Etiketter
(…sorry för dålig ordvits men jag hade slut på idéer på titel, hade tänkt lägga ner hela diskussionen men kunde inte)
För ett tag sedan så skrev en krönikör Susanna Alakoski sina tankar om Scum. Och jag skakade bara på huvudet åt denna människa. Självklart är det bara dessa anonyma flashback skribenter som står för näthat. Susanna står för kulturen om man nu inte fattar detta. Den här kulturen som då kan skriva ”Det är skrivet med svart humor” om SCUM. Undrar i mitt stilla sinne om Andy Warhol någonsin uppskattade denna svarta humorn?
Men jag ser vad hon fortsätter rapa ut sig:
Mest humorbefriade är ”moderatmännen” som blev så uppretade över detta teatrala litterära mordhot mot män att de själva verkade vara i stånd att mordhota i verkliga livet.
Är inte det snudd på förtal? Eftersom jag är en av de som följt det hela så är jag helt på det klara vad mordhotet handlade om, och jag kanske skulle kunna citera en del av hennes egen text där: ”Att missa /../ satiren /../ är som att inte uppfatta romantiken i ”Romeo och Julia”.” Men Alakoski fortsätter gå ut hårt.
Per Ström, Sveriges största tönt-antifeminist tuggade fradga i teve. Avslöjade sig begripa mindre än en apa om litteratur och teater.
Verkligen? På just denna del har Hannah, som är uttalad feminist, redan svarat på ett utmärkt sätt. Och som många kommenterat så verkade regissören vara närmare fradgatuggande än Pär själv (är det inte rätt dålig stil att inte ens ta reda på stavningen av en persons namn? Lite härskarteknik faktiskt – du är inte ens värd att komma ihåg namnet på)
Motståndsfjantarna sa sig reagera mot själva våldet i ”SCUM-manifestet”, inte mot att det riktas mot män. Logiskt, annars skulle de väl också protesterat mot annat våld riktat mot män (krig, gatuvåld). Breiviks sinnessjuka manifest, var höll M-fanbärarna och Mr. Töntström hus?
Söker lite på nätet på Susanna Alakoski och Breivik och funderar lite på var hon höll hus, för jag hittar faktiskt inte en massa krönikor från hennes sida heller om honom. Och även om GenusNytt inte skrivit något om Breivik så har han faktiskt nämnts ett flertal gånger, och aldrig på något positivt sätt. Så vad menar denna krönikör att de skulle göra? Som jag märker så tar de avstånd på alla sätt från en mördare. Till skillnad då från Susanna själv (det var ren tur att Solanas inte blev mördare – inte på grund av tvekan från hennes sida) som då verkar se en massa positiva saker med Solanas.
Nåväl det var en del av texten då. Sedan svarar man från moderatmännen. Här skriver David Knezevic sakligt och bra, och argumenten är klara. Till exempel på varför man drar upp citat från Aristoteles, Rousseau, Napoleon och Nietzscheetc som ska vara representativt för dagen. Hon missar då att ta upp Strindberg som tycks vara en favorit annars. Och allvarligt – hur många gymnasieelever har läst Strindberg idag? Handen på hjärtat kan jag erkänna att jag aldrig gjort det. Fanns inte i skolplanen – och fanns aldrig intresse heller då, och har inte kommit mig för på senare tid.
Så ska vi ha diskussionsforum för elever i Sverige 2011 om jämställdheten så måste vi koncentrera oss på situationen i Sverige. Så då ska citateten komma från en känd respekterad person som uttalar sig negativt om kvinnor.
Så efter detta svar, där det även fanns lite frågeställningar, så svarar krönikören utan att egentligen svara – eller be om ursäkt.
Det har skrivits många saker om Turteaterns föreställning. Min krönika är bara en i mängden.
Meaning?
Detta som svar till:
En anklagelse om att ha mordhotat någon är en allvarlig anklagelse. Detta kan påverka min näringsverksamhet negativt med stora ekonomiska avbräck som följd; det påverkar också mig som individ genom att jag blir anklagad för att begå brott som kan rendera upp till 4 års fängelse. Samma sak gäller för de övriga i Moderatmännen.
Men, eftersom både ansvarit utgivare och författaren har skrivit och även tagit hjälp av en jurist så tycks de i alla fall ha skrämts upp en aning…
I meningen Knezevic hänvisar till skriver jag ”verkade vara i stånd att”, just för att retoriskt raljera över Moderatmännens upprördhet i samband med Turteaterns uppsättning av SCUM. Knezevic bör lära sig att skilja på en kulturkrönika och en nyhetsrapportering.
Och hur var det nu Medborgar X uttryckte sig i sitt mordhot…? Kan Alakoski möjligtvis ha problem med läsförmåga – eller skilja på satir och allvar? Eller handlar det om ointresse att ens sätta sig in i en debatt när man redan har alla svaren?
Men jag går tillbaka till början på hennes svar.
En krönika är en (gammal) litterär genre. Tonen i en krönika ska vara personlig, provocerande eller återhållsam.
Kan man inte likna blogginlägg vid en krönika? Eller är jag helt fel ute? Måste man vara en erkänd författare för att kunna vara krönikör och uttrycka det här näthatet? Skulle vara intressant att veta vad som kännetäcknar krönikor och vad spelreglerna är. Framförallt vad jag läser om juristens tankar.
Naiti del Sante, jurist på TCO , säger så här om yttrandefrihet:
”Yttrandefriheten omfattar inte endast information och idéer som mottas positivt eller anses ofarliga utan också de som stör eller chockerar staten eller en del av befolkningen. Här finns därför ett vidsträckt utrymme för idéer och kritik.” Naiti del Sante påtalar även att min krönika ska läsas i ett sammanhang, nämligen i sammanhanget med den enorma, intressanta, diskussion som Turteaterns förställning startade (se Turteaterns hemsida).
Jag skulle vara rätt intresserad av att veta vilken del av diskussionen är det som Alakoski anser är ”intressant”? Med tanke på ”Töntström” och ”m-fanbärarna” och ”motståndsfjantarna” inte riktigt låter som hon har något till övers för någon som har en annan åsikt en henne.