Etiketter

, , ,

Ibland läser jag saker som får mig att kippa efter andan och bli topp tunnor rasande. På senaste tiden tycks detta ha handlat mycket om polisen. Igår var det dags igen. Nu är det här en tidning och åren har väl lärt mig att ta det som står där med en nypa (eller hink) med salt – men samtidigt så känns det tragiskts nog som det kan ha hänt – och fortsätter hända.

Det handlar alltså om en tjej, Lina som när hon somnade hos en kompis när det var två killar i lägenheten. En av killarna började försöka genomföra samlag med henne, men hon motade bort honom. Hon anmäler honom till polisen. Hon har inte namn men hon har sin väninna, dennes kompis, och ytterligare 3 personer som ska känna till mannen. Polisen tar upp anmälan – och avskriver det sen genast. Under tiden far pappan omkring och lyckas hitta namnet på killen. Han ger det till polisen, som bemöter honom med misstro först. Men någon dag senare så får de ett brev om att anmälan avskrivits. När de ringer upp polisen igen – så visar det sig att utredningen är upptagen. Tack vare att pappan gjort polisens jobb. Och nu är då gärningsmannen fälld.

Så vad säger polisen:

Vi agerade kraftfullt på uppgifterna inledningsvis och höll ett ingående förhör med målsäganden. Det var när jag fick anmälan på mitt bord som jag efter en samlad bedömning beslutade att lägga ner ärendet.

Det här med ”samlad bedömning” återkommer gång på gång i intervjun. Men vad det är för samlad bedömning framgår inte. Man väljer att inte prata med de utpekade vittnena utan bestämmer sig att det bästa är att lägga ner, efter denna ”samlade bedömning”. Handlar det om resurser? Eller är det, som jag vägrar tro, som vissa feminister försöker göra gällande att det handlar om värdet på målsägaren – en ung kvinna?

Jag funderar för mig själv vad som är bäst, att tro på patriarkiska strukturer i samhället – eller att tro att polisen är lata och inkompetenta?

Å andra sidan hittar man kanske svaren i en annan artikel.

Så hur kommer det sig att polisen lägger ner så många anmälningar på ett tidigt stadium?
Svaret står att finna i en modell som polisen sedan ungefär fem år förlitar sig på. I stället för att låta högarna med anmälningar växa och utreda sådant som så småningom ändå skulle läggas ner av åklagare eller underkännas i domstol, gör polisen en prognos om en anmälan kommer att hålla eller inte.
– Prognosen görs kontinuerligt och om den säger att det inte blir fällande dom, så läggs utredningen ner, säger Ulf Åkerstedt.
I nordvästra Skåne ingår runt 200 poliser i den utredande verksamheten. De har alla fått lära sig att leta efter vad polisen kallar för framgångsfaktorer. Finns inga sådana faktorer i en anmälan, så läggs utredningen ner.

Och när det gäller brott som avskrivs – hur många personrån där killar är offer klaras upp? Det är väl där som det här med patriarkaliska mönster fallerar för mig. Men visst, jag förstår att försök till våldtäkt – och våldtäkt är svårt. Men att avskriva direkt? Det känns inte som ett bra alternativ heller.

Och när man då har läst detta, när man sett filmerna om hur polisen fungerar i grupp när de ska hindra våld, så blir man bara trött när man läser att polisskolan sänker kraven på studenterna. ”Sänker kraven”? Efter att ha läst kriminalkommissarie Birgitta Bergströms uttalande om Lina fall

Jag hoppas att Lina känner att hon fått en behandling av polisen som hon kan vara nöjd med”

..så är jag tveksam till att det någonsin funnits krav överhuvudtaget.

Eller som hon själv säger i artikeln – när samlade bedömning argumentet har blivit överarbetad.

Det här är inte första gången som polisen kritiseras för att lägga ner anmälningar alltför snabbt.
Tänker ni fortsätta jobba på samma sätt?
– Jag kan inte kommentera det heller. Vi jobbar på det sätt som vi blivit lärda.
Var har ni lärt er det?
– Vi har våra utbildningar naturligtvis som gör att vi får lov att ta beslut och tar beslut.

 

About these ads