18 måndag Feb 2013
Posted in bloggar
Bilder plockade från @juliafinnsio från en för mig okänd Facebook grupp. Ska enligt uppgift vara många från extremvänstern. Kan också vara tydlig med att beteendet inte hyllas från twitter vänstern – men bara det faktum att det finns sådana här människor gör mig matt…
18 måndag Feb 2013
Posted in Media
Etiketter
Snubblade över en tweet från Mark Levengood:
Och samma dag hittar jag denna krönika av Mårten Schultz.
Hon har inte betytt så mycket.” Det var domen från Aftonbladets politiska kommentator Lena Mellin efter att Nyamko Sabuni lämnat regeringen. Efter sex år. Mellin fortsatte: ”Det man kan säga om henne är ju att hon är den första färgade ministern, så hon har brutit en vall på det sättet.
Jag undrar hur många gånger alla dessa män som kvoterats in har fått denna dom i efter hand. ”Tja, han har inte betytt så mycket, men han var i alla fall man”. Hur många gånger har man inte redan nu sett hur könet och färgen tas fram som en fördel redan idag. Och man inser inte att detta bara skapar intrycket att kvinnor (och färgade) inte klarar av att komma dit de kan utan kvotering.
Till skillnad från Mona Sahlin så försökte i alla fall Nyamko Sabuni på riktigt hjälpa kvinnor som drabbades av hederskulturen. Inte bara plocka poäng på diskussionen. Men det spelar ingen roll när Lena Mellin summerar hennes tid. Där slutar det med att hon var färgad.
För övrigt – det här med att stödja och hjälpa kvinnor som jag vill minnas var viktigt för feminister enligt Linda Skugge (”Jag tycker bättre om kvinnor än om män. Jag tycker att kvinnor är bättre än män.”) så kan man väl även från det perspektivet skratta åt en annan krönika på AB där Åsa Linderborg får ytterligare möjlighet att beklaga sig över den hemska världen. Och det finns en del riktiga otäcka människor i denna värld och de radas upp.
Sakine Madone (Expressen), Johanne Hildebrandt (SvD), Paulina Neuding (SvD), Marika Formgren (Barometern).
Visst är det jobbigt Åsa med kvinnor som inte vet sin plats och sticker upp? Som påstår att det kanske inte bara är en anonym massa som skapar hatet utan att det även är Åsa själv som hatar en hel del. Och får betalt för detta….
Inte nog med att hon nu måste kämpa mot patriarkatet, utan dessutom kvinnor som inte vet sin plats. Den till vänster. Gärna framför ett glas rödvin. Sen får de gärna vara med och städa lite för möjligheten att frottera sig med Åsa Linderborg och den övriga eliten. Undrar om Åsa har hunnit sett att ännu en kvinna har pekat på samma sak. Att det är mycket hat och förakt från makten och media riktat mot medborgarna. Om du har missat det kan du skriva upp Filippa Mannerheim på listan över de onda, Åsa. Vi andra kan läsa den med glädje och konstatera att det finns många vettiga kvinnor som inte behöver kvoteras in på grundval av sitt kön…
13 onsdag Feb 2013
Etiketter
Ja, så tolkar i alla fall jag vad polisen säger när jag läser det här:
– Man blir inte prioriterad före andra bara för att man är känd. Alla får samma behandling och det spelar ingen roll om någon gör sin röst hörd på en blogg. Det är oerhört viktigt att alla behandlas lika.
Mycker berömvärd inställning av polisen och man skulle kunna ge en applåd – om man inte börjar fundera på det.
Stefan Gustavsson, presstalesperson vid polisen i Västra Götaland, vill inte uttala sig om det enskilda fallet men förklarar att olaga hot och ofredanden går under kategorin ”vardagsbrott” som är lågprioriterade.
– Alla människor vill att sina fall av olaga hot ska bli utredda i morgon. Man vill att någon ska straffas och det är ju fullt förståeligt. Men man ser det inte ur det perspektivet att någon kanske ligger invalid efter en misshandel och att polisen omgående måste skicka i väg fyra, fem personer på det brottet. Varje dag måste vi göra omprioriteringar, säger Gustavsson till Nyheter24.
Ok, så långt är jag med – men vi pratar om ett erkännande som man fått för fyra månader sedan…? Är det inte något lite feltänk om man aldrig lyckas få in det? Jag ser inte att Isabellas krav på något sätt är orimliga och jag, som vanlig Svensson, skulle vara lika frustrerad och förbannad över denna väntetid som hon är. Visst hon är känd, men det känns inte som det är det är anledningen hon vill att man ska göra något åt detta heller. Men man ska väl inte sticka under stol med att det är kändisskapet som har dragit till sig individer av den här typen.
Visst låter det bra? Och man verkligen känner hur krävande Blondinbella är. Men så funderar man på det. Mannen erkände brottet för fyra månader sedan. Och sedan nada. Och visst är det bra att det är lika behandling som gäller. Men den behandlingen är inte ok på något plan. Det är orimligt att det ska ta sådan tid. Jag menar, visst det är inte allvarligt brott som fildelning där man självklart inser att det måste få ta hur mycket resurser som helst i anspråk – men trots det så känns det som dessa hot borde kunna hanteras på ett lite mer tidseffektivt sätt.
Nej, det är fanimej ingen tröst eller glädje för mig att Blondinbella blir lika dåligt behandlad som jag skulle bli.
Och Beatrice Ask funderar på att se över lagar för att göra något åt näthatet. Det här handlar inte om näthat. Det här handlar om konkreta hot adresserad hem. Vi har en förövare (som förövrigt var en S-valarbetare läser jag, funderar om inte ett D på det hade gett mer genklang i media – eller vad tror ni?) som har hotat folk och nu sitter och väntar in preskribationstiden. Kanske vore det på sin plats att agera för att visa att det brottet inte är ok innan man lägger till fler tandlösa lagar…
Fast det är ju bra att man trots allt prioriterar riktiga brott istället. Som till exempel misshandel. Eller – nja, där kan man också bara lägga ner tydligen. Eller våldtäkt. Eller trafikolyckor.
Men det positiva är trots allt att man inte behandlar någon bättre för att de är känd då man får väl vara glad åt det lilla.
12 tisdag Feb 2013
Posted in Media
I Uppdrag granskning så fick Andrea Edwards, skådespelerska från SCUM uppsättningen, berätta om sina erfarenheter av näthatet och i sin berättelse så raljerade hon om mannen som hade en elak flickvän som köpte en katt, trots att han var allergisk.
Den var säkert en lyckad vinkling för att visa hur dessa hatande män fungerar. Hur småsinta de egentligen är. Men den som hon pratade om lade ut konversationen som han haft med Andrea, och det var en enorm brist på hot från hans sida tycker jag. Och katthistorien hade liksom ett annat djup. Så är detta ett problem? Att Andrea tolkar något på sitt eget sätt och får detta som exempel på näthat? Jag kollade med en av de som låg bakom UG och för honom var det inte ett problem:
Men grejen är den att det blir ett problem för mig vad gäller trovärdighet på folk. Om det finns tillräckligt med sanning att basera analyser på så borde det för mig inte behövas ljugas. Varje gång man känner ett behov att brodera ut sanningen – så blir det svårt att avgöra vad som är sanningen, och vad som är extrakrydda för att sälja det bättre.
Så för mig tycker jag inte att man har rätt att föra fram sin egen sanning utan att folk kontrollerar sanningshalten i bästa sändningstid. Framförallt inte när man utger sig för att granska ett beteende. Det känns ohederligt och knepigt för mig.
Dessutom så hade jag läst att Nicke Nordmark i chatten med Erik W efterfrågade saklig kritik i fallet Julia.
OK. Men det hade ju varit så enkelt för någon att sakligt redogöra för varför de tyckte att Julia hade fel i just den delen.
Men när sedan någon sakligt kritiserar SCUM teaterns som uppsättning så är det ok att man får sätta dem som ”hatare”. Nicke ser inte något problem med detta. Själv ser jag ett visst problem med att man från TV, media och sådant tystar ner och förvränger den sakliga kritiken – så att det enda sättet man får höras är om man är otrevlig, hatisk och högjudd. Sen klagar man över ”näthatet”.
En liknelse så är det barnet som inte ses, som ingen bryr sig om. Som lär sig att det enda sättet man får uppmärksamhet är att förstöra. Du blir i alla fall sedd då.
Men tillbaka till de egna sanningarna som får utrymme på olika ställen.
Jag läser nu om en kvinna som druckit sprit – fått någon sorts knäpp och sprungit ut i linne och trosor och tagit bilen:
En 43-årig kvinna körde i 145 km/h på en 90-väg med 1,63 promille alkohol i blodet, alltså klart över gränsen för grov rattfylla som går vid 1,0 promille. Inte nog med det, hon åkte fast efter att ha krockat med en annan bil och därefter voltat.
Detta förfarande är vanligtvis synonymt med straff så som indraget körkort och kraftiga böter, ibland även fotboja och till och med fängelse kan vara ett alternativ beroende på olika faktorer.
Men den 43-åriga kvinnan slipper helt påföljder, det har Helsingborgs tingsrätt beslutat.
Hennes sanning mitt i fyllan var att hon var jagad av sin man – och på grund av detta så frias hon. Hennes sanning räckte tydligen i rätten. Mannen får väl vara tacksam över att han inte fängslades på denna hennes inbillade fara. Och den som hon krockade med kan väl vara glad att överleva. Och jag försöker fundera hur jag hade känt det om det var någon närstående till mig som blivit skadad i en olycka och detta är resultatet.
En del människor använder ”sin sanning” som vapen för att få sin vilja fram. Det kan vara anmälningar för att hämnas en oförrätt, det kan vara för att man vill kontrollera det som man ser som sitt (framförallt sina avkommor då). Och för folk som står runt omkring kan det veta svårt att man kan ha en sanning som är så långt i från verkligheten.
Det kan vara en upplevelse av ett samlag som man ser som våldtäkt då man inte var säker på att man ville – men inte ville bråka och säga nej. Men som man senare tänker ”han borde ha vetat”. Och det blir plötsligt den sanning man kan använda för att göra karriär som offer.
Och jag blir rädd när jag inser att alla dessa egna sanningar ska kunnas användas för att skapa lagar. Vad är det för samhälle det kommer att bli?
08 fredag Feb 2013
Posted in Allmänt
Just nu befinner jag mig i en egen liten bubbla. Jag läser något och reagerar, men sen försvinner orken och engagemanget att uttrycka det. Det känns som jag tappar orken helt enkelt. Jag har förstått att det har varit mycket om näthat. Eller ja, kvinnohat framförallt – för det är det enda som räknas (en man som utsätts är ju bara en vit kränkt man oftast. Om han inte är icke-vit, då är det rasism). Och hur kvinnor utsättsa av hat från män. För att de är kvinnor. Och jag tänker på ett annat program som gick hos Uppdrag granskning. Där det skrevs om hur några tjejer förtjänades våldtas. Och detta skrevs även av kvinnor. Medelålders och unga tjejer. Och hatet som Catta utsatts ifrån som också kommer från kvinnor likaväl som män.
Och jag blir så trött på att det ska bli könsfrågor av allting. Människor är fullt kapabla att hata – oavsett kön.
I december så kommenterade jag hos Genusdebatten när jag hade fått en sorts uppenbarelse när man skrev om Kvinnohat eller bara hat – när man diskuterade Tupac på den tid det begav sig.
Men varför inte? Jag tycker definitivt att det är intressant. Jag reagerade även på den efterföljande diskussionen där en av de som betedde sig som ett j-a pucko och hoppades att barnen och LD skulle våldtas och dödas fick som svar att ”han hade liten k*k”. Vilket då skulle innebära att han inte var en riktig man – eller något sådant. Argumentet för detta från LD själv var att ”man ska slå där det gör ont”.
Så kanske är det samma taktik som dessa idioter gör. Jag har märkt av en viss typ av kommentarer riktade mot kvinnor:
1. Hota med våldtäkt.
2. Kritisera utseendet.
3. Hota barnen/ifrågasätta ens lämplighet som förälder.
Det fungerar på de flesta…Och som man? Ja, tydligen är det k*kens storlek som man kan slå mot. Åldern? Och så kan man tycka att de är ”pussy/bög”.
Men är det inte lite intressant att man själv kan rättfärdiga att slå där det gör ont – utan att inse att även andra människor kan ha precis samma känsla?
Jag fortsätter att fundera på det där med kritisera en man, Hmm var tidigare inne på att det värsta för en man var att associera dem med kvinnliga egenskaper, hittar inte inlägget med kommentarerna om detta nu, men jag har tänkt på det en hel del. Och kanske är det så. Jag vet inte. Men jag vet att jag inte tycker varken hat eller hot är speciellt konstruktivt. Varken för den som utsätts – eller den som ägnar sig åt det. Och jag vet att i åtminstone ett fall har en man utsatts för hat genom att man spunnit pornografiska tankar som man uttryckt sig på både på hans blogg och på flashback. Och vad jag kan uppfatta av reaktionerna så är det nog bland de mest effektiva sätt att slå mot en far med.
Det är som sagt många som skrivit om det ur olika synvinklar. Aktivarum sakligt om vinklingen av programmet, även Kimzha Bremer hjälper mig att förstå upplägget, Rocki med en lekfull ordlektion, Catta med egna erfarenheter, Ketchupmamman ur perspektivet att det är ett brott, och Hannah Fridén som faktiskt uppmärksammar samma sak som mig vad det gäller hur man gör för att såra.
I mäns fall rör det ofta ett kok stryk, att deras arvslag är så illa att de aldrig kommer få föröka sig eller utlägg om deras påstått pyttelilla penis. Vad gäller kvinnor rör det hur ful hon är, eller hur hon minsann ska knullas rejält. Ibland ofrivilligt från hennes sida, ibland med ord som förklarar vilken slampa hon är.
Och sen är det intressant att läsa Juggen som nämns som en av hatarna i programmet då Andrea Edwards tar upp ett exempel som han tagit upp för att visa vilket extremt hat hon utsatts för. Juggen väljer att skratta åt det – själv känner jag mig lite obehaglig till mods när jag inser hur långt människor kan gå för att göra sig till offer. Jag undrar om man mår så bra i sig själv när man väljer att se varje kommentar som hat riktad mot sig själv? Tänker lite på hur det kändes när jag gick genom korridorerna på skoltiden och tyckte att varje skratt var hån som riktades mot mig. Försöker Andrea verkligen framhäva sig som ett offer för publicitet – eller känner hon verkligen så på riktigt?
Och det vore intressant att få Nicke Nordmarks kommentar om detta då han skrev i chatten:
UG – Nicke Nordmark: OK. Men det hade ju varit så enkelt för någon att sakligt redogöra för varför de tyckte att Julia hade fel i just den delen. Och dessutom var det inte huvudpoängen, hon var kritisk till att en sexbrottsdömd man figurerade som cool kille på en tröja HM kränger. Det principiella hade man ju kunnat diskutera.
Och det vore intressant att se hur bra han tycker det verkar gå att diskutera sakligt…
Så, jag avslutar då med lite tänkvärda saker.
Denna tänker jag lite på en man som spammar en bloggvän till mig med knepiga kommentarer. Personen har problem med en kvinna. Kanske han har rätt i irritationen från början. Vem vet. Men hans liv tycks fortsätta att kretsa kring henne på grund av att hon köpt en obesiktad bil som hon felparkerat. Och jag bara känner – släpp det!
Och jag tänker sen på en sång som jag hörde första gången sjungen av Jackie Chan av alla människor i en film. Inte mycket till variation av text – men ibland räcker det när budskapet är så klart:
War! huh-yeah
What is it good for?
Absolutely nothing
Uh-huh
Och jag skulle kunna byta ut ordet mot hat.
Men – om man nu vill hata, så finns det lösning. Jag har redan tidigare sammanställt en lista av de som det är ok att hata. Så vill man få uttryck för sina värsta hatiska kommentarer så är det lugnt.
Trollan's Tankar om stort och smått 