjupet 06 april 2018

Topprankade

Länkar

  • Tidningskommentarer

Styckmordsskandalen

  • Anders Carlgren
  • Catrine och syndabockarna 2009
Creeper
Bloggparaden
Allmänt
mobilt bredband
bloggar
MediaCreeper
Vardagsbetraktelser bloggar
Site Meter

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör som 565 andra, prenumerera du med.

WAU_tab('53uqovrymwyd', 'left-middle')

Kategorier

  • Allmänt
  • Barn
  • bloggar
  • brå
  • Brott
  • Dagbok
  • Hedersrelaterat våld
  • humor
  • Integritet
  • Invandring
  • IPRED
  • Jämställdhet
  • Kändisskvaller
  • Könsmaktsordning
  • Liza Marklund
  • Media
  • mobbing
  • politik
  • Psykvård
  • Rasism
  • Rättsamhälle
  • Religion
  • Romer
  • Sambons sjukdom
  • Samhälle
  • Sanningen om gömda
  • skolan
  • Styckmordet
  • tv
  • Uncategorized

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Integritet och cookies: Den här webbplatsen använder cookies. Genom att fortsätta använda den här webbplatsen godkänner du deras användning.
Om du vill veta mer, inklusive hur du kontrollerar cookies, se: Cookie-policy
  • Följ Följer
    • Trollan's Tankar om stort och smått
    • Gör sällskap med 35 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Trollan's Tankar om stort och smått
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
%d bloggare gillar detta: