SD och användande av ord

Etiketter

Almqvist, Löfvén, Media, ord, politik, Reinfeldt, SD

Jag tittar på filmen som läckt ut där Erik Almqvist kallar en tjej ”lilla hora” och pratar ”blatte-lover” och jag inser att jag inte reagerar lika mycket på dessa ord längre. Jag har i dagens samhällsklimat blivit härdad tror jag. Vilket känns märkligt då jag tidigare reagerat väldigt starkt.

Däremot så reagerar jag mer på diskussionen med Soran Ismail. När man talar om för honom att han inte är svensk, att han är ”svenskfientlig” och att han är ”osvensk” t ex genom att vara dryg (jag vet inte på något sätt tycker jag att säga ”käften så in i helvete” känns rätt osvenskt det med då.…). och att han ”kommer få problem i framtiden”, där känns det väldigt illavarslande och det hade varit intressant med  mer frågor kring detta. Och sen att man sågar Soran för att: ”du argumenterar som en liten f*tt*”” känns som Soran säger ”moget och intelligent”.

Men när man tar upp detta i media så fokuserar man bara på att han svär åt en kvinna som går emellan, och orden som används. Är det bara jag som tycker att språket är det minsta problemet i det här?

Sen kan jag väl säga att det klingar lite falskt när Löfvén säger: ””Jag blir bedrövad när jag ser den här filmen” jag tror snarare att S och M hoppade av glädje över detta. För nog är det lite märkligt att den dyker upp nu – 2 år efter att det filmats och när SD siffror har ökat…?

Och sen blir det än mer komiskt när man ser hur Reinfeldt pratar om vi och dom tänkande men samtidigt inte har svårighet att peka ut SD som ”dom” tidigare i SvD.

Och Reinfeldt säger idag:

– Genom hela min politiska gärning har jag lärt mig att inte relatera till andra politiska partier och i stället se samhällsproblem. De profiterar på samhällsproblem som är på riktigt och samlar ihop stöd från människor som är oroade för hur invandringen påverkar Sverige.

Och rimmar det inte lite illa med det han sa 6 november:

– De är början på den nedgång vi redan har i andra länder, därför ska vi isolera dem från inflytande, sade statsministern och hävdade att det var just det han hade gjort när regeringen slöt en överenskommelse kort efter valet med Miljöpartiet om asyl- och migrationspolitiken.

– Effekten av SD var att vi fick en politik i motsatt riktning, sade Reinfeldt.

Är inte det att relatera till andra politiska partier…?

Jag saknar ett parti som jag kan känna mig bekväm i. Piratpartiet…? Känns väldigt tyst därifrån för att vara ärligt. Men övriga – nej. Jag är emot att ge soffan min röst, men när man nu befinner sig två år från valet så känns det tragiskt. Framför allt som man sedan kommer att se resultatet som det ”Sverige vill”. Men jag vet att många med mig känner att det är mycket som svenskar inte vill som vi ändå får. För att politikerna kohandlar med varandra, och sen så försöker media manipulera oss genom sina vinklade reportage. Så oavsett vad jag vill så spelar det bara en roll ett år var fjärde år. Däremellan så skiter man fullständigt i det.

I vilket fall så har nu Erik Almqvist avgått.  Gott så. Jag väntar bara på att justitieministern som tyckte att det är ok att skicka gredelina kuvert till misstänkta sexköpare för att hänga ut dem bland familj och vänner ska fundera över sina agerande med. Men nej, hon får fortsätta på samma glada sätt och numer också hemlighetsstämpla myndigheters festande så att de inte blir mer rubriker för tidningar.  Jag tycker nämligen att det är illa när man inom sitt jobb visar prov på en sådan omdömeslöshet – framför allt som politiker på en sådan hög post.

Det är mycket nu….

Etiketter

koncensus, Media, politik, SD

Ibland känns det som om Sverige är på väg åt skogen helt och hållet. Företag varslar i parti och minut. Ungdomare kommer inte in på arbetsmarknaden. När de väl kommer in, så har de ingenstans att bo. Politikerna verkar mer intresserade av att stänga ute ett demokratiskt invalt parti än att försöka lösa de problematiska situationerna som finns.

Verklighetens folk blir mer och mer fundersam på vad som händer. Alla papperslösa ska ha gratis vård ropar de solidariska ut. Och det låter ju bra för de goda. Men när man då själv har försökt kommit in i vården och få ordentlig hjälp så kanske det inte känns som den bästa lösningen att styra in fler människor i vården? När du är rik eller jobbar för ett företag som månar om sina anställda så finns det lösningar kring det. Men är du fattig, utförsäkrad, arbetslös äldre – då är du inte så prioriterad eller viktig. Visst är det intressant att man konsekvent vägrar diskutera kvalitén på vården – utan att man bara diskuterar vinsterna. D

Detta tycks däremot människor som inte kommer att vara med och betala vården då de inte har fått uppehållstillstånd av olika anledninger så de kommer inte att jobba vitt. Däremot så vet vi redan nu att det finns de som jobbar svart. Och detta konkurrerar då med de som försöker följa Sveriges lagar och skattesystem – så resultatet blir att man pratar om att sänka lönerna. Någon som tror att politikerna kommer ligga i framkant på lönedumpningen? Någon som hört Reinfeldt diskutera sin lön än?

SD tycks bli ett parti som kommer bli stort 2014. Och journalisterna och Reinfeldt är chockade. Hur kan detta vara möjligt? Vi har ju talat om för folk att de är dumma – varför lyssnar man inte??

Lena Mellin skriver i AB om detta oerhörda och tar upp det Reinfeldt tidigare sa:

Efter en föreläsning på Stockholms universitet förra veckan fick statsminister Fredrik Reinfeldt (M) frågor om hur han bemöter Sverigedemokraterna. Han sade då att partiet till stor del stöds av människor ”som lyssnar till djungeltrummorna på internet” och inte riktigt lever i samma värld som de flesta av oss andra.
Han upplevde det som omöjligt att bemöta deras argument eftersom de snarare skulle skratta ut honom, alternativt anklaga honom för att ljuga om han berättade hur hans verklighet ser ut.

Och jag tänker lite på Anybodys inlägg, Vad gör jag för fel?? kanske är det så att Lena Mellin och Fredrik ska fundera över om deras verklighet verkligen är representativ för alla andra? Kanske är det så att även de skulle lyssna på djungeltrummorna på Internet och faktiskt inse att det handlar inte alltid om folk som vill jävlas med andra – utan att det är väldigt många frustrerade människor som uppfattar att ingen lyssnar, eller bryr sig om deras problem. Kanske är det så att fler, som mig, anser att politikerna är mindre intresserade att förbättra livet för medborgarna och än mer att behålla sina förmåner och fördelar. Och i Sverige så innebär det att politiker och journalister måste vara klar över vissa saker och de till att de håller sig till dessa riktlinjer – annars är de snabbt ute i kylan som alla andra rasister och kvinnohatare.

1. Invandring är alltid bara positiv.
2. SD representerar djävulen.
3. Världen består av patriarkat. Män onda/förövare kvinnor goda/offer. Ställer du inte upp på det så är du självskriven på listan ”Vita kränkta män” om du är man, och om du är kvinna – största möjliga tyssstnad.
4. Folk som går emot den rådande ordningen och ifrågasätter det ska bemötas med avstängning, hån, och tystnad (som i fallet Maria Ciminti)
Men trots att man nu i flera år har kört denna taktik så vinner SD mark. Och alla är så förvånade och chockerade – alltså de som inte lyssnar på djungeltrummorna vill säga. Hade de lyssnat så hade det kanske inte varit så oväntat.

Så vad ska man göra? Källkritik! ropar Bengt Westerberg (sidan 22) . Och ja – det kan man väl hålla med om. Och det är väl en del av problemet man har för att vara ärlig. Svenska folket har blivit mer och mer luttrade. Vi inser att det nyhetsflödet vi har som ska vara statligt finansierat kräver en hel del källkritik det med. Det lärde jag mig när en reporter på SR förnekar att deras uppgift är att skildra någon slags verklighet. Eller när de för att visa den hemska verkligheten som människor lever i så använder man en fejkad person som ska representera denna ”verklighet”. Ett koncept som Liza Marklund/Mia redan gjort sig en hel del pengar på. Om verkligheten inte är tillräckligt illa – klart vi kan förbättra det hela. Och resultatet har gjort åtminstone mig mer källkritisk. Och ärligt talat så tror jag inte riktigt på att Bengt Westerberg och co källkritik vill att man ska granska vad de ”goda” säger. Jag är rädd att det mer handlar om att få bort de onda. Kanske dags att regeringen åker utomlands för tips och råd hur de ska lösa detta dilemma. Jag gissar att Nordkorea och Kina kan komma med tips på hur man blir av med misshagliga frågor.

Slutligen noterar jag att det är mer och mer poliser som åker dit för olovliga slagningar i register. Ofta handlar det om att man slår på sig själv – men inte alltid. Precis som man läser om sjuksköterskor som slår på kända människors sjukhusjournaler. Den mänskliga naturen är nyfiken. Så det känns så tryggt och bra att riktigt nyfikna människor kan söka sig till FRA.

Lite fackliga tankar

Etiketter

Facket, Maria Ciminti, SD, Transport

Facket är väl något jag egentligen inte har förstått mig på så mycket. Jag vet att man bör vara med där, men har väl personligen inte sett att jag vunnit något på det. Faktum är väl att en gång i tiden då man skulle säga upp en massa människor så fick företaget kämpa mot facket för att behålla mig. Det hade kostat dem två tjänster tydligen att behålla mig. Lite kul att höra efteråt – men samtidigt kändes det väl inte som facket haft mitt bästa framför ögonen.

Nästa gång facket var involverad var väl när jag degraderades, min tjänst försvann helt plötsligt och jag hamnade tillbaka på ruta ett. Jag hämtades in på ett spontant möte där en från lokala fackklubben, HR och supportchefen medverkade. Jag hämtades in från kaffaautomaten totalt oförberedd. Jag informerades om vad som gällde och mötte sympatiska blickar. Man sa också att man fick se hur det såg ut i framtiden med chanser för andra tjänster. Eftersom jag snart skulle hem på mammaledighet så var det inte så lång tid. Jag hade då bara talat om för ett fåtal att jag var gravid. Fackets representant  sa ingenting. Jag sa heller inte så mycket. Jag höll bara min kaffekopp febrilt för min darrande underläpp och befallde mig själv att inte börja gråta.

Men trots detta så har jag fortsatt vara med i facket. Inte ens när man hade möjlighet att bara köra A-kassan såg jag någon anledning att gå ut. Kan säkert vara bra för något typ. Litegrann som Svenska Kyrkan. Är med där av hävd och ohejdad vana.

Men varje gång jag läser att ett fackförbund utesluter folk för att de är aktiva i SD så devalveras deras värde för mig än mer. Jag förstår inte hur man i en demokrati kan utesluta människor för deras åsikter. Var det det Karin Engström menade att stater har olika riktningar – att man inte kan använda etiketter som demokrati och diktatur i ett modernt samhälle?  Man utesluter alltså inte för deras handlingar – utan för åsikter. Detta för att det inte stämmer med ”värdegrunden”. Men om nu facket är till för att hjälpa sina medlemmar – hur kan man vägra denna hjälp till människor bara för att man ogillar deras åsikter? Vad för värdegrund är det? Inser man inte hur fel det ser ut?

För en del människor är det här med fackliga förbund viktigare än det är för mig. För en av dessa är detta extremt viktigt – så viktigt att personen vågar stämma facket. Och för mig blir denna strid extra rolig att se på då det verkligen är sådant man älskar. Den lilla människan som slåss mot det stora facket Transport.

Transport inbillar jag mig har en majoritet av män, och när jag då kollar på Förbundskontoret så bekräftas denna bild. Jag  hittar 19 människor varav 1 kvinna där. Snacka om patriarkat! Dessutom har alla dessa på kontoret svenskklingande namn (eller ja, lite norska och tyska influenser kan anas). Och dessa har då uteslutit en kvinna. En kvinna med invandrarbakrund dessutom – Maria Cimini. För att hon är med i SD.

Maria är dock inte någon som stillatigande accepterar detta, så hon drar Transport inför rätta. Borde inte detta fall vara underbart att sätta tänderna i för alla feminister och vänsterfolk?  Det finns utrymme för hur många ledare som helst här för de som vill spy galla över vita män med makt  och som använder denna makt mot kvinnor?  Men så var det här med att Maria är fel. Hon är tydligen inte en av dessa  stereotyp SD man försöker peka ut när man pratar om SD. Och i vanlig ordning är det svårt när kvinnor är bångstyriga och inte uppför sig som feministerna vill att de ska uppföra sig. Hur ska man hantera dessa? Svaret har vi redan –  man undviker att ta upp dem i diskussionen. De ska inte synas. Till exempel missades många i Feministisk perspektiv när de granskar protester mot dagens feminism, det fanns inte en enda kvinna med där. Sen pratar man om härskartekniker…

Har jag fel? Hur kan det komma sig att jag inte hittar ett pip om att en kvinna dragit facket till rätta hos någon av våra större tidningar? Jag gör en sökning på Maria Cimini på SVD, Aftonbladet, Expressen och DN och får noll träffar. Däremot kan jag bland senaste nytt hitta en rubrik som säger  Åtal för misskötsel av häst hos Aftonbladet.  Om man nu är så sugen på att sälja att man ständigt har rubriker som utlovar skandaler från Hollywood för att få läsare – hur kommer det sig att man inte vågar ta denna story? Min gissning är väl att det skulle generera läsare med en rubrik som ”Transport utesluter kvinna” eller varför inte ”Kvinna tar strid mot Transport”. Men så fort SD kommer in i ekvationen så blir det så svårt – och våra tidningar är för rädda för att skriva om det. För hur ska man vinkla detta så att Transport framstår som hjältar? Som rakryggade står upp för alla människors lika värde samtidigt som de sparkar ut en invandrarkvinna, gift med en etiopier .  Angående den lite klippta bilden i Barometer så fanns det en historia bakom den med:

Ni ska veta att bilden ovan på mig är tagen just i Etiopien då jag var där med Action Aid i höstas. Jag sprang i The Great Ethiopian Run för välgörenhet med Haille Gbrselassie och fick ihop över 25000 kronor till bl.a. den etiopiska kvinna de klippt bort på bilden som nu har en egen liten affär istället för att bo på gatan.

Så – vad har Transports ledning med sina fina värdegrund att presentera på hur de försöker göra världen till en bättre plats? Bortsett från att kicka SD-politiker då.

Finns det någon nytta med facket – är det en fördel för mig om jag är med i det? Om det är till fördel, och jag förlorar på att inte vara med, då ska man inte kunna diskriminera någon för deras kön, hudfärg, sexuella preferenser eller politisk åsikt enligt min ringa åsikt. Gör en person en olaglig handling – fine – då kan man bestraffas. Men för att göra det man tror på. Nix.

Det är dyrt att dra saker till domstol i Sverige, och därför har Thoralf Alfsson ordnat en insamling för Marias rättskostnader. Om någon vill stödja Maria eller hjälpa till att sätta dit Transport för att man är mot det typ av samhälle de tycks strävar efter – så finns det möjlighet här.

Vill du hjälpa Maria Cimini kan du sätta in ett bidrag på Bankgiro 5279-5465. Skriv också Maria Cimini på inbetalningen.

Avpixlat
Barometern

Expressen ledare om tidigare uteslutningar från Transport

Uppdaterat 22:20:

Bra från Mårten Schultz om varför Fackföreningar inte ska utesluta SD i en Aftonbladet debatt från 2010:

Det här kan kanske tyckas som en intern sak för facket. I en mening är det just det. Fackförbunden är föreningar som är till för sina medlemmar. Föreningar sätter upp sina egna regler. Det är inte någon mänsklig rättighet att få gå med i en förening. I allmänhet.
Men facket är inte som vilka klubbar som helst. Vårdfacket är inte som medlemslistan för nattklubben F12 eller en fan-klubb för Twilight-filmerna. Fackförbunden har nämligen genom arbetsrättens regelverk kommit att tilldelas en makt som inte föreningar i övrigt har.

Fackförbunden får utse representanter till domstolar och ta ut avgifter och vidta stridsåtgärder på ett sätt som inte F12:s medlemsklubb eller Twilight-tonåringarna får göra. Fackförbunden har med andra ord tilldelats makt som inte andra föreningar har, en makt som delegerats från den offentliga makt som riksdagen tilldelats av folket. Med en sådan makt kommer ett ansvar.
När den offentliga makten tilldelas icke-offentliga institutioner, som fackföreningar, är det rimligt att staten också ställer upp som krav att makten utövas med samma respekt för grundläggande friheter och rättigheter som när det är staten själv som utövar makten.
/../

För att uttrycka det på ren svenska: Fackföreningar som diskriminerar medlemmar på grund av deras politiska åsikter förtjänar inte förtroendet att få utöva offentlig makt.

Vi mot dem-synsättet hör inte hemma inom sådan maktutövning.

Uppdaterat 24/10

Länk från Transport Arbetaren om stämningen.

Oberoende mediarapportering?

Etiketter

Censur, P3, Pride, rasism, SD, SR, vinkling

Det har gått drygt en vecka nu efter den att en reporter på SR i en intervju nekade till en uppdragsbeskrivning som handlar om sanningsenlighet. Och efter detta har det i media varit största – möjliga – tysssstnad. Förutom den ganska tydliga Damage control när man hade en SD politiker som uttalat sig negativt om homosexuella samma dag. Till och med jag kände att denna nyhet kom väldigt lägligt. Men det är en person som uttalar sig. Jag tänker, det kan finnas förklaring. Det kan vara stress – eller press eller whatever. Men jag vill ha en reaktion. Från SR, från SVT. Men det tystas ner. Och nu blir jag rädd. Skärmdumpar finns som visar hur artikeln såg ut före och efter samtalet med Kent. Och man redigerar den i hemlighet. Men ingen förklaring – ingen dementi. Ingen intervju med de ”hotfulla” SDU killarna för att låta dem berätta sin sida.

Och då blir det liksom inte bara enstaka journalist som har dåligt omdöme längre. Det blir hela public service som gör mig tveksam. Jag finner att jag måste gå in på Flashback (!) för att få lite kött på benen när jag läser eller hör om en historia. Och där finns massor av människor som skriver en massa skit. Men det finns även de som mig. De som läser om killen som blev påhoppad av invandrargäng med tjejer och sedan misshandlad av polisen. Lustigt nog stod nyheten i AB – och sedan i Avpixlat med. Men det var många som, liksom mig, kände sig ytterst tveksam till den rapporteringen. Även om det naturligtvis fanns de som köper det rakt av.

Men det är alltså i Flashback jag läser för att få lite mer information om journalisten och hennes bakgrund – och på något sätt förståelse för hela grejen . Jag får självklart saker jag inte är intresserad av – typ hennes adress. (Varför ser en del människor det som nödvändigt att lägga ut människors adress? Visst, det går att hitta på nätet – men låt då personer som verkligen är intresserade själv leta upp den. Att se sin adress i tryck skulle jag se som ett direkt hot. Jag vet var din brevlåda bor. Typ.) Men det finns andra intressanta godbitar. Twitter som visar att hon var del i kampen #prataomdet. Och hon tycks stödja F!. Att hon jobbat på ett reportage om näthat mot kvinnliga reportrar (visst är det märkligt att det är så många kvinnliga reportrar råkar ut för detta? Det kan väl inte på något vis bero på deras eget agerande? Har ni missat Cattas inlägg om en annan stackars (feministisk) reporter som anklagar Catta för näthat så rekommenderar jag det).

Nåväl – lite kul saker som tas upp i Flashback. Någon kommenterar att i Aftonbladet skrivs det om en hotfull stämning när två killar lugnt sitter och diskuterar med folk som skriker ”nassar”. Men samtidigt så kan man skriva om pojkstreck att bränna bilar.

Självklart kommer hånet om att den obildade pöbeln (till vilka jag tydligen hör då) tror på Avpixlat i denna fråga. Vilket känns lite märkligt, för vad jag har fått från Avpixlat är: 1. SDU killarnas egna filminspelning 2. Kent Ekroths inspelning

Sedan har jag från vänstersidan sida fått deras film från seminariet. Inget av detta stödjer det reportage som SR tog fram. Så är det obildat att försöka bilda sig en egen uppfattning från olika källor?

Men SMBH skriver mycket bra

Skillnaden är att i princip alla som går in på avpixlat vet om att det är vinklat där, de menar på att de tar upp nyheter som inte skulle tas upp annars utav traditionell media, men i klartext så betyder det ”Vi tar upp nyheter som får invandrare att se dåliga ut”. Jag läser alla möjliga sidor, jag vet den ideologiska källan bakom alla nyhetssiter men skillnaden är att SR är public service med en uttalad uppgift om att vara en opartisk nyhetsorganisation. Det är nämnligen därför ”man måste” betala licensen. Behöver du betala något till de bakom avpixlat?

För oavsett vad man kan säga om svaret hon ger. Felsägning – tankevurpa eller vad man kan tro så är grejen att svaret hon ger skulle förklara reportaget. Det går inte att komma fram att det är så vinklat att det är på samma nivå som Kina, Nordkorea och det jag läste om Sovjetunionen när jag gick i skolan. Vem hade anat att jag plötsligt skulle känna igen mig i det samhället en dag?

Jag är inte för SD – men jag anser att om SR fortsätter med den nivån man håller på med funderar om det är ett bättre alternativ. Är det demokrati att ha åsikten att folket inte kan hantera sanningen? Att den ska tillrättaläggas av journalister som vet bättre? Och jag kan inte låta bli att dra paralleller med att man från SVT (och en massa upppragda media folk med Alex Schulman i spetsen) sida funderar på att avskeda en man som skriver en korrekt, låt vara hånfull eller raljerande och olämplig, iakttagelse på Facebook. Kanske inte lämplig att skriva, nej, men det var inte en lögn. Men bara det att man har skrivit ut det startar en storm utan dess like. Det spelar ingen roll hur många jävla pudlar han gör – för han skrev det förbjudna.

Med tanke på hur mycket en politiker kan göra och förlåtas för bara h*n ber om ursäkt så känns det absurt att det kan bli en sådan diskussion. Men när det handlar om att en reporter erkänner att hennes uppdrag inte är att spegla verkligheten – så är det tyst som graven. Och plötsligt sjönk respekten för journalister än mer.

Nåväl, mer roligheter på Flashback: ManyMen skriver:

Nuvarande rubrik Gick in och störde är otroligt komisk. Den är så enormt kraftfull. Om dom inte ska fokusera på nekandet av vita så finns det inte mycket till nyhet kvar längre. Jobbigt om dom ska skriva nyheter varje gång någon blir störd av någonting i fortsättningen.

Det finns även bra och tänkvärda saker, här en del av inlägg från tungur knifur:

Något som dock skrämmer mig lika mycket är hur folk hetsar mot journalisten och redaktionen i fråga. Mitt ibland inlägg med mer eller mindre pragmatisk synvinkel på problemen med svenska etablerade medier idag så läser man inlägg om ”nästa Breivik borde…” och liknande. Är inte hela poängen med det här att belysa att oärlig ”journalistik” leder till ytterligare polarisering av samhället och att det medför ytterligare problem för den vanliga människan som helt enkelt bara vill leva sitt liv i fred och under ordnade former? Är inte poängen med att visa att ett sånt här beteende hos medierna är felaktigt just för att vi har högre ambitioner med vårt samhälle än så?

Visst, SR, Aftonbladet och i princip alla andra aktörer i gammelmedia beter sig oetiskt och rentav vidrigt och har bidragit enormt till att det offentliga debattklimatet idag är fullkomligt omanövrerbart för alla människor med kapacitet till ett uns av kritiskt tänkande, men hur löser vi det? Genom att hetsa mot de ansvariga på samma sätt som de hetsar mot sina motståndare eller genom att visa för de här individerna varför de har fel? Man dödar inte någons idé genom att sänka sig till samma låga nivå som hos personen som har den. Då har man lika fel själv oavsett i grunden goda intentioner. Oavsett vilka intressen som ligger bakom medierna och politiken i Sverige idag så kan de aldrig besegras på sin egen arena. De har de sedan länge sett till. Däremot kan deras idéer motarbetas eftersom de flesta av de faller på sin egen orimlighet om de granskas i ljuset.

Det är svårt att hänga med i alla sidor på Flashback – så jag hoppar fram en bit och hittar ett guldkorn från pung:

SR ändrar diskret sin artikel men har kvar den felaktiga andemeningen, och raderar alla kommentarer som upplyser om att det finns en film som visar att historien är påhittad. Inga rättelser, och ingen kritik från övrig media om hur statligt avlönade reportrar förfalskar historierl. Det är skrämmande. Och som jag skrivit så är det märkligt att de som ogillar SD verkar gotta sig i detta. En statlig media som ljuger kan inte vara bra för någon, oavsett om en lögn för tillfället råkar gynna ens egna åsikter.

I skrivande stund finns det 103 sidor på Flashback på ämnet. Jag försöker hänga med, men man märker att diskussionen tappar utan mer bränsle. Det finns ett gäng som verkar då anse att de som reagerar är löjliga och SD-anhängare. I deras värld är det ok att ljuga/vinkla när ändamålet är ”gott”. Sen finns det de som är som mig – som anser att om man behöver ljuga och vinkla i media så finns det ett stort problem i samhället. Vi behöver känna att de som rapporterar inte förtiger, överdriver eller ljuger för att det ska stämma med deras världsbild. Risken är då att man tvingar människorna till den alternativa världsbilden. Är det vad man vill? Och det uttrycks också av YesSireeBob:

Jag tror problemet är att den allmänna känslan är att detta händer hela tiden, men det är väldigt sällan som det finns ”råmaterial” så man kan bilda sig en egen uppfattning. När det nu visar sig att reportaget var lögnaktigt/starkt vinklat reagerar folk extra starkt eftersom det nu, för en gångs skull, finns ”bevis”. Att man sedan väljer att plocka bort relevanta kritiska kommentarer på P3 sida utan motivering och lägger locket på gör att folk blir än mer förbannade.

Förbannade – och maktlöshet. Och oro. För vad finns det mer som man vinklar för mig? Vilka andra historier matas jag med som jag inte ser igenom? Och tystnaden är effektiv som botemedel. Hur kunde annars Liza Marklund klara sig igenom skandalen så väl? Men människor minns. Vi minns FRA, IPRED, Gömda och alla andra frågor som debatterats – men sen kvävts ihjäl i brist på bränsle. Men för varje grej som tystas ner från politiker och media så ökas känslan av en klyfta och förakt. Och är det vad man vill ha? De pratar gärna om klasskamp och klyftor mellan fattiga och rika. Men inser de att fler och fler känner att klyftan mellan vanligt folk, media och politiker är än större i vanliga livet?

Källor:
Newsmill artikeln som SDU killen skrev (hittintills obesvarad – vilket i sig känns ovanligt….)
Avpixlat med SDU filmen om besöket
Avpixlat med Kent Ekeroths intervju
SR reportage
Aftonbladets version
Vänstersidans egen film om besöket
Flashback tråden
Mitt tidigare inlägg på ämnet.

Uppdaterad 12/8:

Tydligen har folk fått svar nu från SR enligt Flashback, min fetstil, och jag har även mörkat namnet då jag inte är intresserad av att hänga ut folk:

Självklart ska Sveriges Radios rapportering vara saklig och opartisk. Vi har programregler och etiska regler för detta.   Rapporteringen ska också skildra ett brett spektra av åsikter, och aspekter av en fråga.

I möjligaste mån ska detta ske inom ramen för varje inslag, men fler aspekter av en fråga kan också komma fram i kommande sändningar .

I fallet med seminariet på Pridefestivalen pågick rapporteringen över flera sändningar, och olika aspekter av frågan kom fram.   Vi anser därmed att rapporteringen varit saklig.  

Mvh   Åsa P*****
Ansvarig utgivare

Någon som har sett andra aspekter komma fram? Känns som de flesta har missat detta. Men det är intressant att om detta stämmer så har i alla fall SR uttalat sig. Och den krypande känslan av att saklighet i Sverige idag inte riktigt är det jag lägger in i ordet.

Å andra sidan så hittar jag även en länk till ett radio program jag inte har hört – och ska lyssna på lite när jag kommer hem. Från informationen:

Dessutom kommer Sveriges Radios tillträdande vd Cilla Benkö till studion för att debattera journalistskråets politiska sympatier. Betydligt fler än hälften av alla journalister röstar rödgrönt – hotar det den viktiga trovärdigheten?

JohnnyYuma noterar också en liten humoristiskt detalj i ämnet:

som ett ödets ironi så är Sofia Thermaenius nya reportage på P3 om diskriminerande behandling(!), och att en grupp besökare inte släpps in på ett evenemang(!).
den här gången har hon rest ner till musikfestivalen Way Out West och bestämt sig för att ta reda på varför yngre inte får komma in på alla konserter, något som naturligtvis verkar konstigt eftersom de yngre också har löst inträde till festivalen.
http://sverigesradio.se/sida/artikel…rtikel=5225244
att två vita män inte får komma in på ett queerseminarie, trots att de betalt entré för att komma in på området, en vecka tidigare verkade däremot inte vara något att rapportera om.

Hur var det nu i diskussionen med Kent Ekroth? Då trodde hon inte ens att SR skulle ha varit intresserad av ärende där man stängde ut svarta människor – men plötsligt är diskriminering intressant som nyhet igen.

Det finns även ett nytt inlägg från Mr Goat på Flashback där man har hittat lite citat och sådant från reporterns bloggar. Lite sorglig läsning bitvis måste jag säga. Men hans slutsats i slutet är underbar som känga till alla de som vill försvara och prata runt hennes svar.

Och slutligen vill jag bara påminna om att kvinnan sade: nej.

Ansvarig utgivare får också en del av sleven:

Lite mer information om Åsa P*****:   Så här säger hon själv om sitt jobb:   ”I jobbet ingår att skapa förutsättningar för de som jobbar här att göra Sveriges bästa radio inom sitt uppdrag. Det handlar om att peka ut en riktning och få folk att tycka det är roligt att jobba i den riktningen!

Sammanfattar väl rätt bra Svensk media. Det finns en riktning, tyck det är roligt, gör som du bli tillsagd eller sök dig någon annanstans.

Jag brinner för att göra skillnad för människor. Och jag är så naiv att jag fortfarande tror att medier och det man hör och ser i medier kan förändra människors värderingar och hur man ser på sin omvärld.  

Stämmer ju också rätt bra att SR inte är intresserade av att visa sanningen, det handlar om att förändra människors värderingar så dom överensstämmer med vad Åsa tycker. Tycka olika gör man bara i demokratier.

Angående aborter och SD

Etiketter

abort, SD

SD kvinnorna har nu gått ut i en artikel i Newsmill (som även tas upp på Avpixlat) där de motsätter sig att Sverige ska subventionera aborter för utländska kvinnor. Jag har inte riktigt satt mig in i frågan och har väl känslor både för och emot detta förslag. Kanske jag inte riktigt känner att vi är i läget att gratis dela med oss av den sjukvård vi bekostar. Lite för mycket problem  där i dag för de som faktiskt betalar eller betalat skatt som jag tycker borde åtgärdas först. Å andra sidan tycker jag att någon hjälp borde finnas för de tjejer som blir gravid efter en våldtäkt – och vägrar det egna landet hjälpa så känner jag att jag inte har några problem att stödja det.

Men det finns annat som lyser igenom i artikeln som jag reagerar emot mer. För oavsett hur man rubriksätter artikeln (”Nej till subventionerade aborter för utländska kvinnor”) så är det inte detta som är fokuset i artikeln. Nej, det är det första politiska ställningstagandet som jag har sett från SD som inte har med invandringen att göra. Det här med abort är en svår fråga. Det finns mycket tankar man kan ha om det hela. Och detta är då SD tankar.

Insikten om att varje foster redan tidigt är ett eget liv som har alla förutsättningar att utvecklas till en unik individ med möjlighet att leva ett rikt liv, verkar tragiskt nog saknas hos övriga riksdagspartier. Det har resulterat i en abortlagstiftning som är så pass liberal att till och med friska och livsdugliga barn aborteras, även när det inte föreligger fara för moderns liv och hälsa.

Jag vet inte hur många friska och livsdugliga barn som idag aborteras sent. De flesta aborter sker innan vecka 12. Sen tillkommer en hel del aborter när det kommit fram till att det finns problem med fostret och föräldrarna tar beslut om att de inte är redo eller kapabla att ta hand om ett eget barn.

Jag har redan tidigare skrivit om att jag själv utnyttjad rätten att besluta om min egen kropp och avbrutit två graviditeter. Jag har aldrig någonsin ångrat det besluten. Jag har heller aldrig någonsin tittat på barn som varit i den åldern och tänkt ”tänk om” – för jag var inte redo att bli förälder där och då. Och i slutändan hade beslutet att behålla barnet skadat det barnet. Jag har läst tillräckligt mycket biografier om barn som levt med föräldrars besvikelse över deras eget liv att inse att mitt barn hade råkat ut för samma sak. När jag väl kände mig redo och var redo för barn så var jag också redo för vad som än skulle dyka upp. Därför gjorde jag inte heller fosterdiagnostik. För jag ville inte riskera något missfall – och jag hade redan besvarat frågan. Jag känner andra som tagit samma beslut – liksom jag känner folk som aldrig oavsett vad skulle ta det. Jag respekterar båda sidor. Det är ett oåterkalligt beslut som du måste kunna leva med. Både att avbryta en graviditet och att föda ett barn. När jag hör om vissa stökiga individer som lever med droger och får barn på barn omhändertagen så funderar jag både på tvångssterilisering och tvångsabort. Själv höll jag mig ifrån alkohol under graviditeteten och hade en massa ångest över helgen innan jag fick reda på att jag var gravid. Hur mycket skadas då dessa barn? Och hur kan man säga att dessa barn ”har alla förutsättningar att utvecklas till en unik individ med möjlighet att leva ett rikt liv”? Men nej, jag är trots allt inte för tvångsabort egentligen.

En gång i tiden funderade jag på att skriva en C-uppsats i historia om aborter i Sverige. Jag kom inte så långt i detta att jag började skriva. Men jag läste en hel del om ämnet. Och insikten är att aborter kommer alltid ske. I länder som det inte är tillåtet riskerar kvinnorna sina liv med illegala aborter. Det sker också att barn dödas när det väl är fött. Att tvinga kvinnorna att föda mot deras vilja för att de ska lära sig ta konsekvenser av sina handlingar kommer alltid drabba tredjepart – även barnet. Och då kommer de inte ha möjligheten att leva ett rikt liv. Rikt så tillvida lyckligt och tryggt. Är det alltid det bästa att födas? Ibland tror jag på reinkarnation. Varför skulle inte skaparen tro på recykling? 🙂

Och då kommer frågan om alla dessa liv är värda att leva, för personen själv? Är det inte bättre att hoppa på nästa tåg?

Jag blir så fascinerad när man i USA läser om mord på abortläkare. Ett liv för ett liv. Vad är logiken? Samtidigt hör man från andra sidan kritik mot Twiligt serien att Bella väljer att föda ett barn att det ska vara propaganda från högern (författaren är mormon tydligen) mot abort. Efter att ha själv läst (och älskar) boken så tycker jag det är fascinerande. Allting känns inte som politiska statement. Och Bella väljer att riskera sitt eget liv för något hon tror på. Och likaväl som jag anser att man måste ha rätt att själv ta beslut att avbryta en graviditet så måste du ha rätt att låta den fortgå. Det viktiga är att du – eller någon annan – sedan kan ta hand om barnet.

Men vi kan ju rädda barnet tidigare och tidigare – är det då rätt att avbryta det sent? Det är ju nästa knäckefråga.

Tack och lov har vi dessa möjligheter. Jag har själv en syster som fött ett för tidigt barn. Inte fullt så tidigt, i vecka 28. Och även om man räddar barn i den åldern så finns det mycket som kan gå fel. Det är en press för föräldrar. En oro långt upp i åldern för vad som kan gå fel. Och även om man räddar många så finns det fortfarande misslyckande. Platsen som plötsligt blir ledig på neonatal avdelningen. Så när man pratar om den landvinningen så måste man ändå inse att det inte är helt lätt. Det finns fortfarande risker och det är mycket jobb.

Jag vet inte hur många – eller varför – man vill ta abort efter vecka 18. Jag vet inte hur mycket det skulle skilja sig om man ändrar tidsbegränsningen för abort som SD önskar. De tar inte upp detta. De säger att det handlar om tidsbegränsning – men hela artikeln andas något annat. Så jag undrar vad mer de har för planer när de skriver ”bland annat”:

Det är tyvärr endast Sverigedemokraterna som värnar kvinnans rättigheter genom att stödja rätten till abort i Sverige och som samtidigt vill värna de ofödda barnens rättigheter bland annat genom att förespråka sänkta tidsgränser för abort.

Vi fick en liberal abortlagstiftning. Många har utnyttjat den. Innan vi fick den så fanns det andra medel att avbryta graviditet. Till exempel med en galje. Jag ger dem rätt i att man måste öka användning av preventivmedel. Men oönskade graviditeter kommer hända oavsett vad.

SD kontra SCUM

Etiketter

debatter, SCUM, scum manifestet, SD

Det är lite intressant det här med debatter. Tänker på att man från feminismens håll hånar de som sågar SCUM och tycker att folk borde bilda sig en uppfattning om saker och ting genom att gå på en teater och själv ta ställning. Vilket jag kan hålla med om. Problemet för mig är då som sagt att det presenteras som något för skolan/gymnasiet. Sen har jag läst tillräckligt av manifestet och författaren för att inse att det är något som inte är för mig, därför är jag inte intresserad av att se det själv.

Men kritiken är då att man ska lyssna på detta och ta debatten där – och det kan jag väl hålla med om. Om det nu inte är så att man skulle tvinga dit skolungdomar då måste jag som förälder och vuxen ta mitt ansvar för att skapa en bättre värld för dem.

Så då kommer jag osökt in på SD. Dem ska man inte lyssna på. Man ska hellre avstå att presentera sina egna politiska tankar i TV än riskera att sammanknippas med dem genom att stå bredvid (!). Man ska gärna störa deras tal. Man kan öppet uttala att man  förstår att de kan utsättas för våld för sina extrema tankar om man är statsminister. Man kan anse att det är ok med ”utomparlamentariska metoder” om man är partiledare. Och när folk reagerar emot detta och debatterar så är man anhängare av SD, inte av demokratin. Man svarar sedan inte på vad de säger – utan man svarar på det man tolkar som vad de vill istället utan att kunna visa på var detta är sagt.

Så varför tas ingen debatt med SD? Varför får inte de komma in på skolor och presentera sina idéer? För min del så får hellre sönerna diskutera med politiska partier om deras frågor än utsättas för en sådan pjäs som SCUM. Jag vet ärligt talat inte vad man vill röra upp för känslor och tankar med pjäsen. Äckel? Samvetskval? 

Det lustiga är att det tycks vara samma vänsterorienterade människor som hyllar Solanas SCUM som uppmanar till utstörande av allt som SD säger.

Politiken av idag…

Etiketter

budget, Håkan Juholt, politiker, riksdagen, SD

Det är mycket man kan förvånas av Sverige idag när det gäller politiker och politiken.

Håkan Juholt. Mannen med mustaschen som (för mig) kom från ingenstans och plötsligt röjde bort alla konkurrenter. Men ganska snabbt kom det grus i maskineriet i form av hans särbo som hade en historia. De flesta höll nog med Juholt när han kritiserade mediadrevet då när han tyckte att det var synd om henne som då tagit sitt straff för vad hon gjort (lämnat oriktiga uppgifter) att hon då utsattes för detta nu – bara för att hon var tillsammans med honom. Men nu när det kommer fram att den käre Juholt då tydligen lever inneboende hos henne och betalar hela hyran, eller förlåt, låter skattebetalarna betala kalaset så börjar jag omvärdera hela grejen. Klart som sjutton att han inte kan fördöma någon som försnillar till sig pengar. Går det så går det typ. Fungerade inte för henne (även om hon fått ihop en hel del innan det upptäcktes) och nu fungerade det inte längre för Juholt heller. Och han är så oförstående. Han förstod inte reglerna. Nej, regler kan vara svårt att förstå ibland. Fråga bara en sjukskriven som försöker ta sig igenom alla blanketter och sådant från myndighets Sverige. Men där finns det inga ursäkter. Oh nej, har du missat en blankett så kan det ibland vara kört. Eller bara fel formulering från en doktor.

Och ja, jag blir trött. Jag blir förbannad på dessa sko sig själv politiker som bara utnyttjar reglerna – eller som missförstått regler. Jag tycker synd om sossarna som fått denna person till partiledare. Kan inte vara roligt att få stolpskott nummer två efter Mona. Och nu har jag då inte ens tagit upp budgeten. Den där som var huller och buller. Och som var utskissade idéer. Med tanke på att han inte orkat/klarat sätta sig in i reglerna för övernattning så är man kanske inte förvånad att det var vissa problem att få ihop ett budgetförslag heller. Poängen för politiker är i Sverige är tydligen att få ihop så mycket pengar som möjligt. Och vem sjutton har lust att anstränga sig med någon skuggbudget? Den kommer ändå inte gå igenom. Så det finns bättre saker att ta sig för än att tänka på samhället. Framförallt med alla de pengarna man kan få ihop. Och sen sitter vi och sätter oss till doms över andra korrupta länder.

Eller ja, det finns andra saker man kan göra som politiker. Vara ett föredöme för folket. Visa hur man kan respektera andra trots motsatta åsikter. Att man kan ta till sig vad andra säger, och sedan argumentera för sin egen sida. För det man själv tror på. Eller nu var det tydligen inte så heller i Sveriges regering. Där vägrar man vara med och debattera sin budget (den där som inte längre är huller och buller alltså…) för att man skulle stå bredvid (visserligen vid en egen pulpet) SD som debatterar sin budget. Nej, det går inte, då får väljarna hellre slippa höra dem försvara denna budget. Vilket väl efter omständigheterna hade varit lite kul. Men jag undrar litegrann på det där. Tror de verkligen att tittarna är så dumma? Öh, visserligen står de och säger en massa saker emot varandra, men de står ju faktiskt inom 3 meter från varandra – så tydligen är de bästa polare!

News flash – de flesta människorna tror inte det. De flesta människorna tycker däremot att vuxna människor som inte kan uppföra sig bättre än dagisbarn inte på några villkor är lämpliga att styra ett land. 

Om man då lägger till att jag faktiskt till viss del håller med Peter Kadhammar om Annie Lööf (som jag personligen varit positiv till tidigare). Tycker att hela debatten med Birro (som aldrig röstat på KD) oförtjänt skadat ett KD som redan är i gungning vilket heller inte får mig att känna att politik är något man behöver ta på allvar.

Tankar om att provoceras

Etiketter

debatter, provocering, SD

Läser hos Catta idag om att Blondinbella har mordhotats och att polisens reaktion var: ”Sluta blogga då”. Det är en väldigt enkel reaktion från polisens sida, även om det inte är helt genomtänkt på många sätt. Skulle jag få min Porsche vandaliserad flera gånger i månaden när jag parkerar den i Stenhagen så kan man kanske förstå att det sticker i ögonen på folk som inte har det så bra där – men är lösningen att jag byter till en lite mer ”ok” bil, eller att jag ska undvika området? Nästa steg är då att alla med någon sorts högrisk grej låter bli att besöka dessa områden. Utsätts man för brott så har man sig själv att skylla. Typ.

Jag kan reta mig så enormt mycket på vissa människor. Ibland kan jag läsa något som verkligen tar mig upp i spinn och jag kan tänka många tankar om författaren. Men jag försöker att undvika att skriva i en sådan affekt. Kanske hade jag väl en grumlig tanke om att skriva anonymt skulle kunna göra det möjligt att verkligen skriva exakt vad jag tycker, utan risk för repressalier. Men samtidigt så är jag inte en sådan person. Jag kan inte svära och komma med fula ord om någon utan att skämmas. Och hela tiden har jag i bakhuvudet att en person är mer än det jag ser. Sen ju mer man läser desto bättre uppfattning om personen får man ju. Och i vissa fall så retar man upp sig än mer. Men då kommer frågan, vem mår bättre av att jag sitter och spyr ut mitt hat över en person?

Kommer den personen egentligen att ta till sig min ”kritik” över detta och förändra sitt sätt? Jag menar personligen så skulle man väl känna sig mycket motiverad att förändra sitt synsätt om någon skulle säga ”hör du din övergödda jävla as, stick och brinn”? Självklart skulle jag bli sårad, men jag skulle nog tycka att det säger mer om personen än om mig. Och poängen är väl att dessa människor sällan får fram någon kritik heller. Det handlar bara om hat. Och bitterhet. Och bitterhet är något mycket destruktivt. Ofta gör det att man själv mår sämre. Frågan är hur man skulle må bättre efter något sådant? Är det när en person visar att de tagit åt sig? Triggar det då att dessa människor fortsätter?

Jag kan inte förstå människor som faktiskt sänker sig till den nivån att hota folk på olika sätt för något de skriver. Eller något de tycker. Det är väl därför jag har så mycket emot dessa S-människor som på många vis visar att SD människor i och med sina åsikter är sämre människor. Människor som i och med sina åsikter förtjänar all skit de kan få. Politiker som på något vis har missat grundpelarna i demokrati. Åsiktsfrihet och tryckfrihet. Om jag jämför vissa SD politikers bloggar som jag läst med vissa S människor på sista tiden så tycker jag nivån på SD har varit skyhögt bättre. sen finns det andra SD människor som ligger på samma knäppa nivå som dessa S-människor. Sådana som då helt klart visar att dessa S människor kan ha visst fog för sina tankar. Som denna person till exempel, å andra sidan är de snabba att göra sig av med sådana personer. Problemet är det här med generalisering. En SD person tycks vara en komplett idiot = Alla är det. SD är farliga = Alla deras tankar ska förkastas utan att man diskuterar eller tar reda på fakta. Varför är det man är så arg på SD framförallt? Jo, deras islamofobi. Visst, de flesta kan väl medge att det finns enstaka rötägg som utlöst (eller försökt utlösa) bomber. Det är ju inte bra. Men ska man döma alla muslimer efter detta? Självklart inte. Och inte ska de heller behöva reflektera eller fundera på sin kultur. Men SD ska ta ansvar för Breivik. Märkligt.

Jag var/är själv inte intresserad av att rösta på SD. Tyvärr är det ju så att partiet drar till sig vissa personer i och med stämpeln de fått – och skrämmer undan de vettiga de faktiskt kan ha då dessa inte pallar stigmatiseringen. Å andra sidan så kan jag väl säga att denna ensidiga rapporteringen när det gäller negativa saker om SD gör att jag blir mer intresserad av att försöka förstå sanningen. Till exempel när jag läser om Erik Hellborn – som vad jag kan se har förklarat sig och även om jag inte håller med honom i hans slutsats, så tycker jag att media verkligen har blåst upp detta bara för att skapa opinion mot SD. Jag tycker det är ett fult och oschysst sätt personligen.

Allmänna flundreringar

Etiketter

S, Samhällstankar, SD, Utöya

Under våren och sommaren har jag kopplat av. Jag har inte prioriterat att läsa bloggar utan jag har varit ytlig och hållt mig till andra saker. Kanske för att bevisa för mig själv att jag fortfarande har ett offline liv.

Men på senare tid har verkligheten sipprat in till mig med. Jag befann mig på västkusten den 22 juli. 15 mil från en ö jag aldrig hört talas om tidigare. Nu kommer namnet följa med mig och ha associationer för all framtid. Liksom Åmsele – Hisinge (för mig kommer Hisinge alltid förknippas med discoteksbranden) – Estonia.

I efterhand så finns det så mycket att säga om vad som gjorts. Vad som är ligger till grund för det hela. I Sverige tycks konsensus vara klar. Självklart är det SD:s fel. Nu har jag visserligen inte läst deras valmanifest så noga, men nog har jag missat delar där de anser att man ska skjuta ihjäl folk. Jag har däremot läst andra partiers uttalanden (Lars Ohly som pratade om gatans parlament samt Reinfelt som anser att personer som argumenterar för SD får räkna med att bli utsatta för våld) som jag faktiskt skulle kunna förstå att folk skulle kunna se som ett samtycke för att ta till våld.

Läser man och hör norrmännen prata så är stämningen helt annan. Där försöker de inte lägga skulden på någon annan – de försöker förstå mannen som låg bakom det hela. Visst intervjuar de bloggaren som han hade som idol. Fjordmannen, men de erkänner att det var för att få hjälp med kartläggningen. Han är intervjuad som vittne. Resultated för honom nu är att han måste gå under jorden. Jag har inte läst något i hans blogg faktiskt. Men när jag läser sossar som spyr ut sig begrepp som ”hatbloggare” så funderar jag på begrepp nuförtiden. Hat. Kränka. Hot. Saker man hör om hela tiden. Saker som görs av DEM. De där med motsatta åsikter som VI. De som alltid har fel och inte kan diskutera. De som man kan säga vad man vill om. Då handlar det ju inte om hat, hot och kränkningar. För DE har ju sig själv att skylla.

Läste apropå det på PI om sossen som la ut vad han trodde var medlemslistan på SD. Eller ja, han länkade till Google cache. För att man skulle veta vilka som var SD i ens kommun, skrev han.

Nu var det inte en medlemslista – utan det var en lista på folk som bett om material om SD inför valet. Efter att hans inlägg blivit uppmärksammad på PI så fick den stackaren många kommentarer om olämpligheten att lägga ut länken. Och då framförallt på temat 1) Det är fel lista, pucko!! och 2) Vad vill du att folk ska göra med personerna på listan egentligen?

Så, han tar bort inlägget och skriver ett klargörande som egentligen inte klargör ett skit i min mening:

Min anledning att lägga in länken handlade om att Krister Kronlid blivit utsatt för direkta och indirekta hot utifrån sitt politiska engagemang för Socialdemokraterna. I kommentarerna på hans inlägg är det en stor del som handlar om vem som är medlem i SD och vem som inte är det. Registret var lätt att uppfatta som en tjänst som SD tillhandahöll på nätet för sina besökare och att frågan om vem som var medlem då kunde få en lösning.

/../

Under dagen har ett antal hot gjorts mot min familj och mig genom telefon, sms och mail. Med tanke på att vi numera vet hur starkt hat kan driva en människa väljer jag därför att ta bort inlägget. Jag är av åsikten att kunskap stärker individen. Den här dagen har onekligen gett mig kunskap om hur många människor som bär på en rädsla för det okända.

Frågan om vad han ville med att publicera länken och hur han såg på risken med att personen kunde ha utsatts för hot besvaras än så länge av en rungande tystnad. Varken jag eller PI är särdeles imponerade.

Enligt vissa så går det inte att göra något med polisanmälan för publiceringen. Och det är klart, länka till en lista med namn så att folk vet vilka de ska förfölja kan väl inte vara särdeles prioriterat för våra poliser. Värre är ju om länken går till en ishockeymatch.

Lite tankar om politik igen

Etiketter

datalagring, Krister Hammarberg, SD

Vänsterpartiet och miljöpartiet vill skjuta upp omröstningen av datalagringsdirektivet. Lite tragiskt att jag står på samma sida som V plötsligt. Shit happens. Men det finns då även en oväntad hjälp. SD. SD är ok med datalagringsdirektivet – men vill förhandla om 4 punkter. Framförallt är de emot att data kan lagras utanför Sveriges gränser. Låter som vettig invändning tycker då jag som är emot hela direktivet.

Men vad säger då moderaterna om detta? Jag lyssnade på P3  igår och måste väl säga att jag blev oväntat chockad när jag hörde en representant (Krister Hammarberg) säga:

”Jag upplever att det är oerhört oseriöst när ett parti säger sig vilja genomföra den här lagstiftningen ändå har tänkt sig att man ska gå ihop med vänsterpartiet och se till att den inte kan genomföras bara av det skälet att man vill utpressa regeringen att få bli en samtalspartner”

Man får tycka vad man vill om SD. Men de har röstats in i riksdagen genom vårt demokratiska valsystem. De har rätt att stödja vilket parti de vill. Kohandel och diskussioner sker konstant i Sveriges regering. Att en politiker kan sägat att det är oseriöst att fälla ett förslag när man är emot vissa delar av förslaget tycker jag är en mycket skrämmande inställning. Så jag vågar ärligt säga att i det här fallet så ger jag 1-0 till SD. Och jag hoppas att striden leder till att man faktiskt skjuter upp det hela. Så för mig kan man gärna fortsätta på samma sätt från alliansen. Men jag blir som sagt lite fundersam på vart vi är på väg inom politiken i Sverige.

Visst kan HAX ha rätt i att detta bara är ett utspel från SD för att tvinga sig in i ”stugvärmen”. Men detta handlar för mig mer om hur den demokratiska processen de facto verkar fungera när man vägrar diskutera ett förslag bara för att man aldrig, någonsin, no matter what kan liera sig med SD. Å andra sidan är väl V lite samma sak – så varför inte hota dem att de måste rösta med M, annars finns risken att de hamnar på samma sida som SD, och det går ju heller inte an. Eller?

Men å andra sidan kan det nog bli så – att man röstar ”fel” bara för att inte låta SD politik vinna. Det har gjorts tidigare. Anders S Lindbäck har också skrivit om detta.