Tankar runt sjukförsäkring och sanning

Etiketter

Aftonbladet, alexandra, Gömda, sjukförsäkring

Det är en massa prat om sjukförsäkringens regler idag. Många är rädda för att utförsäkras och för vad som kan hända då. Ibland blir jag då lite fundersam på försäkringskassan agenda. De som styr alltså. De tycks tolka många riktlinjer väldigt hårt, och även om det då finns tolkningsmöjlighet att fria, så väljer man att hårddra det. Vilket skapar rubriker om cancersjuka som blir utan försäkring, mamma som blir av med ersättning dagen efter att barnet dött. För att hon då inte stod på kö utanför arbetsförmedlingen (eller hur det nu var).

Frågan för mig då är om det verkligen bara är alliansens politik som är så inhuman, eller om det sitter folk högt uppsatta på FK som vill ha tillbaka Sossarna, och därmed drar sitt strå till stacken för att skapa opinion mot Alliansen.

Att man drar bort ersättning från cancersjuka för att de är tillräckligt friska för en semesterresa tycker jag personligen är förkastligt. Men jag kan på något sätt ändå förstå deras poäng. Är man tillräckligt frisk för att jobba hemma, renovera, blogga, resa omkring etc, är man då inte tillräckligt frisk för att kunna arbeta?  

Någonstans måste det väl finnas en medelväg från att skicka pengar till miljonären ”Mia” från Gömda i USA till att jaga människor som är svårt sjuka men väljer att uppleva någonting förutom sjukhusmiljön under mellantider i behandlingen.

Men för att verkligen visa hur inhumana regeringen är har då Aftonbladet tagit den sjuka Alexandra under sina vingars skugga. I två debattartiklar ger hon ansikte åt hela problematiken. På dessa jagade sjuklingar vars liv slås i spillror av regeringen. Men hur rättvist är då detta ansikte? Är hon verkligen obotlig sjuk?

Moderaterna som vågade ifrågasätta hennes historia och sjukdom har fått tagit emot en del kritik både av oppositionen och av bloggande partikamrater. Det blir lite hårt att kritisera och ifrågasätta en enskild människa. Mary skriver mycket tänkvärd just kring sjukförsäkring och hur hon anser att sjukförsäkringen ska fungera, men är tydlig i att hon tycker det var olämpligt att gå i svaromål.

Kent Persson tycker att debattörerna borde be Alexandra om ursäkt, då de gått ner på personangrepp och debatterat sakfrågan. Vilket jag håller med om. Men å andra sidan. Det Alexandra har gjort är att presentera sin egen upplevelse för att förklara hur hemskt det nya samhället är. Ska man inte kunna ta det exempel hon ger och svara på detta? Har inte hon gjort sin egen situation till en sakfråga? Ok, jag håller väl med om att man inte skulle skrivit ”sjuk” eller ”sjukdom” inom citationstecken. Det blir en aning lågt.

Tittar man då på Alexandras sjukdomshistoria så skriver hon själv i den första debattartikeln:

För min egen del handlar det om sjukskrivning för fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter.
Dukar fram och känner hur händerna domnar bort på vägen mot kylen och ska precis hälla upp till Liten när jag tappar hela kartongen i knäet. Igen. Vissa dagar kommer tårarna när jag inte längre orkar, är så trött på att hela tiden tappa saker. Men i dag är en stabil dag. Torkar upp, byter om och frukosten fortsätter.

Följer man hur det ser ut på hennes twittrande (som tycks ha avslutats) som man har forskat efter på Flashback så ser det i alla fall ut som även om det är svårt att hämta mjölk, så har hon inte så mycket problem att städa eller leka på buspalatset mm. Vilket gör att man naturligtvis funderar på sanningshalten i hennes beskrivningar.

Redan när jag läste Alexandras debattartikel två var det saker som inte riktigt lät äkta. Hennes reaktioner kändes överdrivna. Varför är hon så emot att söka jobb? Hon känns som en person som gör allt för att få fortsätta leva på bidrag. Som ser det som en rättighet. Men vad har hon för skyldigheter mot samhället?

Kanske handlar det om en önskan att vara hemmafru? Kanske är det den önskan att få vara hemma och ta hand om hemmet det hela handlar om. Det finns i princip ingen möjlighet för detta i dagens Sverige, och är det en sådan önskan som ligger bakomOch då det inte fungerar i dagens samhälle, så är det klart att man kan med hjälp av sjukförsäkringen få vara hemma. Är detta något skattebetalare ska subventionera? Det blir liksom en helt annan diskussion.

Medborgar X har funderat här och här om Alexandras historia.

Ibland känns det precis som diskussionen som med Mia ifrån Gömda. Jag hör fortfarande folk som tycker att även om Lixa Marklund nu ljög, så spelar det inte så stor roll. För det har säkert hänt 100-tals kvinnor ändå, så det är bra att problemet blir belyst. Men för mig är det nu på samma sätt som då. Ta då fram en person som kan granskas som verkligen är sjuk. Ta inte fram någon falsk symbol. Om det nu är så vanligt, då borde det inte vara så svårt att få fram någon. Eller?

Tankar om debatter på nätet

Etiketter

debatter, Gömda, Liza Marklund, monica antonsson, sanningen

Nu har det återigen blossat upp en debatt om det här med sanningen om Gömda.  Medborgar X tar upp det faktum att Sanningen faktiskt inte ligger någonstans mittemellan. Liza Marklund ljuger. Eftersom jag varken läst Sanningen eller Gömda så  borde jag kanske inte yttra mig om det hela, men efter att ha följt debatten och olika sidors argument – eller från Lizas sida brist på dessa – så är jag övertygad om att Liza/Mia är mytomaner.

Men – så kommer det då det här med de som debatterar med Monika . Det känns som man från hennes sida gärna vill förlöjliga motståndarna och visa på att de är så få. Alltså buntar man ihop dem alla på en gång. I stället för att tro att det kan finnas flera som har samma åsikter så tror man gärna att de är en och detsamma. 

Visst kan det vara möjligt. Men frågan är varför man inte tror att det kan vara flera människor som reagerar på samma sätt. Varför ska det förminskas till att vara bara en eller två förvirrade människor?

T ex är det givet att Motherbitch – Sanna Ax – Moa Karlsson är en och samma person. Vet inte hur mycket fakta det är bakom, men enligt Motherbitch så stämmer då detta inte alls. Jag har inte följt med i den debatten så jag vet inte alls. För mig spelar det heller ingen roll vad någon heter i verkligheten. För polisanmälan så visst då är det viktigt med namnet så visst, jag förstår behovet i vissa fall. Men varför man upprepade gånger upp och förlöjligar en person? Det är heller inte något som leder till ökning av att folk vågar skriva under med sina namn gissar jag.

Vad jag har förstått har Sanna Ax skrivit ett brev till Monicas förläggare och klagat på Monica. Kanske kan det vara nog för en polisanmälan för förtal, jag vet inte. Men frågan är om det är ok att hänga ut en privatperson på bloggen. Gång på gång. Det är inte schysst tycker jag. Då hamnar faktiskt Sanna på den svaga sidan. Var det inte den sidan som Monica gärna ställde sig – eller gäller inte det när hon är den starka?

Även  Ann Helena är inne på att folk med likartade jargongar är samma personer.

Själv läser jag inte Lizas Marklunds krönikor längre. Ett tag läste jag dem med några hinkar salt men det känns inte som det räcker. Varför ska jag få henne att verka mer populär genom att klicka fram artikeln? Man tog bort kommentarsfälten för att hon inte skulle utsättas för näthatet. Förståeligt. Men då finns det överhuvudtaget inte så mycket anledning att läsa henns skrönikor.

Jag är då och då inne på Monicas nya trivsamma blogg. Väldigt sällan jag orkar lämna en kommentar. Ibland gör jag det ändå. Jag gissar att jag inte är välkommen där. Jag antar att jag kan anses som Häxa eller Troll. Jag kan leva med det. 

Sen har vi dialogen jag läste hos Monica där hon skriver i en kommentar:  – Dina åsikter är inte relevanta. Visst. Det är naturligtvis tröttsamt att om och om igen tröska på med samma argument. Men nu är det så att det finns flera som väljer att lyssna på Lizas sanningar. Kanske för att det blir för mycket löje från den andra sidan?

Frågan är varför jag fortfarande går dit. Jag kan ärligt säga att jag inte vet. Kanske för att jag trots allt är tacksam för Monica. Jag är tacksam över hennes bok. Jag har inte läst boken men att följa hennes resa och diskussioner har öppnat nya världar för mig. Tack vare hennes blogg insåg jag hur media kan agera. Tack vare henne hittade jag Daddys blogg och fick upp ögonen för ett helt nytt problem med mansdiskrimineringen. Tänk om jag inte hade läst Daddys blogg. Hur hade jag då reagerat på AB debatt artikel? Kanske hade jag spontant tagit barnets parti och fördömt pappan? Så kanske det är därför jag fortfarande läser där. För att jag vet att även om jag ofta retar mig på vad som skrivs och hur man skämtar så finns det ändå så många vettiga läsare som tar sig tid att vara med och fortsätta diskussionen åt olika håll och kommer att vara med och påverka samhället så småningom.

Vad är förtal?

Etiketter

förtal, Gömda, monica antonsson

Jag ryser när jag läser senaste diskussionen mellan MA och BJ. Diskussionen hittas här.

Eftersom det finns risk att kommentarer redigeras och tas bort kopieras de hit då för en lite Trollan analys.

BJ:  Men är det inte lite så att om man som MMDMÖ och hans familj väljer att kliva ut i rampljuset och bli offentliga personer så får de väl vara beredda på att det snackas om dem? Det är väl en smäll man får ta om man väljer att göra sig sedd av andra människor?

MA: Det är **** totalangrepp mot MMDMÖ och familjen ***** det gäller. Hon ljuger och sprider lögnerna dessutom, dvs hon bedriver en förtalskampanj. Jag är medveten om att flera gör det, så det blir uppgörelse med flera. Nu får det helt enkelt vara slut. 
Jag har varken tid eller lust att diskutera detta här. Hanteringen har nått en ny nivå.

(Ok, jag har läst hennes blogg. Det har inte sett någon benämning om familjen. Däremot har hon efterlyst domarna som MA hänvisar till i sin bok för att göra en egen analys och kommenterat dem. MMDMÖ är dömd hustrumisshandlare och det går hon ut med – kan det vara förtal när det är sanning? Tror jag att han har misshandlat Mia och andra flickvänner och hustru. Ja, det tror jag. Tror jag att han har skadat Sara/Emma. Nej. Hustrumisshandel och skada barnen går inte alltid hand i hand. Bloggerskan håller kanske inte med mig i det. Är det förtal? Tveksamt).

BJ: I mina ögon låter det som att du försöker skrämma alla som har andra åsikter än dig, till tystnad. Yttrandefriheten … Hört talas om den kanske?

MA: B
Det är skillnad på att vara kritisk och att förtala. 
Jag har sett din blogg och gillar naturligtvis inte den heller. Du ägnar dig nämligen också åt förtal. Ett gott råd är att du bör sluta med det.

(Annars?)

BJ: Då kanske du skulle precisera dig och förklara på vilket sätt jag i min blogg ägnat mig åt förtal?

(Nu är ju bloggen censurerad – thanks to MA – så jag kan inte avgöra det. Ser man på vad hon har berättat så har den varit kritisk mot MA med diverse drömmar om vad man skulle vilja utsätta henne för. Kanske inte det mest mogna – men vad är förtalet i det? Dessutom – MA är nu en offentlig person, och dessa får icke-offentliga personer förtala enligt en annan kommentator i tråden. )

MA: B 

Jag vet att du är en ung tjej så jag säger inte mer. Fundera en stund och skriv som du tycker att du själv skulle vilja bli omskriven, så blir det säkert bra. Jag önskar dig all lycka i livet.

(Jaha, nedlåtande går det ju alltid bra att vara när man inte har ett bra svar. Jag tycker frågan var befogad, börjar man hota runt omkring sig så måste man nog ha på fötterna, inte bara att ”hon inte gillar någons blogg”.)

***

Snälla rara MA. Ge dig! Läser hennes kommentarer, och vrider mig. ”Fundera på hur du skulle tycka…” är ett vanligt grepp hon kör. Det är precis samma sak som jag själv gärna lägger till. Men ibland får hon svar som faktiskt visar att den personen inte kommer till samma slutsatser som henne och då tycker jag hon bör svara för sig lite bättre. 

**

Jag undrar om jag kommer att åka dit för förtal med detta inlägg. Enligt vad jag en gång har lärt mig så får man inte säga att en person är en idiot – men man får säga att de beter sig som en. 

Just nu kan jag säga att jag tycker att MA ibland beter sig som en paranoid, konspirationssökande person med vissa tekniska begränsningar vad gäller kunskapen om Internet.

Bäst att läsa på lite mer om Förtal innan jag trycker på publicera.

På Brottsbalken om man vill läsa en träig text 🙂

Brottsbalk (1962:700) 
ANDRA AVDELNINGEN 
Om brotten 
5 kap. Om ärekränkning 

5 § /Träder i kraft I:2009-01-01/ Brott som avses i 1-3 §§ får inte åtalas av annan än målsägande. Om brottet riktar sig mot någon som är under arton år eller om i annat fall målsäganden anger brottet till åtal, får åklagaren väcka åtal om detta av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt och åtalet avser

1. förtal och grovt förtal,

2. förolämpning mot någon i eller för hans eller hennes myndighetsutövning,

3. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse, eller

4. förolämpning mot någon med anspelning på hans eller hennes sexuella läggning.

   Har förtal riktats mot avliden, får åtal väckas av den avlidnes efterlevande make, bröstarvinge, förälder eller syskon samt, om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt, av åklagare.

Som jag tolkar den här texten så får inte MA anmäla bloggarna för att de har förtalat MMDMÖ. Det måste ske av MMDMÖ själv.

Men tittar jag då på Wikipedia vete katten om inte bloggaren har skäl att anmäla MA.

Med förtal avses att utpeka någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämna uppgifter som är ägnade att utsätta denne för andras missaktning.

För hon råkade ut för andras missaktning när hon blev uthängd på MAs blogg som en brottsling. Och innan man har dömts i Sverige så är man oskyldig och ska behandlas som sådan – vilket MA har varit noggrann att poängtera tidigare.

En reflektion över Gömda igen

Etiketter

Gömda, liza, marklund, monica antonsson, sanningen om gömda

Fick en mycket tänkvärd kommentar på mitt förra inlägg om Gömda  som jag beslutade att göra ett inlägg som svar istället.

Vad som saknas just nu i debatten är tydlighet. Vad är det vi läsare vill.

Ja, det stämmer att det drar åt olika håll just nu.

Det är många som känner sig frustrerade och lurade och vill få ett resultat. I och med att Liza/Mia vägrar ta debatten och försvara sin ståndpunkt så blir läsarna snuvade på klimaxen.

Min önskan är framförallt att Liza Marklund får komma fram och svara för sig. Jag tänker på Lars Danielsson som blev i princip korsfäst för att han ljugit – men Liza har det inte hänt något för.

Hon säger att hon inte har ljugit eller överdrivit. Att säga att ett band araber har härjat i orten verkar enligt alla uppgifter vara åtminstone en överdrift.

När hon vägrar svara på något, och inte heller Mia vågar komma ut och säga något för att bekräfta deras sanning så blir det svårt att tro på det utan att få mer information om bakgrunden.

MA blogg är ett fantastiskt marknadsföring sätt. Jag har inte köpt eller läst boken än och det är tydligt att hon inte ger ut mycket information i bloggen (vilket väl är rätt, hennes intresse är ju att pusha för boken).

Folk funderar på att polisanmäla Mia. För vad? Och till vilken nytta funderar då jag. Man pratar om att man känner med Sara/Emma så mycket men det skulle definitivt inte gynna henne om hon skulle bli av med sin mamma om nu det fanns något brott att bestyrka.

Problemet med att tro på någon som har blivit misshandlad är att ”folk” blir mer tveksam när det är en offentlig person som ljuger. Efter att ha hittat Daddy Blogg så kan jag säga att jag funderar på hur många kvinnor som ljuger för att få vårdnaden om sina barn.

Varje gång jag kommer att höra om ett sådant fall nu kommer jag vara mer kritisk och inte tro dem bara på deras ord. Ja. Mia var misshandlad. Men hon har ljugit om hur Osamas ex-flickvän och fru håller sig gömda. Det finns inga bevis på att Sara var hotad eller rädd för sin far, utom Mias ord. Handlade detta bara om en vårdnadstvist? Hur många män har i efterhand blivit av med sina barn för att det är bättre att fälla dem om kvinnan andas hot? Och hur många kvinnor har utnyttjat och kommer att utnyttja det i framtiden?

Det är det som gör att åtminstone jag kommer fundera en extra gång när jag läser i tidningen om sådana fall.

Skulle jag bojkotta Unicef för att Liza Marklund är ambassadör? Nej.

Skulle jag köpa Piratförlagets böcker? Köper väldigt sällan böcker av svenska författare. Skulle nog göra ett uppehåll ett tag då jag är sur på deras uttalande för tillfället om det var så att jag köpte. Men skulle det komma en bra bok som jag verkligen är intresserad av skulle jag nog köpa den ändå. 

Skulle jag köpa Liza Marklunds böcker. Nej.

För övrigt….

Etiketter

Gömda

…lyssnade jag naturligtvis på SR intervju med ”Mia” från augusti. Mycket illa till mods när man hörde henne. Upprepande saker som ”notis i tidningen” kändes lite konstlat, det kändes inte som något hon skulle säga naturligt.

Sen tyckte jag det var illa att hon försöker ändra på sin dottern för att hon är lik sin far i gester *burr*. Jag börjar förstå vad hennes drogproblem (om det nu fanns sådana) kan bero på.

Men lite humor blev det allt – framför allt när programledaren frågar:

Hur många kan du hjälpa?

Mia: Inte ens en procent. Av hundra kvinnor kanske jag kan hjälpa fem. 

Jepp, och det var en av de smartaste kvinnor som Liza Marklund träffat.

Mörkad sanning

Etiketter

Antonsson, Gömda, liza, marklund, Monica, sanningen

Det är mycket intressant att följa debatten om Liza Marklunds bok. Jag följer såpan med stort nöje på Monika Antonssons blogg. Framförallt är det roligt att läsa alla kommentarer. Det är en fråga som engagerar helt klart. 

Liza fortsätter mörka, vill inte svara på några illvilliga skriverier. Mer och mer vänder sig folk emot henne. På bloggar då. Media håller fortfarande henne om ryggen. 

Det som är lite roligt med Internet och en journalist är ju att allt de har sagt (eller ja, skrivit) kan vändas emot dem en dag. Denna dag är här för Liza.

2007-04-15

Det finns ingenting så ömtåat som en kvällstidningsjournalist. Ingenting så oerhört kränkt som en ifrågasatt kritiker. Det finns ingen yrkesgrupp på jorden som blir lika ursinnig över att bli ifrågasatt som grävande reportrar.
Jag vet att det är så, för jag var själv likadan.
När någon ifrågasatte mig eller mitt journalistiska arbete blev jag så ställd att jag fick svindel.  /../

De trodde fortfarande att de befann sig bakom skyddsmurarna av journalistikens självpåtagna uppdrag: att kunna peka finger, anklaga och ifrågasätta utan att behöva ta ansvar.
För så är det.

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.638269/journalister-ska-inte-kunna-komma-undan

Spanar lite om Liza på flashback. Hittade en hel tråd dedikerad till henne som är några år gamla.

Det tydligaste exemplet är när jag hade ett av media-Sveriges trendigaste tv-jobb, som chef över en stor nyhetsredaktion. Det var fullkomligt förfärligt. Delar av personalen gick in för att vara så vidrig mot mig som möjligt. Organisationen var i upplösning med sammanslagningar och omstruktureringar, alla sändningstider skulle flyttas och journalistiken förändras. Alla mina varningsklockor ringde så att de skrek, men jag vägrade lyssna och intalade mig själv att jag borde vara glad och tacksam, att jag borde uppskatta min höga och märkvärdiga position.
I nästan ett år stod jag ut, fram till en fredagseftermiddag när jag fick tvärnog och reste mig upp och

http://www.expressen.se/kronikorer/lizamarklund/1.1174039/liza-marklund-den-livsfarliga-pollyanna-leken

Kommentaren från den som tagit upp det var: Fick sparken var det. Omöjlig som chef var det. Inget annat.

En annan skribent ”verifierar” det med kommentaren:

Det stämmer att hon fick sparken från TV4, en av de få jag känner till som klarat den bedriften. Att hon reste sig och gick stämmer säkert, det är bara det att hon glömde nämna att hon beordrades att göra så. Hennes accesser till servrar, passerkort och mailkonto, etc, raderades samtidigt som hon sparkades.

Vet inte sanningen – men nog låter det troligt. Och då räcker det väl till en bok. Eller hur var det nu med källkritik? 

Såpan fortsätter väl och det är roligt att följa.