Tankar om debatter på nätet

Etiketter

debatter, Gömda, Liza Marklund, monica antonsson, sanningen

Nu har det återigen blossat upp en debatt om det här med sanningen om Gömda.  Medborgar X tar upp det faktum att Sanningen faktiskt inte ligger någonstans mittemellan. Liza Marklund ljuger. Eftersom jag varken läst Sanningen eller Gömda så  borde jag kanske inte yttra mig om det hela, men efter att ha följt debatten och olika sidors argument – eller från Lizas sida brist på dessa – så är jag övertygad om att Liza/Mia är mytomaner.

Men – så kommer det då det här med de som debatterar med Monika . Det känns som man från hennes sida gärna vill förlöjliga motståndarna och visa på att de är så få. Alltså buntar man ihop dem alla på en gång. I stället för att tro att det kan finnas flera som har samma åsikter så tror man gärna att de är en och detsamma. 

Visst kan det vara möjligt. Men frågan är varför man inte tror att det kan vara flera människor som reagerar på samma sätt. Varför ska det förminskas till att vara bara en eller två förvirrade människor?

T ex är det givet att Motherbitch – Sanna Ax – Moa Karlsson är en och samma person. Vet inte hur mycket fakta det är bakom, men enligt Motherbitch så stämmer då detta inte alls. Jag har inte följt med i den debatten så jag vet inte alls. För mig spelar det heller ingen roll vad någon heter i verkligheten. För polisanmälan så visst då är det viktigt med namnet så visst, jag förstår behovet i vissa fall. Men varför man upprepade gånger upp och förlöjligar en person? Det är heller inte något som leder till ökning av att folk vågar skriva under med sina namn gissar jag.

Vad jag har förstått har Sanna Ax skrivit ett brev till Monicas förläggare och klagat på Monica. Kanske kan det vara nog för en polisanmälan för förtal, jag vet inte. Men frågan är om det är ok att hänga ut en privatperson på bloggen. Gång på gång. Det är inte schysst tycker jag. Då hamnar faktiskt Sanna på den svaga sidan. Var det inte den sidan som Monica gärna ställde sig – eller gäller inte det när hon är den starka?

Även  Ann Helena är inne på att folk med likartade jargongar är samma personer.

Själv läser jag inte Lizas Marklunds krönikor längre. Ett tag läste jag dem med några hinkar salt men det känns inte som det räcker. Varför ska jag få henne att verka mer populär genom att klicka fram artikeln? Man tog bort kommentarsfälten för att hon inte skulle utsättas för näthatet. Förståeligt. Men då finns det överhuvudtaget inte så mycket anledning att läsa henns skrönikor.

Jag är då och då inne på Monicas nya trivsamma blogg. Väldigt sällan jag orkar lämna en kommentar. Ibland gör jag det ändå. Jag gissar att jag inte är välkommen där. Jag antar att jag kan anses som Häxa eller Troll. Jag kan leva med det. 

Sen har vi dialogen jag läste hos Monica där hon skriver i en kommentar:  – Dina åsikter är inte relevanta. Visst. Det är naturligtvis tröttsamt att om och om igen tröska på med samma argument. Men nu är det så att det finns flera som väljer att lyssna på Lizas sanningar. Kanske för att det blir för mycket löje från den andra sidan?

Frågan är varför jag fortfarande går dit. Jag kan ärligt säga att jag inte vet. Kanske för att jag trots allt är tacksam för Monica. Jag är tacksam över hennes bok. Jag har inte läst boken men att följa hennes resa och diskussioner har öppnat nya världar för mig. Tack vare hennes blogg insåg jag hur media kan agera. Tack vare henne hittade jag Daddys blogg och fick upp ögonen för ett helt nytt problem med mansdiskrimineringen. Tänk om jag inte hade läst Daddys blogg. Hur hade jag då reagerat på AB debatt artikel? Kanske hade jag spontant tagit barnets parti och fördömt pappan? Så kanske det är därför jag fortfarande läser där. För att jag vet att även om jag ofta retar mig på vad som skrivs och hur man skämtar så finns det ändå så många vettiga läsare som tar sig tid att vara med och fortsätta diskussionen åt olika håll och kommer att vara med och påverka samhället så småningom.

Luften har gått ur debatten

Etiketter

Liza Marklund, sanningen om gömda

Så, nu är allting uppe på bordet.

Feministerna har tyckt till, och de ser att attacken på Liza beror på att hon är kvinna. Är själv inte så förtjust i dessa rabiata feminister (enligt mitt tycke) jag läser dem ibland, men känner sällan igen mig i den värld de beskriver.

Tiina Rosenberg avslutar med: ”Diskutera gärna litteratur, författarens ansvar, men lämna Liza Marklund i fred.” Är det inte Liza som är författare eller har jag missat något nu?

Anna Larsson anser att Monica har bagatelliserat Osamas brott. Kan väl erkänna att det ligger lite i att det inte pratas så mycket om att han är dömd för misshandel av två andra kvinnor.

Hanna Kjöller anser att Monica är en typisk representant av manssläktet – eller nåt.

JAG TYCKER MIG SE att det är huvudsakligen män – och då vanligtvis män som inte nått samma framgångar som kvinnorna – som krälar upp ur sina hålor och med fradga i mungipan och med behov av bettskena nattetid gräver i textarkiv på ett sätt och med ett intresse som jag inte kan erinra mig att någon ägnat åt de manliga storskrävlarna som från sina korrespondenttelefoner varit med om det ena mer osannolika än det andra.

En som jag gillar att läsa är Karin Thunberg, men även hon känner sig lite vilsen i debatten kan man märka. Men hon verkar inte över sig förtjust i Monica vad jag förstår 🙂

Sen så har då äntligen Mias familj tagit bladet från munnen och talat om att det är sant allting, och att det bara är ex-mäns lögner.

Jag tycker inte deras historier är helt trovärdiga när jag läser vad de skriver, men åtminstone får man något att ta ställning till. Det jag framförallt är tveksam till är dagis historien.

Mias svåger Sven:
– Jag var med. Mia ringde till mig och frågade om jag kunde följa med upp till dagis och hämta Emma. Han hade gapat och skrikit och hotat. Hon ringde till mig för hon var ensam så jag följde med. Då var personalen i ett annat rum, inlåsta med Emma. De var livrädda.

Varför skulle föreståndaren ljuga om det nu? Även om det är svårt att bevisa kvinnomisshandel och få polisen att tro på det, så skulle det i detta läge inte vara svårt att få personalen att anmäla personen som hotat dem. Och det skulle vara ett straff för det.

Det är tyst på Monicas front, har bara kommit en ny löpsedel. Vi får väl se vad som händer. Nu har vi fått en debatt och alla tidningar har skrivit om det som vi har önskat. Hade varit kul med en ordentlig ursäkt från Liza, men det lär väl inte dyka upp.

Mitt hot att fortsätta att inte läsa hennes böcker känns väl inte så hårt för henne gissar jag 🙂

Varför blev hon inte trodd?

Etiketter

Elisabeth Hermon, Liza Marklund, Trossen, Vingklippt

Läser och rörs av Elisabeth Hermons beskrivning om hur hon blivit krossad av Liza Marklund. Jag funderar lite på vad det var som kan ligga bakom Lizas agerande.

Jag önskar att Elisabeth hade haft möjlighet att få den genomslagskraft som Monicas blogg haft. Jag hade velat höra hennes tankar runt det som hände. Varför gav sig Liza på henne? På vilket sätt stämde hon inte in i Lizas projekt?

Jag tror att det är det som kan ha gjort det svårt för andra att tro på det hela också. Vad kan det finnas för anledning?

Är det det som man anar i berättelsen om man läser en artikel från Ramona i Newsmill:

I boken berättas bland annat om hur en man blev avvisad från Bortrövade Barns Förening, just bara för att han var man. Mannen, tog kontakt med Elisabeths stiftelse Trossen (Paradiset) och fick där den hjälpen som BBF, förvägrade honom. Eftersom Elisabeths man bodde i Israel, kunde han hjälpa till att hitta rätt kontakter, som på laglig väg, återbördade mannens barn till Sverige.

Är det så att i Lizas politiska projekts värld är mammor de som kan ha hand om barnen och därför har rätt att ta dem ifrån papporna vid behov? Är det därför hon ogillade någon som arbetate med en jour som ser till kvinnor, barn och mäns behov? I en krönika från mars 2008 så ordas det mycket om att män kidnappar barn. Det händer även att kvinnor gör det, men det nämns inte med ett ord i den krönikan. Det emotsäger hon själv senare i en krönika visserligen där hon pratar om ett par där mannens barn blivit kidnappad. Hittar inte denna ni, så jag kan inte kolla vad det var som gjorde det fallet så specifikt.

Men frågan är varför ingen nappade på Elisabeth berättelse? 

Kanske var det dumt att hon gick med på förlikningen med Expressen. Hade de fällts så hade det måst bli en nyhet och då hade nog intresset blivit större. Nu köpte de sig fria. Och Liza seglade vidare i sin värld.

Det jag hoppas mest på är att hon ska få upprättelse i det här fallet. SVT Debatt borde handla om hur en maktmänniska kan få lov att krossa den lilla människan. Där kan i alla fall inte Liza hänvisa till källskyddet. Det sket hon ju själv högaktningsfullt i vid det tillfället.

I DN debatt

Etiketter

Liza Marklund

Nu har Liza svarat på debatt artikeln i DN. Denna gång känns det i alla fall som hon blivit tillräckligt uppröd så hon tycker att allmänheten ska få svar.

Hon tycker att hon har blivit orättvist påhoppad. På att ha hängt ut en arab som så mycket värre än han är säger hon.

JAG HAR ALDRIG ”hängt ut” någon i mina dokumentärromaner. Det är detta delar av debatten handlar om: att jag har förändrat så mycket i karaktärernas bakgrundsbeskrivningar att ingen verklig person har gått att identifiera. 

Ok. Det kan ju verka vara ett bra argument. Nu verkar det ju som hon har gjort om alla personerna så att Mia är en högklassig, smart tjej med två, inte tre barn. Alla andra runtom henne verkar väldigt otrevliga. Mannen som misshandlar henne är psykiskt sjuk, detta bekräftas i rättspsykiatriska dokument. Anledningen är väl trauman i barndomen när han tvingats döda.

Eftersom detta inte har hänt kan det vara ett bra argument till att personen är omgjord så mycket att han inte bör kunna kännas igen. Men så var det texten om att allting fanns dokumenterad. Då är det ganska självklart att även dessa utvärderingarna måste höra till den dokumentationen.

Sen att Mia trots att beskrivningen av henne inte kan kännas igen av de som är nära henne så har ändå folk identifierat henne. Alltså borde en ursäkt till de inblandade vara på sin plats. Nu!

Dessutom påstår debattörerna att jag hävdar att mannen i fråga aldrig kan sona sitt brott. Denna uppgift är fullständigt tagen ur luften. 

Nej, den är tagen utifrån att han har fått lidit sedan hennes bok kom ut. Att hon inte vill se det känns nästan tragiskt. Undrar om hon är så dum eller om det är en linje hon vill köra på: Nähä, det är inte samma människor det gäller – så det så….

Tankar om Niclas tal

Etiketter

liza, Liza Marklund, marklund, Niclas Lövqvist

Ja nu har Lizas PR-agent gått ut och skrivit en artikel. Det känns skönt att de äntligen förstått att man inte kan tiga sig igenom det hela 🙂

Han tycker nu att det är förskräckligt att dessa bloggare har fått makt att påverka media. Mellan raderna så märker man att det är ett hot mot demokratin.

Men vänta här nu. Vilka är bloggare? Hur blir man ”Rättshaverist” när man kämpar för något man tror på?

Vissa av de som benämns som rättshaverister kan jag väl medge är liiite överdrivna i sin kamp. Men å andra sidan är jag intresserad av att LM och ME ska komma ut och säga ”Förlåt, ursäkta, Mea Culpa”. Inte fortsätta att idiotförklara läsare och politiker som gått på ”den lätta”.

På något sätt försvarar man hela tiden titeln. Man skiter i att besvara det många tagit upp.

Att Osama har lidit av att bli sedd som psykopatisk krigsförbrytare. Han är en kvinnomisshandlare. JA. Men varför har man sett sig nödgad att utmåla honom som Djävulen själv på grund av det?

Är det för att det finns så sympatiska hustrumisshandlare som genuint ångrar det de har gjort och därför förtjänar Lizas sympati (obs ironi)?

Alltså måste man utmåla de som inte kan förlåtas som så mycket värre.

Varför korsfäste Liza en annan kvinna i media utan bevis och aldrig ett ord till ursäkt? Hur kan hon sitta och säga att hon har papper på vinden som bevisar brott när åklagaren avskrivit ärendet då det inte fanns minsta bevis. Hur kunde hon då fortsätta hävda att hon bevis. Varför lämnade hon inte in dem då?

DET är vad vi väntar på, Niclas. Alla vi bloggare. Som, incidently, faktiskt lever i det här landet och alltså borde få påverka även den fjärde stadsmakten när de vägrar rapportera då det blåser om sina kompisar.

Lusten är stark hos många att se en person av Liza Marklunds status (numera en del av etablissemanget, rik och framgångsrik och dessutom kvinna) blotta strupen och krypa i smutsen med krökt rygg.

Hade hon från början visat minsta ödmjukhet hade inte fallet blivit så stort. Nu har hon visat en arrogans och nonchalans mot både sina läsare av böcker och krönikor och vägrar svara för sig. Jag vet inte hur hon skulle kunna rädda sitt anseende idag. Men jag har svårt att tro att jag nånsin skulle ta det hon sa på allvar igen.

Redigerat: Hittade en länk till PR agentens svar till Unni angående anklagelser. Vet inte hur mycket som stämmer. Stämmer det så sympatiserar jag med honom, men det stoppar inte att jag tycker att det var dåligt av Liza med hennes fokus att välja honom som agent, det måste finnas andra agenter än honom och andra författare kan man tycka.

Äntligen debatt utanför lekplatsen

Etiketter

debatt, Liza Marklund, monica antonsson, sanningen om gömda, trakasserier

Nu har dammen rasat och folk kan diskutera Lizas s k sanningssägande bok. Jag vet inte om folk ändå har väntat tills hon ska uttala sig för att se om hon på något vis ska bevisa att hon inte har ljugit. Eftersom så inte är fallet så börjar debatten ta vid på fler ställen än på Monicas blogg. Det var i grevens tid.

Monica har, ivrigt påhejad av de mest fanatiska fansen drivit en mer och mer förlöjligande kampanj mot Liza och hennes gelikar. Förståeligt visserligen men som jag ser det så har hon eldat upp sig till en ordentlig häxjakt, och när dammen väl brast så borde hon ha tonat ner sin attityd och nöjt sig med att rapportera en stund. Inte ge en massa buskis löpsedlar. Visst det är hennes blogg. Men någonstans har man även ett ansvar när man har blivit en offentlig person och lika lite som Liza får ägna sig åt trakasserier så får inte heller Monica göra det. Vilket hon gjort mot de som inte delar den lyriska inställningen till att allt hon har skrivit är sant.

Även de som faktiskt håller med henne (typ jag med flera) får en slänga av hennes slev när hon kritiseras och vi manar henne till försiktighet i vad hon uttalar sig om. Det är hennes blogg.

Visst. Förut trodde jag att bloggen var någon debattforum, använt för att diskutera Gömda kontra hennes bok. Jag trodde det var ett marknadsförings verktyg. Nu är det hennes lekplats. 

Håll dig till din lekplats Monica. Jag har noterat att hon inte har svarat på någon annans blogg när hon har hängt ut dem som förtalare, utvisat dem, eller tagit åt sig som mordhotad.

Varför väljer hon bara att svara i sin blogg? Kanske hon skulle försöka diskutera på ett bättre sätt på deras ”turf” så kanske hon lär sig något. Hon är välkommen att diskutera med mig och försöka få mig över på hennes sida – igen.

Men som saken är nu. Monica Antonsson och Liza Marklunds fokus är båda att sälja sina böcker och göra sig namn. Till vilket pris som helst.