Etiketter
Efter att ha lidit mig igenom melodifestivalen nu i två veckor så läser jag lite i tidningarna om programledarna. Jag menar, efter alla dessa år har jag på något sätt börjat acceptera att det är förvånansvärt låg kvalitet på låtarna som tar sig fram. Man kan undra hur Sverige som har så bra renommé på musik utomlands presterar det som kommit hittills. Visst finns det bra låtar, men även bra låtarna hade kunnat vara bättre. Tycker t ex både Yohio och Helena Paparizou var bättre än låtarna. Å andra sidan kan jag ibland upptäcka att låtar jag sågat i första lyssningen faktiskt är helt ok när jag hör dem på radion så småningom. Men nåväl, i år har man tagit Melodifestivalen till en helt ny nivå. Programledarna. Men vad är problemet? Som sagt tidningarna har lite teorier.
– De är torsk på manus. De får skitmanus i sin hand.
/../
Lars Wickström, 37, är manuschef och ansvarar i år för arbetet. Hans grupp består av programledarna Nour El Refai och Anders Jansson, innehållsproducenten Henrik Jonsson, Christer Björkman och ståuppkomikern Ola Söderholm.
/../
– Vi har förutsatt kritiken, det är ett självvalt steg vi har tagit att vi ska lämna det underhållningsbaserade uttrycket, i alla fall för i år. Jag tycker att Nour och Anders är på rätt väg, säger han.
Känns väldigt hoppfullt för framtida programmen att man förutsatt kritiken och väljer att köra den vägen ändå. Det var väl lyckat. Och att Christer Björkman känner att de är på rätt väg känns väl tryggt. Svenska folket däremot tycks vara lite osäker på var den rätta vägen ska leda då.
Det finns även fler ställen där man tar upp problemen:
Och lite mer:
Nöjesbladets Markus Larsson pekar ut manuset som det stora problemet.
– Programledarnas manus ligger och kvider och kämpar för sitt liv just nu. Urk. Nour är bra. Men hon förtjänar ett vassare manus, skrev han.
Och det var just det där ”Nour är bra” som jag reagerar på. För ärligt talat. Nej. Hon är nervös, stirrig, fånig. Anders Jansson lyckas lyfta vissa skämt som är dåliga. Till och med den här web tjejen som jag inte vet vem det är lyckas ro manuset i land, även med ”nu kom det kiss i trosorna”. Nour, nej, inte någonstans. Visst jag är jäkligt imponerad över hennes gående på händerna. Och jag kan inte på något vis säga att jag skulle kunna göra ett bättre jobb än vad hon gör. Jag skulle säkerligen göra ett ännu sämre jobb för att vara ärlig. MEN grejen är att jag anser att när jag nu betalar TV-licens och har gjort det i en hel massa år och det enda jag ser regelbundet på i public service är Melodifestivalen så kan jag åtminstone få lämna skämskudden när jag tittar på det. Jag vill ha ”underhållningsbaserade uttrycket” Christer Björkman om detta är alternativet. Det är lite av poängen med underhållningsprogram.
Vem är målgruppen? Ja, vissa gånger känns det hela så infantilt att jag misstänker att det är min 5-åring som är huvudsaklig målgrupp. Jag kan dock meddela att det inte fungerar för honom heller. 9-åringen skrattade en hel del när kameramännen körde fel vinklar i första programmet (och pratade om det några dagar senare, så det fungerade bra). Däremot fattade han noll när det handlade om flöjtbranden eller Danmarkssketchen. Varför gör de så? Frågade han, och jag kunde inte ge något bra svar. Vad var poängen? Egentligen? Helgens sketch med ”ABBA-hyllning” drog bara ett smil från oss vuxna. Det var den stackars hotell receptionisten min när de börjar sjunga vid telefonen. Det var en väldigt talande min. Barnen var inte imponerade. Utom att man dansade på olika ställen då.
Nåväl. Man kunde som sagt se att det var fler än jag som reagerade på det hela. Och någonstans märker jag en liten oro. Det är manusets fel. Sorry, men var inte de med på att skriva manuset?? Det är många som fått skit genom åren, till exempel Danny förra året. Men jag tyckte ändå han hade en självdistans och humor som gjorde att det blev bra. Dessutom kemin med Gina var riktigt bra.
Denna omgång finns det ingen kemi. Ingen självdistans. Det finns en ”kiss och bajs” mentalitets humor som inte fungerar någonstans.
Men återigen – är Nour så bra som man säger? Jag kommer väl ihåg henne från en tidigare melodifestival när hon dök upp som ”reporter” frågorna var fåniga och även då drog det ner kvaliteten betydligt. Jag vill minnas att det fanns fler som klagade på henne då med:
Medan Björn Gustafsson har hyllats i oändlighet för sin komiska tajming i pausunderhållningen har Nour El-Refai snarare blivit utskälld. Framför allt har hon omskrivits för att ha den mest otacksamma rollen i hela Melodifestivalen.
Kristian Luuk sa t ex:
– Nour är så rolig och begåvad så jag skulle vilja se mer av henne, men det är en producentfråga och en körschemafråga, vi håller på och testar oss fram.
Jag ser som sagt inte mycket på TV, så jag har säkert missat en hel del som skulle visa hur begåvad hon är, men jag känner även till en annan sketch som Nour körde. Då handlade det om att visa brösten i programmet Raj Raj. Något som hon sedan dömdes för. Och ärligt talat, jag anser inte att sexuellt ofredande är så vidare lustigt. Lika lite som jag uppskattade Naken-Jan eller vad han nu hette från farmen så uppskattar jag andra människor som vill göra folk obekväma genom att blotta sig.
Kanske är hon väldigt rolig och begåvad. Men ärligt talat föredrar jag personer som kan göra mycket av liten tid. Det finns nämligen väldigt många sådana med. Och någonstans så känner jag personligen att det handlar om att ”lyfta en kvinna”. Men kanske man ibland kan acceptera att vissa inte platsar på alla ställen. Det finns faktiskt hemskt mycket roliga kvinnor som man skulle kunna satsa på istället.
Uppdaterat: Länkar om diskussionen Melodifestivalen 2008:
Från artister och även andra. Så illa att hon kollapsade och skippade genrepet en vecka.
Och visst kan jag ha sympati för Nour, det kan inte ha varit lätt att växa upp med vetskap om att ens mor försökt framkalla missfall. Men jag kan inte på något vis se det som en bra revanch att återigen hamna i en roll man inte klarar av och utsättas för hela svenska folkets kritik. Igen. Hon litade på att man visste vad man gjorde när hon valdes ut. Men frågan är om hon egentligen litar på sig själv tillräckligt mycket. Det känns inte så när jag ser henne på scenen.