Gåtan Osama

Etiketter

Osama, sanningen om gömda

Det finns vissa saker som jag tycker är rätt intressant.

Osama säger sig ha lidit av att folk tisslar och tasslar om honom. Min fundering är: Varför bor han kvar?

Varför så rotad i Oxelösund? 

Han har en gång flytt från sitt land, brutit upp alla rötter, har han verkligen blivit så rotad på den nya orten? Har han blivit det känns det inte som lidandet har varit så stort som han ger sken av.

Sen har vi barn nummer 2 som han inte har kontakt med. Det är mycket prat om Sara – men tydligen har han ett till barn som vägrar ha kontakt med honom. Detta på grund av hur han utmålas i Gömda, enligt Monica.

Det känns väldigt konstig att ett barn skulle förkasta sin far baserad på en bok. Eftersom jag inte har läst Monicas bok vet jag inte vilken ålder barnet ska vara, inte heller när brytningen kom. Om jag förstår saken rätt är mamman emot det hela och har skrivit in på flashback tidigare – så att barnet trots det skulle gå hellre på uppgifter i en bok som dementeras av båda föräldrarna känns – inte så troligt.

Det finns även uppgifter att Osama misshandlat mamman till det barnet – men jag tycker mig sett att det dementerades av Monica i bloggen men jag hittade inte det nu. 

Nåja. Jag hoppas allting ordnar sig. Jag är fortfarande övertygad om att det är bra att hela den här sörjan kommer fram.

Dokumentär roman begreppet

Etiketter

dokumentär roman, sanningen om gömda

Nu har det varit mycket snack om sann berättelse, dokumentär och roman. Monica Antonsson är inte förtjust i begreppet ”Dokumentär Roman”. Lite roligt är det ju att det står att Elisabeth Hermons bok är en ”Dokumentär Roman”, en bok då som ges ut av hennes eget förlag. 

Dessutom så skälls då Liza Marklund ut för att ha valt konstig titel och sådant, samtidigt som Monica utan omsvep erkänner att det var hennes förlag som bytte namnet på boken ”Sanningen bakom gömda”. Men för mig är inte namnet på boken det centrala. Mia satt fortfarande i augusti och var hotad. Hotbilden känns rätt krackerlerad nu.

Personligen tycker inte jag att begreppet dokumentär roman motsäger sig själv.

Min åsikt om roman stämmer rätt bra överens med Wikipedias:

Roman är ett populärt skönlitterärt format som består av en längre berättelse på prosa. /../ Huvuddelen av alla romaner är fiktiva och läses som underhållning, men de är trots det en viktig del av allmänbildningen och kan också innehålla strikt informativa delar. 

För mig var Gömda en sann roman. Vissa saker var ändrade, så det var inte en dokumentär. Ändringarna var platser, kanske personbeskrivningen så att folk inte kan känna igen sig. 

MEN huvuddelen måste fortfarande vara sann. Det ska inte vara någon överdrift av våldet eller händelser. Detta säger ju Liza själv att det inte är gjort. Det har inte behövts. Nähä.

Gömd forskning

Etiketter

Årheim, litteraturvetenskap, sanningen om gömda

Sådär jag. Finns tydligen redan en analys av Gömda i en litteraturvetenskapligt doktorsavhandling. Där har man kommit fram till att den inte är och inte kan vara sann.

Annette Årheim: När realismen blir orealistisk. Litteraturens ”sanna historier” och unga läsares tolkningsstrategier. Växjö University Press 2007 (227 kr hos Adlibris om någon är intresserad).

Tipset fanns hos Svenskläraren som har gått igenom och kommenterat en del av det som tagits upp där. Det var rätt intressant.

Själv har jag varit mest intresserad av det här med de människor som har skadats. Men när jag läser artikeln i GP inser jag att det här med att utge en bok som sann som inte stämmer är faktiskt ett stort problem i sig. Fler litteraturvetare som reagerat är Anne Heith:

”Under täckmantel av att skildra sanningen presenteras i Gömda romantiska klichéer, melodram och rasistiska stereotyper. I och med att misshandel av barn och kvinnor, kriminalitet, opålitlighet och brist på mognad konsekvent kopplas till flyktingstatus, främlingskap, islam, svarta ögon och svart hår hör Gömdatill de böcker som färgas av populärorientalistiska schabloner”, skrev hon i en artikel 2006.

Luften har gått ur debatten

Etiketter

Liza Marklund, sanningen om gömda

Så, nu är allting uppe på bordet.

Feministerna har tyckt till, och de ser att attacken på Liza beror på att hon är kvinna. Är själv inte så förtjust i dessa rabiata feminister (enligt mitt tycke) jag läser dem ibland, men känner sällan igen mig i den värld de beskriver.

Tiina Rosenberg avslutar med: ”Diskutera gärna litteratur, författarens ansvar, men lämna Liza Marklund i fred.” Är det inte Liza som är författare eller har jag missat något nu?

Anna Larsson anser att Monica har bagatelliserat Osamas brott. Kan väl erkänna att det ligger lite i att det inte pratas så mycket om att han är dömd för misshandel av två andra kvinnor.

Hanna Kjöller anser att Monica är en typisk representant av manssläktet – eller nåt.

JAG TYCKER MIG SE att det är huvudsakligen män – och då vanligtvis män som inte nått samma framgångar som kvinnorna – som krälar upp ur sina hålor och med fradga i mungipan och med behov av bettskena nattetid gräver i textarkiv på ett sätt och med ett intresse som jag inte kan erinra mig att någon ägnat åt de manliga storskrävlarna som från sina korrespondenttelefoner varit med om det ena mer osannolika än det andra.

En som jag gillar att läsa är Karin Thunberg, men även hon känner sig lite vilsen i debatten kan man märka. Men hon verkar inte över sig förtjust i Monica vad jag förstår 🙂

Sen så har då äntligen Mias familj tagit bladet från munnen och talat om att det är sant allting, och att det bara är ex-mäns lögner.

Jag tycker inte deras historier är helt trovärdiga när jag läser vad de skriver, men åtminstone får man något att ta ställning till. Det jag framförallt är tveksam till är dagis historien.

Mias svåger Sven:
– Jag var med. Mia ringde till mig och frågade om jag kunde följa med upp till dagis och hämta Emma. Han hade gapat och skrikit och hotat. Hon ringde till mig för hon var ensam så jag följde med. Då var personalen i ett annat rum, inlåsta med Emma. De var livrädda.

Varför skulle föreståndaren ljuga om det nu? Även om det är svårt att bevisa kvinnomisshandel och få polisen att tro på det, så skulle det i detta läge inte vara svårt att få personalen att anmäla personen som hotat dem. Och det skulle vara ett straff för det.

Det är tyst på Monicas front, har bara kommit en ny löpsedel. Vi får väl se vad som händer. Nu har vi fått en debatt och alla tidningar har skrivit om det som vi har önskat. Hade varit kul med en ordentlig ursäkt från Liza, men det lär väl inte dyka upp.

Mitt hot att fortsätta att inte läsa hennes böcker känns väl inte så hårt för henne gissar jag 🙂

Äntligen debatt utanför lekplatsen

Etiketter

debatt, Liza Marklund, monica antonsson, sanningen om gömda, trakasserier

Nu har dammen rasat och folk kan diskutera Lizas s k sanningssägande bok. Jag vet inte om folk ändå har väntat tills hon ska uttala sig för att se om hon på något vis ska bevisa att hon inte har ljugit. Eftersom så inte är fallet så börjar debatten ta vid på fler ställen än på Monicas blogg. Det var i grevens tid.

Monica har, ivrigt påhejad av de mest fanatiska fansen drivit en mer och mer förlöjligande kampanj mot Liza och hennes gelikar. Förståeligt visserligen men som jag ser det så har hon eldat upp sig till en ordentlig häxjakt, och när dammen väl brast så borde hon ha tonat ner sin attityd och nöjt sig med att rapportera en stund. Inte ge en massa buskis löpsedlar. Visst det är hennes blogg. Men någonstans har man även ett ansvar när man har blivit en offentlig person och lika lite som Liza får ägna sig åt trakasserier så får inte heller Monica göra det. Vilket hon gjort mot de som inte delar den lyriska inställningen till att allt hon har skrivit är sant.

Även de som faktiskt håller med henne (typ jag med flera) får en slänga av hennes slev när hon kritiseras och vi manar henne till försiktighet i vad hon uttalar sig om. Det är hennes blogg.

Visst. Förut trodde jag att bloggen var någon debattforum, använt för att diskutera Gömda kontra hennes bok. Jag trodde det var ett marknadsförings verktyg. Nu är det hennes lekplats. 

Håll dig till din lekplats Monica. Jag har noterat att hon inte har svarat på någon annans blogg när hon har hängt ut dem som förtalare, utvisat dem, eller tagit åt sig som mordhotad.

Varför väljer hon bara att svara i sin blogg? Kanske hon skulle försöka diskutera på ett bättre sätt på deras ”turf” så kanske hon lär sig något. Hon är välkommen att diskutera med mig och försöka få mig över på hennes sida – igen.

Men som saken är nu. Monica Antonsson och Liza Marklunds fokus är båda att sälja sina böcker och göra sig namn. Till vilket pris som helst.

Liza kraschar Newsmill

Etiketter

marklund, monica antonsson, sanningen om gömda, trovärdighet

…eller nåt 🙂

I alla fall var det totalt kört att komma dit efter att hennes debattartikel kommit in. Hittade den dock på DN och kunde läsa den där.

Som sagt, hon har gått över på Piratförlagets linje. Den är baserad på en sann historia, och hon dementerar att den ska vara ett sammelsurium av en massa kvinnors berättelser.

På ”Gömdas” omslag står det dock att boken är ”en sann historia”. Mer korrekt hade varit att skriva ”bygger på en sann historia”. 

Och hänvisningarna till alla dokument och sådant som hon hänvisar till där vad skulle det stått där istället…? Det finns en massa dasspapper i husen?

Jag skulle alltså riskera att göra mig skyldig till ett grundlagsbrott om jag berättade vilka detaljer jag har förändrat i böckerna i syfte att bevara mina uppgiftslämnares identiteter.

/../

Detta är alltså skälet till varför jag inte kan svara på frågor om vad jag har förändrat i böckerna, och vad som är ”verklighet”. Jag kan alltså varken bekräfta eller förneka att personerna som yttrar sig i frilansjournalistens Monica Antonssons reportagebok ”Mia – sanningen om Gömda” uttalar sig om rätt personer.

Men serru – det där är bullshit. Du har påstått att MMDMÖ är krigsförbrytare. Osama har trätt fram och sagt att han är MMDMÖ, tydligen finns det en massa likheter som är tillräckligt klara för att visa vem de är (mig veterligen är han väl den enda dömd för misshandel på Mia).  

Dessutom har Monica bekräftelse på att ”Mia” är den ”Mia” som hon har beskrivit – bland annat genom sonen som hon har träffat dels med ”Mia” och dels med hans far.

Den 25 februari 2003 beviljades Maria och hennes två barn asyl i USA. Jag har immigrationsdomstolens beslut framför mig, underskrivna av en amerikansk domare.

Då vill vi nog se den. Mörka personuppgifterna, men den måste visas. Tyvärr Liza, du har noll trovärdighet och jag tror inte att det är papper du har på ditt loft utan någonting helt annat.

I slutändan kontrar hon med direkta felaktigheter som Monica Antonsson gjort sig skyldig till. Visserligen måste jag säga att det var en billig poäng att ta när någon sagt att de konfronterat henne på en signering i Nyköping och hon inte varit där. Kan varit en miss på plats – och det verkar på flera att hon inte svarar när man kritiserar henne.

Ja, nu har i alla fall Liza kommit ut. Nu är det Monica Antonssons tur att replikera. Jag hoppas att hon kommer ha tillräckligt på fötterna nu. Hoppas också att hon kommer låta någon mer läsa hennes skrift innan (kanske theWitch som verkar mycket vettig) då den senaste tidens inlägg visat att Monica är väldigt känslobetonad i sitt engagemang. Tyvärr brukar tydlig, logisk retorik vinna över sådant i läsarnas ögon.

Men, som sagt. Det är på G nu.

Och i slutändan kom även Newsmill upp igen, så länken finns då här.

Det verkade ju bra i alla fall

Etiketter

liza, marklund, sanningen om gömda

Går in på AB sida och ser rubriken Jag är ledsen om jag lurat folk. Bild på Liza Marklund.

Yes! Tänker jag och klickar mig dit. Konstaterar snabbt att Liza har tvingats gå på Piratförlagets linje nu….det skulle kanske ha stått ”Baserad på en sann historia” och det är en subjektiv sanning.

Tycker alltså inte att det är något nytt hon kommer med – utan det är samma icke ursäktande, hon har minsann inte gjort något fel.

Försöker gå till Newsmill för att läsa debattartikeln i sin helhet. Men nej. Newsmill ligger nere. Kan det vara många som har hastat dit? Nåja, vi får väl se om den kommer upp och om det kommer förändra något i sak.

Men det känns i alla fall som debatten är på väg på rätt håll igen , och det var på tiden!

Heureka

Etiketter

liza, marklund, sanningen om gömda

Japp nu har det hänt. Äntligen har någon vågat ta bladet från munnen och erkänna det skandalösa. I Expressens ledare skriver Isobel Hadley-Kamptz på ett rakt sätt om skandalen.

En reflektion över Gömda igen

Etiketter

Gömda, liza, marklund, monica antonsson, sanningen om gömda

Fick en mycket tänkvärd kommentar på mitt förra inlägg om Gömda  som jag beslutade att göra ett inlägg som svar istället.

Vad som saknas just nu i debatten är tydlighet. Vad är det vi läsare vill.

Ja, det stämmer att det drar åt olika håll just nu.

Det är många som känner sig frustrerade och lurade och vill få ett resultat. I och med att Liza/Mia vägrar ta debatten och försvara sin ståndpunkt så blir läsarna snuvade på klimaxen.

Min önskan är framförallt att Liza Marklund får komma fram och svara för sig. Jag tänker på Lars Danielsson som blev i princip korsfäst för att han ljugit – men Liza har det inte hänt något för.

Hon säger att hon inte har ljugit eller överdrivit. Att säga att ett band araber har härjat i orten verkar enligt alla uppgifter vara åtminstone en överdrift.

När hon vägrar svara på något, och inte heller Mia vågar komma ut och säga något för att bekräfta deras sanning så blir det svårt att tro på det utan att få mer information om bakgrunden.

MA blogg är ett fantastiskt marknadsföring sätt. Jag har inte köpt eller läst boken än och det är tydligt att hon inte ger ut mycket information i bloggen (vilket väl är rätt, hennes intresse är ju att pusha för boken).

Folk funderar på att polisanmäla Mia. För vad? Och till vilken nytta funderar då jag. Man pratar om att man känner med Sara/Emma så mycket men det skulle definitivt inte gynna henne om hon skulle bli av med sin mamma om nu det fanns något brott att bestyrka.

Problemet med att tro på någon som har blivit misshandlad är att ”folk” blir mer tveksam när det är en offentlig person som ljuger. Efter att ha hittat Daddy Blogg så kan jag säga att jag funderar på hur många kvinnor som ljuger för att få vårdnaden om sina barn.

Varje gång jag kommer att höra om ett sådant fall nu kommer jag vara mer kritisk och inte tro dem bara på deras ord. Ja. Mia var misshandlad. Men hon har ljugit om hur Osamas ex-flickvän och fru håller sig gömda. Det finns inga bevis på att Sara var hotad eller rädd för sin far, utom Mias ord. Handlade detta bara om en vårdnadstvist? Hur många män har i efterhand blivit av med sina barn för att det är bättre att fälla dem om kvinnan andas hot? Och hur många kvinnor har utnyttjat och kommer att utnyttja det i framtiden?

Det är det som gör att åtminstone jag kommer fundera en extra gång när jag läser i tidningen om sådana fall.

Skulle jag bojkotta Unicef för att Liza Marklund är ambassadör? Nej.

Skulle jag köpa Piratförlagets böcker? Köper väldigt sällan böcker av svenska författare. Skulle nog göra ett uppehåll ett tag då jag är sur på deras uttalande för tillfället om det var så att jag köpte. Men skulle det komma en bra bok som jag verkligen är intresserad av skulle jag nog köpa den ändå. 

Skulle jag köpa Liza Marklunds böcker. Nej.

Dagens Gömda fundering

Etiketter

liza, marklund, monica antonsson, sanningen om gömda

Nu är semestern slut för de flesta. Dags att gå tillbaka till veckor utan lediga dagar. Kanske dags för debatten om Gömda att förflyttas från bloggosfären till media. 

Monica Antonssons blogg ligger redan på 66 platsen på Bloggtoppen. Jag gör mitt bästa att skjutsa upp den högre 🙂

Boken har recenserats nu av en Oline Stig i Sydsvenska Dagbladet.

Men det konstigaste av allt är att det varit så dödstyst kring Antonssons bok. Om läsarna nu är så besatta av sanning och lögn i litteraturen, borde de gå i taket. Varför provoceras de av Noréns omoral och inte av Marklunds? 

Ja. Vad säger man? 13,274 besökare bloggen registrerades i tisdag. En massa bloggare har klagat och hon uttrycker det som ”dödstyst”. 

Samtidigt lägger hon in en brasklapp i slutet:

En del medier har anklagats för att ligga omotiverat lågt med historien om Antonssons bok, där massmedial vänskapskorruption med journalisten Marklund har anförts som ett av flera tänkbara skäl. 

Antonssons bok har nytryckts flera gånger. Historien om vad som är sant och inte i ”Gömda” har återgivits i de flesta av landets tongivande medier. 

Jaså, det var inte helt okänt att läsare har reagerat. Och hon har ju helt rätt. Det har ju återgivits av Piratförlaget att den inte var sann utan en roman, samtidigt som Marklund går ut och säger att hon minsann aldrig skarvat eller överdrivit. Två uttalanden som i mitt tycke går stick i stäv.

Att någon måste ljuga känns rätt uppenbart – men tydligen är det inte viktigt i det här fallet. Det räcker att deras artiklar har kommit med, och så kör man en liten fuling om ”kritiserad bok säljer” i någon tidning, och vinklar en artikel när man intervjuar MA för att inte vara tvungen att störa Liza om hon andas kritik. Skitsnyggt, media har gjort sitt tänker de. Synd bara att många läsare och bloggare inte är överens 🙂

Det som är lite intressant är att väldigt ofta är kvinnor mer granskad än män och oftast faller de fortare. Men på något sätt har Marklund blivit totalt onåbar där på sin tron. Motvilligt måste jag medge att det är imponerande. 

Strategierna hur media planerar hantera krisen för att låta Marklund avslöjas av theWitch och häromdagen tog hon också upp den fjärde statsmakten.