Ska staten betala för moskéer?

Etiketter

kyrkan, moskéer, religion, skatter

Ibland blir man bara så imponerad över hur enkelt det egentligen kan vara att tänka rätt. Jag hade inte läst Stefan Attefalls debattartikel först. Men om jag hade läst den så hade jag nog kunnat hålla med om problemet. Hur ska man ha råd med moskéer? Jag hade väl kanske inte hållit med om hans slutsats: Låt staten skjuta till. Religionen är skild från staten i Sverige. Vill vi verkligen rucka på det?

Men jag hade nog inte kunnat komma med något bättre alternativ. Som det är idag så verkar det ibland vara lite skummare föreningar som hjälper till vilket kanske inte alltid känns så bra.

Så läste jag då den alltid lika fantastiskt klarsynta Merits svar.

Vi har kyrkoskatt i Sverige. Den är valfri. Varför kan inte ett land som Sverige som då vurmar så för alla skatter kunna ha så man får välja till vilken kyrka som man vill att kyrkoskatten ska ges? Är jag jude så kanske jag vill att de pengarna ska gå till synagoger och judiska församlingar, som muslim till moskéer och församlingen.

Lite tankar om kommuner

Etiketter

Eskilstuna, Marks, skatter, sociala, Uppsala

Ibland funderar man lite på vad kommuner håller på med. Man läser om en den ena vansinnigheten. Det var därför med viss glädje jag noterade att Uppsala Kommun säger nej till en present till Victoria och Daniel. Rojalisterna är naturligtvis emot detta. Argumentet känns så bra:

– Jag förstår argumentet att en gåva inte borde betalas med skattemedel. Men med tanke på allt annat skräp som kommunen bekostar så borde en bröllopspresent vara på sin plats.

Japp, fortsätt ösa ut pengarna ni bara! Istället för att börja se på att använda pengar på något vettigt, så är det bättre att fortsätta den inslagna stigen.

Personligen är jag för monarki och så, men jag tycker nog de har tillräckligt med pengar och prylar, så jag förstår inte varför skattepengar som jag hoppas ska gå till barnomsorg, skola och annat som gynnar mig som medborgare ska skänkas till dem. Om man nu vill ge en present så får man väl ordna en insamling inom kommunen där medborgarna sedan får bidra till en present. Samtidigt kan väl medborgarna komma med förslag till vad de skulle vilja ge.

Eskilstunas kommun gjorde bort sig kapitalt när man ansåg att en handikappad man inte behövde stödperson i hemmet för att föräldraledig – det fanns ju en kvinna som kunde ta hand om detta. Av naturliga skäl ledde det till ramaskri. Såpass att Maria Abrahamsson och Gudrun Schyman gjorde en gemensam sak och skrev en debatt artikel. Ibland kan då sådana saker lösa sig, och nu har kommunen fått bakläxa (suprise!). Det är ju i alla fall skönt att det kommer i tid, så att det inte som vanligt blir att man ”ska se över rutinerna till nästa gång”.

Marks kommun har jag och många andra redan skrivit om. De har fått kritik för hanteringen av ärendet, men i deras värld så handlar det bara om att de har missat att dokumenterat ärendet, allt är skött på rätt sätt. På kommunens hemsidan hittar man inget om ärendet, men det står en rad om kommunen:  Här värnar vi om varandra, vår hembygd och vår livskvalitet.

I Växjö kommun tycks man också ha samma glorifierade uppfattning om de biologiska föräldrarnas ansvar om barnen. Där hade pappan torterat barnen, men trots att skolan slagit larm så hittade man från kommunens något fel:

Men att det inte stod rätt till i familjen kunde anas långt tidigare. Skolan slog larm om att barnens beteende signalerade att de hade problem hemma.

I början av 2009 kopplades socialen in och gjorde en utredning om familjen. Men socialsekreteraren som besökte familjen förstod aldrig hur pappan terroriserade familjen.

Barnens problem berodde på att kommunikationen mellan skolan och familjen inte fungerade, konstaterade hon. I stället hjälpte hon föräldrarna med att ansöka om annan fritidsplats för barnen.

Därför kunde pappan fortsätta misshandla sin familj i över ett år.

Aha, det var samarbetsproblem från skolans sida. Klart! Har vi hört den förut?

Sen säger chefen:

-Det fanns inte signaler om att det var så allvarligt. När vi fick det gick vi in och agerade omedelbart.

Så bra. Men skolan har då redan slagit larm, och en enskild socialsekreterare orsaker ännu ett års lidande, till barnen själv slår larm. Ökar det förtroendet för att sociala  myndigheter har koll på vad de håller på med? Att de är kompetenta?

Funderingar kring skatter och var de går till

Etiketter

skatter

Det finns en het diskussion hos Medborgar X just nu.

Det fick mig osökt att tänka på det här med Välfärdssamhället. Hur ser jag på skatt? Vad är jag beredd att betala för?

– Jag vill ha fri sjukvård som vi har idag. Dvs med högkostnadsskydd och rätt till operationer.

– Jag vill ha rätt till dagisplats. Jag vill ha maxtaxa – men kan tänka mig att höja denna. I dag betalar jag 1890 kr/månaden för två barn på dagis. Jag har råd att lägga mer pengar på det. Framförallt när jag bor i en kommun med bland de största barngrupperna i landet. Jag vill att mer pengar ska läggas på detta.

– Jag vill att äldrevården & skolan får kosta mer. Kommer ihåg hur mycket diskussion det var om fängelsemat kontra skolmat förr. Jag vet en kommun där skolelever om de hade prao och inte hade tillgång till mat via skolan fick 15 kr per dag i matersättning. Om det nu ses som viktigt att man har prao, då ska de kunna äta på arbetsplatsen de är på. Och det är få ställen man får mat för 15 kr. Framförallt om man är en växande tonåring.

– Invandrings politiken måste ses över. NU. Vi kan ta emot invandrare, men vi måste vara snabbare på beslut, och det måste finnas intressen från de som kommer in att kunna ”legitimera” sig. Det ska även premieras och stödjas för att komma in i arbetslivet, och lära sig svenska. Vid brottslighet så ser jag nolltolerans. En människa som begår brott i Sverige innan de ens fått uppehålls tillstånd har förverkat sin rätt.

– Fallskärmar till politiker. Bort, bort. Det är rätt tydligt att de inte gör så många knop. Visst, det är säkert stort ansvar och jobbigt på sina poster. Men det är många som inte verkar masa sig in till riksdagen och sådant. Och de har hyfsat betalt under sin period. Om de sedan vill leva på samma stora fot efter sin karriär – varför ska jag betala detta? Dessutom så kommer det fram att de inte gör sina jobb, dvs läsa underlag och utredningar. Nej.

– Landsting som å ena sidan ska spara, och å andra sidan betalar ut en massa summer för administrativa kostnader. Hur tänkte man då?

– Skolan. Igen. Jag vill att barnen ska ha möjlighet att lära sig i skolor. De ska ha utbildade lärare. De ska inte ha en kemi-fysik-biologi lärare som saknar utbildning i något av ämnena. Jag vill inte riskera att min son inte får lära sig fysik för att läraren bara kan biologi, och är sämre en eleven på fysik. Detta händer. Jag vill att detta ska vara oberoende om man lever i en rik kommun, eller en fattig kommun. Det är många saker som måste centraliseras i budgeten som jag ser det för att inte skapa skillnader i förutsättningar för barn. Jag vill att pengar ska öronmärkas för detta.

– Jag vill inte se en massa festande på skattebetalarnas bekostnad för kommun/statligt/landstings anställda. Visst, det kan säkert behövas uppmuntran bland de anställda i svåra tider, men nog sjutton så minskar privata näringslivet på dessa saker när det är dags att dra åt svångremmen. Bara för att svångremmen handlar om andras pengar (våra pengar) så är det inte ok att festa upp dem. Det sticker i ögonen, åtminstone på mig.

– Jag vill ha bra vägar, jag vill inte på en Europa väg märka att jag passerar en kommungräns i och med att vägen plötsligt blir sämre.

– Naturligtvis är det mycket annat jag är beredd att betala för. Men det känns som det skulle behövas bättre redovisning på spenderade pengar från alla offentliga myndigheter. Ibland sparas det in på viktiga saker (typ lärare och kaffe för äldre) men däremot så lägger man ner en massa pengar på projekt som sedan rinner i sanden. Projekt som kanske egentligen inte förankrats mer än hos en chef med en ”vision”.

– Jag håller även med Medborgar X att man måste få folk att bli mer ödmjuka. Man måste även få in intresse att själv försörja sig.

Men vi måste för att kunna anse oss vara välfärdssamhälle ändå acceptera att det är ok att vara sjukskriven. Alla människor ljuger inte. Deras historia ska kontrolleras, regelbundet, men det ska då göras av en läkare som träffar patienten. Kanske ska man diskutera med patientens egna läkare om läkaren kommer till en annan slutsats. En läkare som utan någon som helst grund sjukskriver flertalet patienter bör prickas. Men om personen är arbetsför – hur ska man kunna komma ut i arbetslivet?

Gör om arbetsförmedlingen till något bättre. Kalla det inte förmedling till att börja med. Se till att det är kuratorer. Se vad det finns för alternativ på orten. Om ej möjligt, hur ser det ut att flytta på sig? Inse att om en är sjukskriven/arbetslös man har barn + partner som jobbar, då är det inte bara att flytta. Det säger sig själv. Risken är att personen får jobb, och så står partnern arbetslös. Smart. vad finns det för företag i närområdet? Kommer de behöva nyanställa? Vad önskar de för kunskaper? Kan AF ställa upp med utbildning för att slussa in folk?

Det finns så många smartare sätt att styra Sverige. Jag är livrädd att den rödgröna sörjan kommer att komma in på grund av Alliansens korkade agerande i många fall. Framförallt i utförsäkrandet av sjukskrivna, utan en ordentlig riskanalys innan.

Ett sista tips är att det nu finns en ombudsman mot slöseri med skattepengar (SlösO). Det är då Johan Ingarö, detta tips kom från Medborgar X det med.