Det är mycket intressant att följa debatten om Liza Marklunds bok. Jag följer såpan med stort nöje på Monika Antonssons blogg. Framförallt är det roligt att läsa alla kommentarer. Det är en fråga som engagerar helt klart.
Liza fortsätter mörka, vill inte svara på några illvilliga skriverier. Mer och mer vänder sig folk emot henne. På bloggar då. Media håller fortfarande henne om ryggen.
Det som är lite roligt med Internet och en journalist är ju att allt de har sagt (eller ja, skrivit) kan vändas emot dem en dag. Denna dag är här för Liza.
2007-04-15
Det finns ingenting så ömtåat som en kvällstidningsjournalist. Ingenting så oerhört kränkt som en ifrågasatt kritiker. Det finns ingen yrkesgrupp på jorden som blir lika ursinnig över att bli ifrågasatt som grävande reportrar.
Jag vet att det är så, för jag var själv likadan.
När någon ifrågasatte mig eller mitt journalistiska arbete blev jag så ställd att jag fick svindel. /../De trodde fortfarande att de befann sig bakom skyddsmurarna av journalistikens självpåtagna uppdrag: att kunna peka finger, anklaga och ifrågasätta utan att behöva ta ansvar.
För så är det.
http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.638269/journalister-ska-inte-kunna-komma-undan
Spanar lite om Liza på flashback. Hittade en hel tråd dedikerad till henne som är några år gamla.
Det tydligaste exemplet är när jag hade ett av media-Sveriges trendigaste tv-jobb, som chef över en stor nyhetsredaktion. Det var fullkomligt förfärligt. Delar av personalen gick in för att vara så vidrig mot mig som möjligt. Organisationen var i upplösning med sammanslagningar och omstruktureringar, alla sändningstider skulle flyttas och journalistiken förändras. Alla mina varningsklockor ringde så att de skrek, men jag vägrade lyssna och intalade mig själv att jag borde vara glad och tacksam, att jag borde uppskatta min höga och märkvärdiga position.
I nästan ett år stod jag ut, fram till en fredagseftermiddag när jag fick tvärnog och reste mig upp och
Kommentaren från den som tagit upp det var: Fick sparken var det. Omöjlig som chef var det. Inget annat.
En annan skribent ”verifierar” det med kommentaren:
Det stämmer att hon fick sparken från TV4, en av de få jag känner till som klarat den bedriften. Att hon reste sig och gick stämmer säkert, det är bara det att hon glömde nämna att hon beordrades att göra så. Hennes accesser till servrar, passerkort och mailkonto, etc, raderades samtidigt som hon sparkades.
Vet inte sanningen – men nog låter det troligt. Och då räcker det väl till en bok. Eller hur var det nu med källkritik?
Såpan fortsätter väl och det är roligt att följa.
Trollan's Tankar om stort och smått 