Det här med kvotering då….

Etiketter

Åsa Linderborg, förakt, Media, Näthat

Snubblade över en tweet från Mark Levengood:

Fattar inte kvinnor som är mot könskvotering för att "de inte vill bli valda på grund av kön". Det har ju vi män blivit i alla tider.

— Mark Levengood (@Mark_Levengood) February 18, 2013

Och samma dag hittar jag denna krönika av Mårten Schultz.

Hon har inte betytt så mycket.” Det var domen från Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin efter att Nyamko Sabuni lämnat regeringen. Efter sex år. Mellin fortsatte: ”Det man kan säga om henne är ju att hon är den första färgade ministern, så hon har brutit en vall på det sättet.

Jag undrar hur många gånger alla dessa män som kvoterats in har fått denna dom i efter hand. ”Tja, han har inte betytt så mycket, men han var i alla fall man”. Hur många gånger har man inte redan nu sett hur könet och färgen tas fram som en fördel redan idag. Och man inser inte att detta bara skapar intrycket att kvinnor (och färgade) inte klarar av att komma dit de kan utan kvotering.

Till skillnad från Mona Sahlin så försökte i alla fall Nyamko Sabuni på riktigt hjälpa kvinnor som drabbades av hederskulturen. Inte bara plocka poäng på diskussionen. Men det spelar ingen roll när Lena Mellin summerar hennes tid. Där slutar det med att hon var färgad.

För övrigt – det här med att stödja och hjälpa kvinnor som jag vill minnas var viktigt för feminister enligt Linda Skugge (”Jag tycker bättre om kvinnor än om män. Jag tycker att kvinnor är bättre än män.”) så kan man väl även från det perspektivet skratta åt en annan krönika på AB där Åsa Linderborg får ytterligare möjlighet att beklaga sig över den hemska världen. Och det finns en del riktiga otäcka människor i denna värld och de radas upp.

Sakine Madone (Expressen), Johanne Hildebrandt (SvD), Paulina Neuding (SvD), Marika Formgren (Barometern).

Visst är det jobbigt Åsa med kvinnor som inte vet sin plats och sticker upp? Som påstår att det kanske inte bara är en anonym massa som skapar hatet utan att det även är Åsa själv som hatar en hel del. Och får betalt för detta….

Inte nog med att hon nu måste kämpa mot patriarkatet, utan dessutom kvinnor som inte vet sin plats. Den till vänster. Gärna framför ett glas rödvin. Sen får de gärna vara med och städa lite för möjligheten att frottera sig med Åsa Linderborg och den övriga eliten. Undrar om Åsa har hunnit sett att ännu en kvinna har pekat på samma sak. Att det är mycket hat och förakt från makten och media riktat mot medborgarna. Om du har missat det kan du skriva upp Filippa Mannerheim på listan över de onda, Åsa. Vi andra kan läsa den med glädje och konstatera att det finns många vettiga kvinnor som inte behöver kvoteras in på grundval av sitt kön…

Alla har rätt till sin egen sanning – alltid?

Etiketter

Media, Näthat, sanning

I Uppdrag granskning så fick Andrea Edwards, skådespelerska från SCUM uppsättningen, berätta om sina erfarenheter av näthatet och i sin berättelse så raljerade hon om mannen som hade en elak flickvän som köpte en katt, trots att han var allergisk.

Den var säkert en lyckad vinkling för att visa hur dessa hatande män fungerar. Hur småsinta de egentligen är. Men den som hon pratade om lade ut konversationen som han haft med Andrea, och det var en enorm brist på hot från hans sida tycker jag. Och katthistorien hade liksom ett annat djup. Så är detta ett problem? Att Andrea tolkar något på sitt eget sätt och får detta som exempel på näthat? Jag kollade med en av de som låg bakom UG och för honom var det inte ett problem:

Men grejen är den att det blir ett problem för mig vad gäller trovärdighet på folk. Om det finns tillräckligt med sanning att basera analyser på så borde det för mig inte behövas ljugas. Varje gång man känner ett behov att brodera ut sanningen – så blir det svårt att avgöra vad som är sanningen, och vad som är extrakrydda för att sälja det bättre.

Så för mig tycker jag inte att man har rätt att föra fram sin egen sanning utan att folk kontrollerar sanningshalten i bästa sändningstid. Framförallt inte när man utger sig för att granska ett beteende. Det känns ohederligt och knepigt för mig.

Dessutom så hade jag läst att Nicke Nordmark i chatten med Erik W efterfrågade saklig kritik i fallet Julia.

OK. Men det hade ju varit så enkelt för någon att sakligt redogöra för varför de tyckte att Julia hade fel i just den delen.

Men när sedan någon sakligt kritiserar SCUM teaterns som uppsättning så är det ok att man får sätta dem som ”hatare”. Nicke ser inte något problem med detta. Själv ser jag ett visst problem med att man från TV, media och sådant tystar ner och förvränger den sakliga kritiken – så  att det enda sättet man får höras är om man är otrevlig, hatisk och högjudd. Sen klagar man över ”näthatet”.

En liknelse så är det barnet som inte ses, som ingen bryr sig om. Som lär sig att det enda sättet man får uppmärksamhet är att förstöra. Du blir i alla fall sedd då.

Men tillbaka till de egna sanningarna som får utrymme på olika ställen.

Jag läser nu om en kvinna som druckit sprit – fått någon sorts knäpp och sprungit ut i linne och trosor och tagit bilen:

En 43-årig kvinna körde i 145 km/h på en 90-väg med 1,63 promille alkohol i blodet, alltså klart över gränsen för grov rattfylla som går vid 1,0 promille. Inte nog med det, hon åkte fast efter att ha krockat med en annan bil och därefter voltat.
Detta förfarande är vanligtvis synonymt med straff så som indraget körkort och kraftiga böter, ibland även fotboja och till och med fängelse kan vara ett alternativ beroende på olika faktorer.
Men den 43-åriga kvinnan slipper helt påföljder, det har Helsingborgs tingsrätt beslutat.

Hennes sanning mitt i fyllan var att hon var jagad av sin man – och på grund av detta så frias hon. Hennes sanning räckte tydligen i rätten. Mannen får väl vara tacksam över att han inte fängslades på denna hennes inbillade fara. Och den som hon krockade med kan väl vara glad att överleva. Och jag försöker fundera hur jag hade känt det om det var någon närstående till mig som blivit skadad i en olycka och detta är resultatet.

En del människor använder ”sin sanning” som vapen för att få sin vilja fram. Det kan vara anmälningar för att hämnas en oförrätt, det kan vara för att man vill kontrollera det som man ser som sitt (framförallt sina avkommor då). Och för folk som står runt omkring kan det veta svårt att man kan ha en sanning som är så långt i från verkligheten.

Det kan vara en upplevelse av ett samlag som man ser som våldtäkt då man inte var säker på att man ville – men inte ville bråka och säga nej. Men som man senare tänker ”han borde ha vetat”. Och det blir plötsligt den sanning man kan använda för att göra karriär som offer.

Och jag blir rädd när jag inser att alla dessa egna sanningar ska kunnas användas för att skapa lagar. Vad är det för samhälle det kommer att bli?

Saker som berör mig i nyhetsflödet del 1

Etiketter

Aftonbladet, Media, Paparazzi

Det är så mycket som händer i samhället så man känner sig vanmäktig.Inte bara i Sverige utan överallt. Läste om 15-åriga Chloe som kidnappades och hittade en artikel i Aftonbladet där mamman tackade kidnapparen. Jag var tvungen att läsa vad det handlar om och där står det.

– Den här mannen som skadade henne så mycket… det finns rättvisa och rättvisa ska skipas. Men jag vill tacka honom ändå, för att han lät henne leva, säger flickans mamma, Violette Rodrigues

Det som berörde mig mest var i alla fallen av bilderna. När den troligtvis chockade flickan skyddades mot okänsliga fotografer som bara är ute efter bilden med stort B. Utan en tanke på hennes känslor i detta nu – förutom en önskan att fånga ångesten, rädslan, skräcken, apatin eller vad man nu kan få fram i en bild. Och mamman skyddar henne med sin kropp. Och jag känner tårarna komma.

 

Denna maktlöshet som man som förälder måste känna över att inte ha kunnat skydda sitt barn. Men man kan åtminstone göra detta. Skydda henne after the fact. Mot följderna. Mot fotografer, reportrar och dessa som nu ser henne som en ägodel. Någon de kan tjäna lite lösnummer på genom att sälja hennes bild. Hennes tragedi blir deras vinst. Åtminstone det kan mamman göra sitt bästa för att stoppa. Det är den enda kontroll hon har… Men varför ska det behövas? Varför kan inte reportrar och fotografer har tillräcklig empati att man stiger åt sidan? Att man låter en människa komma tillbaka på sina villkor efter detta?

 

SD och användande av ord

Etiketter

Almqvist, Löfvén, Media, ord, politik, Reinfeldt, SD

Jag tittar på filmen som läckt ut där Erik Almqvist kallar en tjej ”lilla hora” och pratar ”blatte-lover” och jag inser att jag inte reagerar lika mycket på dessa ord längre. Jag har i dagens samhällsklimat blivit härdad tror jag. Vilket känns märkligt då jag tidigare reagerat väldigt starkt.

Däremot så reagerar jag mer på diskussionen med Soran Ismail. När man talar om för honom att han inte är svensk, att han är ”svenskfientlig” och att han är ”osvensk” t ex genom att vara dryg (jag vet inte på något sätt tycker jag att säga ”käften så in i helvete” känns rätt osvenskt det med då.…). och att han ”kommer få problem i framtiden”, där känns det väldigt illavarslande och det hade varit intressant med  mer frågor kring detta. Och sen att man sågar Soran för att: ”du argumenterar som en liten f*tt*”” känns som Soran säger ”moget och intelligent”.

Men när man tar upp detta i media så fokuserar man bara på att han svär åt en kvinna som går emellan, och orden som används. Är det bara jag som tycker att språket är det minsta problemet i det här?

Sen kan jag väl säga att det klingar lite falskt när Löfvén säger: ””Jag blir bedrövad när jag ser den här filmen” jag tror snarare att S och M hoppade av glädje över detta. För nog är det lite märkligt att den dyker upp nu – 2 år efter att det filmats och när SD siffror har ökat…?

Och sen blir det än mer komiskt när man ser hur Reinfeldt pratar om vi och dom tänkande men samtidigt inte har svårighet att peka ut SD som ”dom” tidigare i SvD.

Och Reinfeldt säger idag:

– Genom hela min politiska gärning har jag lärt mig att inte relatera till andra politiska partier och i stället se samhällsproblem. De profiterar på samhällsproblem som är på riktigt och samlar ihop stöd från människor som är oroade för hur invandringen påverkar Sverige.

Och rimmar det inte lite illa med det han sa 6 november:

– De är början på den nedgång vi redan har i andra länder, därför ska vi isolera dem från inflytande, sade statsministern och hävdade att det var just det han hade gjort när regeringen slöt en överenskommelse kort efter valet med Miljöpartiet om asyl- och migrationspolitiken.

– Effekten av SD var att vi fick en politik i motsatt riktning, sade Reinfeldt.

Är inte det att relatera till andra politiska partier…?

Jag saknar ett parti som jag kan känna mig bekväm i. Piratpartiet…? Känns väldigt tyst därifrån för att vara ärligt. Men övriga – nej. Jag är emot att ge soffan min röst, men när man nu befinner sig två år från valet så känns det tragiskt. Framför allt som man sedan kommer att se resultatet som det ”Sverige vill”. Men jag vet att många med mig känner att det är mycket som svenskar inte vill som vi ändå får. För att politikerna kohandlar med varandra, och sen så försöker media manipulera oss genom sina vinklade reportage. Så oavsett vad jag vill så spelar det bara en roll ett år var fjärde år. Däremellan så skiter man fullständigt i det.

I vilket fall så har nu Erik Almqvist avgått.  Gott så. Jag väntar bara på att justitieministern som tyckte att det är ok att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare för att hänga ut dem bland familj och vänner ska fundera över sina agerande med. Men nej, hon får fortsätta på samma glada sätt och numer också hemlighetsstämpla myndigheters festande så att de inte blir mer rubriker för tidningar.  Jag tycker nämligen att det är illa när man inom sitt jobb visar prov på en sådan omdömeslöshet – framför allt som politiker på en sådan hög post.

Det är mycket nu….

Etiketter

koncensus, Media, politik, SD

Ibland känns det som om Sverige är på väg åt skogen helt och hållet. Företag varslar i parti och minut. Ungdomare kommer inte in på arbetsmarknaden. När de väl kommer in, så har de ingenstans att bo. Politikerna verkar mer intresserade av att stänga ute ett demokratiskt invalt parti än att försöka lösa de problematiska situationerna som finns.

Verklighetens folk blir mer och mer fundersam på vad som händer. Alla papperslösa ska ha gratis vård ropar de solidariska ut. Och det låter ju bra för de goda. Men när man då själv har försökt kommit in i vården och få ordentlig hjälp så kanske det inte känns som den bästa lösningen att styra in fler människor i vården? När du är rik eller jobbar för ett företag som månar om sina anställda så finns det lösningar kring det. Men är du fattig, utförsäkrad, arbetslös äldre – då är du inte så prioriterad eller viktig. Visst är det intressant att man konsekvent vägrar diskutera kvalitén på vården – utan att man bara diskuterar vinsterna. D

Detta tycks däremot människor som inte kommer att vara med och betala vården då de inte har fått uppehållstillstånd av olika anledninger så de kommer inte att jobba vitt. Däremot så vet vi redan nu att det finns de som jobbar svart. Och detta konkurrerar då med de som försöker följa Sveriges lagar och skattesystem – så resultatet blir att man pratar om att sänka lönerna. Någon som tror att politikerna kommer ligga i framkant på lönedumpningen? Någon som hört Reinfeldt diskutera sin lön än?

SD tycks bli ett parti som kommer bli stort 2014. Och journalisterna och Reinfeldt är chockade. Hur kan detta vara möjligt? Vi har ju talat om för folk att de är dumma – varför lyssnar man inte??

Lena Mellin skriver i AB om detta oerhörda och tar upp det Reinfeldt tidigare sa:

Efter en föreläsning på Stockholms universitet förra veckan fick statsminister Fredrik Reinfeldt (M) frågor om hur han bemöter Sverigedemokraterna. Han sade då att partiet till stor del stöds av människor ”som lyssnar till djungeltrummorna på internet” och inte riktigt lever i samma värld som de flesta av oss andra.
Han upplevde det som omöjligt att bemöta deras argument eftersom de snarare skulle skratta ut honom, alternativt anklaga honom för att ljuga om han berättade hur hans verklighet ser ut.

Och jag tänker lite på Anybodys inlägg, Vad gör jag för fel?? kanske är det så att Lena Mellin och Fredrik ska fundera över om deras verklighet verkligen är representativ för alla andra? Kanske är det så att även de skulle lyssna på djungeltrummorna på Internet och faktiskt inse att det handlar inte alltid om folk som vill jävlas med andra – utan att det är väldigt många frustrerade människor som uppfattar att ingen lyssnar, eller bryr sig om deras problem. Kanske är det så att fler, som mig, anser att politikerna är mindre intresserade att förbättra livet för medborgarna och än mer att behålla sina förmåner och fördelar. Och i Sverige så innebär det att politiker och journalister måste vara klar över vissa saker och de till att de håller sig till dessa riktlinjer – annars är de snabbt ute i kylan som alla andra rasister och kvinnohatare.

1. Invandring är alltid bara positiv.
2. SD representerar djävulen.
3. Världen består av patriarkat. Män onda/förövare kvinnor goda/offer. Ställer du inte upp på det så är du självskriven på listan ”Vita kränkta män” om du är man, och om du är kvinna – största möjliga tyssstnad.
4. Folk som går emot den rådande ordningen och ifrågasätter det ska bemötas med avstängning, hån, och tystnad (som i fallet Maria Ciminti)
Men trots att man nu i flera år har kört denna taktik så vinner SD mark. Och alla är så förvånade och chockerade – alltså de som inte lyssnar på djungeltrummorna vill säga. Hade de lyssnat så hade det kanske inte varit så oväntat.

Så vad ska man göra? Källkritik! ropar Bengt Westerberg (sidan 22) . Och ja – det kan man väl hålla med om. Och det är väl en del av problemet man har för att vara ärlig. Svenska folket har blivit mer och mer luttrade. Vi inser att det nyhetsflödet vi har som ska vara statligt finansierat kräver en hel del källkritik det med. Det lärde jag mig när en reporter på SR förnekar att deras uppgift är att skildra någon slags verklighet. Eller när de för att visa den hemska verkligheten som människor lever i så använder man en fejkad person som ska representera denna ”verklighet”. Ett koncept som Liza Marklund/Mia redan gjort sig en hel del pengar på. Om verkligheten inte är tillräckligt illa – klart vi kan förbättra det hela. Och resultatet har gjort åtminstone mig mer källkritisk. Och ärligt talat så tror jag inte riktigt på att Bengt Westerberg och co källkritik vill att man ska granska vad de ”goda” säger. Jag är rädd att det mer handlar om att få bort de onda. Kanske dags att regeringen åker utomlands för tips och råd hur de ska lösa detta dilemma. Jag gissar att Nordkorea och Kina kan komma med tips på hur man blir av med misshagliga frågor.

Slutligen noterar jag att det är mer och mer poliser som åker dit för olovliga slagningar i register. Ofta handlar det om att man slår på sig själv – men inte alltid. Precis som man läser om sjuksköterskor som slår på kända människors sjukhusjournaler. Den mänskliga naturen är nyfiken. Så det känns så tryggt och bra att riktigt nyfikna människor kan söka sig till FRA.

Quick skandalen – fler tankar

Etiketter

Catrin Da Costa, Media, rättsröta, Thomas Quick

Läser lite på Nyhetsverket om hur Gubb Jan blivit censurerad. Något han inte är ensam om. Sevedbloggen censurerades i Skånska Dagbladet när det visade att den sidan bloggaren presenterade inte riktigt stämde med den bild man ville presentera på området. Men jag hörde inte någon prata om fara för det fria ordet då. Men i det här fallet är det då så. Nåväl Gubb Jan blir intervjuvad och säger:

PN:I debatten om Quick har lite uppmärksamhet getts åt hans tidigare våldsamma historia.
T ex dömdes han för grov otukt av barn 1970. 1974 gjorde han sig skyldig till ett dråpförsök. 1994 gjordes ett stort beslag av barnporr hos Quick.
Detta har inte heller omskrivits så mycket. Vad tror du tystnaden om Quicks handlingar beror på?

GJ-Uppriktigt sagt begriper jag inte det. Bakgrunden är ju själva förutsättningen för att börja utreda hans påståenden. Alldeles oavsett om hans berättelser om barndomen är sanna eller inte så utvecklades han till pedofil sadist med upprepningstvång och impulskontrollstörning. Bara de obestridda brott han begått visar ju hans kapacitet i det avseendet. Det är den här bakgrunden som gör att utredarna inte vågat avskriva ens de berättelser som inte kunnat stämmas av mot distinkta försvinnanden.

Och där är väl grejen. Quick begick grova brott. Det verkar de flesta varit medvetna om då. Därför var han en lätt misstänkt i de här fallen. Han dömdes för åtta mord. Tre av dem är han nu frikänd från. De jurister som var involverade från början anser fortfarande att de gjort rätt. Dåvarande JK anser att HD hade fel som frikände Thomas Quick. Men även folk som tvekade till hans skuld reagerade tidigt. En av dem var Dan Larsson, författare till boken Mytomanen Thomas Quick. Han går idag ut i en artikel på Newsmill och tycker att media borde ta på sig en del av skulden till Rättskandalen Thomas Quick. Det kan jag inte vara annat än ense om. Hur kommer det sig

Om någon har begått grova brott – skulle jag vara ok med att personen döms för andra grova brott med? Ändamålen helgar medlen, så länge personen blir inlåst så? Nej, jag kan inte tycka att det är ok på något sätt. Så kanske det hade varit bättre för juristerna att istället för att fortsätta krampaktigt hålla fast vid sina ”bevis” kanske presentera den andra bilden. Jag har försökt läsa en del på Sture Bergwalls blogg men jag ser ingen beskrivning om tankar runt hans faktiska brott. Stämmer det att han dömts för grov otukt med barn? Hans mordförsök? Har han någon förklaring till dessa brott? Jag hittar ingen information alls. Istället så läggs fokusen på den undermåliga behandlingen med alla droger på Säter som ledde fram till de mest absurda erkännande.

Journalistikens kritiska och granskande funktion fallerade redan från början, rapporteringen i riksmedierna inriktades genast på att Thomas Quick var en vedervärdig, farlig, person. Därtill bidrog flera journalister aktivt till Quicks erkännanden.

Aftonbladets Lennart Håård var den person som förde in Thomas Quick på de så kallade Appojauremorden, enligt vad en åklagare påstår i en resningsansökan. Och Sture Bergwall, som Quick numera heter, hävdaratt han belönades med en dator av Håård (Aftonbladets reporter har senare gått ut i en video och påstått att han aldrig trodde på Quick).

Dala-Demokratens kriminalreporter Gubb Jan Stigson å sin sida matade Quick med fakta om olösta mord – bland annat boken ”Fallet Johan Asplund”, skriven av framlidne journalisten Göran Elwin.

Se där – kanske finns det en anledning till att Gubb Jan inte borde blogga i tidningen som part i fallet?

Så tycker jag att Gubb-Jans ska få fortsätta blogga om Thomas Quick? Ja, jag tycker han borde få skapa sin egen blogg och presentera sin historia. Däremot så förstår jag om Dala-Demokraten inte vill vara hans personliga mediakanal, sen att detta beslut tycks ha kommit efter påtryckningar från journalister känns väl lite mindre bra. Om de däremot skulle sparka honom om han skapar sin egen blogg – då skulle jag hävda mediacensur och hot mot yttrandefriheten. Jag håller med om  vissa av saker som skrivs:

– Han uttrycker ingen insikt om sin pedofila läggning och de sexövergrepp han begått utan lägger istället skulden på samhället och den tidens ”syn på sexualiteten”. Så sent som 1994 beslagtogs en säck barnporr hos Quick på Säter. Det finns ingen empati hos Quick när han talar om sina offer. Detta har även överläkaren Göran Fransson konstaterat för många år sedan (långt innan något morderkännande). Faktum är att Thomas Quick känns som en betydligt mer sympatisk person än Sture Bergwall som han nu kallar sig. Bergwall visar ingen ånger eller sympati för de offer som han gjort så illa.

Styvpappan till den pojke som Quick attackerade och förgrep sig på 1969 berättade för Crime News att han ansåg att mediebilden av Thomas Quick var snedvriden.

– Jan Guillou och Leif G W Persson framställer Quick som en harmlös figur. Med tanke på vår familjs erfarenheter är det väldigt sårande och provocerande. Jag vet inte om Quick begått de mord som han dömts för men jag vet vad han utsatte min son för.

Men tillbaka till dagens Newsmill artikel.

Medietrycket inför, under och efter rättegången måste ha varit avgörande. Det fanns ingen som helst konkret bevisning som ens kunde ha fällt Quick för snatteri om det varit åtalsrubriceringen.

Är det någon fler än jag som tänker DaCosta mordet här? Och efter att dessa båda fall blivit kända funderar på varför Assange inte vågar utsätta sig för svensk rättsamhälle? Vi vet redan hur 90% av media ser på honom just nu – finns det möjlighet att det inte skulle påverka utgången?

Nåväl – mer kritik mot media följer:

Rapporteringen av den katastrofala inledningen ”glömdes bort” i referaten från rättegången, bland annat av TT:s Ann Kristin Bladh som skrev för mängder av medier.

Även Patrik Nyberg skriver på Newsmill om den svarta tiden i svensk rättshistoria. När bortträngda minnen hos barn kunde användas som bevis. Han påpekar:

När nu diskussionen äntligen väcks om hur ovetenskapliga teorier inom rättsväsendet så är det stötande att se att Quick görs till symbol för rättsrötan. Under 1980- och 90-talet drabbades fler än Quick av populistiska karriärpersoner.

Jag förstår tanken – men samtidigt så tror jag även att det hjälper människor att bearbeta informationen att höra om olika fall. Quicks fall kommer efter DaCosta och man förstår att DaCosta inte var ett enstaka misstag. Att det handlade om tidens anda. Kanske kommer de andra drabbade få upprättelse i framtiden? Jag hoppas det. Jag skulle också vilja att de drivande i Quick-fallet och DaCosta skulle på något sätt få ta lite ansvar och få något straff. Tyvärr är jag inte så hoppfull angående detta. Jag får väl hoppas på Karma eller något sådant.

Lite fler länkar till material:

Boken Mytomanen Thomas Quick
Boken Fallet Thomas Quick – att skapa en seriemördare
E-Boken Gåtan Thomas Quick
Boken Thomas Quick är död
Sture Bergwalls blogg
Mitt första inlägg på ämnet

Uppdaterat 14:55: Läser en kommentar på inlägg om Thomas Quick att hans tidigare brott är sonade – och därför inte intressanta att ta upp i sammanhanget. Det kan man väl tycka är en vettig ståndpunkt. Men bilden som nu spelas upp raddar upp ett antal fall där han varit oskyldig. Är det inte bra om man har jämvikt? Att man faktiskt inser att han begått brott – och är oskyldig till andra? Och i fallet Johan:

Brottet mot mig rubricerades som försök till dråp, men det blev aldrig någon rättegång, i stället återfördes Quick till Säters sjukhus.

Om man anses som psykisk sjuk – hur vet vi om han har tillfrisknat helt?

Men ok – låt säga att han har sonat sitt brott och att han aldrig kommer göra något mer. Innebär att ”sona” det att det ska glömmas bort helt? Att man börjar om på nytt på helt vitt papper? I det här fallet är det enligt människor som hävdar att de vet (själv vet jag varken ut eller in längre..) att det handlar om våldtäkt mot barn och mordförsök. När barn drabbats är det svårt att glömma.

Kan inte låta bli

Etiketter

Media, pappor

Jag vet inte hur det ser ut om Elin har slagit Tiger eller inte. Men nog vill jag ge paret respekt för att inte ha gått ut mycket i media. Det har varit hemskt mycket skrivet, men väldigt få gånger som det har kommit från någon av dem. Det tycker jag är positivt. Men trots deras tystnad så hittar då media egna vinklar och stories. Denna på Expressen känns så genomtänkt.

Ändå låter Elin barnen träffa sin pappa i samband med att de skjutsas till och från sitt dagis.

Wow. Vilken storsinthet. Själv tycker jag det är skrämmande när man har denna syn på barnen som Expressen visar. Mamman låter barnen träffa sin pappa. Pappan har alltid varit en bra pappa men tydligen uppträtt rätt respektlöst mot sin fru. Och hon är då god som låter honom träffa barnen.

Och det blir bättre:

Då ska Tiger Woods ha fått förtroendet att vara barnvakt åt Sam, 2, och Charlie, som fyllde ett år häromveckan.

Är man verkligen barnvakt när man är pappa? Undrar vad han fick för lön för det….

Hur kan man å ena sidan i ett samhälle förespråka att män ska vara med och dela på vårdnaden av barnen, å andra sidan fortfarande omtala papporna som barnvakter när de gör det.