Etiketter

Jag har aldrig haft någon önskan om att vara polis. Nu finns det en del polisserier som jag gillat, och när man precis har sett någon sådan så skulle man kanske vilja vara en polis. Kunna göra skillnad. Min favorit är Strömstad polisen som Per Oskarsson gestaltade så bra. Sen har man Wallander och Beck, och varför inte Noll tolerans. Tuffa svenska serier där det handlar om att sätta fast buset. Sen har vi de amerikanska serierna, CSI m fl. Där man undersöker bevisen och mot alla odds så kan man komma fram till vad som hänt och sätta fast den skyldige.

När man ser sådant så kan jag förstå folk som blir intresserade av polisyrket. Men så kommer då verkligheten. Nerlagda utredningare. ”Pinnjakt”. Jag tycker trafiksäkerhet är viktigt, jag vill att man ska sätta dit folk som kör onyktra, och sätta dit fortkörare och även vårdslöshet. Ibland kan en person som vinglar omkring på vägen och skickar sms (hur fan kan det inte förbjudas?!) och gör diverse annat i bilen vara en större trafikfara även om de håller hastigheten. Eller de här som ska om, oavsett hur det ser ut, eller de som hinner ut i rondeller eller från sin utfart. Trafikbeteende överlag tycker jag man kan kolla lite på. Så jag är positiv till mer trafikpoliser. MEN säg att man har fått folk att skärpa sig. Kanske börjar folk inse att lägre hastighet = lägre bränslekostnad och därmed sänker hastigheten av den anledningen. Man har till och med fått mig att köra 90 på 110 väg, så under kan ske. Hur ska man då uppnå målen? Är det pengarna man vill åt eller trafiksäkerheten? För mig känns det som det blir katastrof för polisen ju laglydigare trafikanterna blir – de får ägna längre tid åt att sätta fast tillräckligt många – eftersom nu hastigheten är den viktigaste variabeln man har. Just det här med mål är svårt – men jag återkommer till det senare.

Men förutom trafiksäkerhet så finns det annat man vill ha poliser till. Man vill kunna lita på dem. Kommer ni ihåg fallet jag skrev om tidigare? Tjejen som blev våldtagen och man lade ner utredningen? Där som pappan fick igång utredningen igen? Där hävdade vissa att det var patriarkatet i sitt esse. Man tar inte tjejer på allvar. Att Christers och även Håkans anmälan lades ner har jag inte hört någon kommentar om (nu har jag inte följt twitter så det kan hända att man kommenterat och sett att problematiken är någon annan än att samhället genomsyras av någon sorts förakt för unga kvinnor – men jag tvivlar på det).

Så hur är miljön att jobba som polis? Det är svårt att säga. Det är många poliser som klagar på att det är lågt t i tak. På ledningen. På otydlighet. En del kommer tillbaka och klagar på dem som klagar. Säger att det är dessa gnällspikar som solkar ner ryktet. Jag förstår frustrationen – men det jag läser i granskningen och reagerar starkast på är inte att poliser gnäller – det är att solklara brottsanmälan läggs ner – och jag får ingen förklaring varför. Det är enskilda misstag. På många ställen. För mig känns det som problem i organisationen. Och det beror inte på enstaka polismän. För om alla dessa enstaka polismän är skitdåliga, då är det dags att fundera över rekryteringsprocessen. Vad har man för urval? Krav? Nu vet jag att man pratar om att sänka kraven ytterligare, vilket känns som en osedvanligt bra lösning för problemet.

I min bekantskapskrets så har jag en polis. Han är rätt missnöjd med sin chef för tillfället – och det är tydligen öppen konflikt. Jag har bara fått historien i andrahand av en rätt knapphändig källa. Men det verkar som de flesta andra i hans omgivning är överens med honom och applåderar honom, i tysthet. Och jag får en känsla av att det är precis samma historia som andra poliser berättar i granskningen.

Så läser jag när man intervjuat polischefer. I dag rikspolischefen:

Vad tycker du om poliser som fuskar för att nå de kvantitativa målen?

– Man kan aldrig försvara fusk. Jag tror inte att fusk är särskilt vanligt förekommande, men fusk kan man inte försvara. Det är förkastligt. Man ska redovisa saker på det rätta sättet.

Känner du till att det fuskas?

– Jag är helt bestämd att det inte förekommer i någon högre utsträckning och det är helt förkastligt om det förekommer.

Varför tror du att de gör det då?

– Du säger att du har pratat med 200 poliser och jag vet ju inte hur många som säger att de fuskar. Men jag tycker att.. Det finns inget försvar för det. Jag tycker att det är genant när man inom polisen säger att vi fuskar med exempelvis blåsen. Jag menar, vad finns det för stolthet i det vi gör. Jag tycker det är en skymf mot dem som har rätt inställning till arbetet. Att det finns de som säger att de fuskar, det gör mig upprörd faktiskt.

Jag vet inte riktigt vad jag kan säga om det. Det tyder på naivitet. Jag har jobbat på ett amerikanskt företag. Där hade vi mål. Kvantitativa mål. Något man snabbt lär sig är att det finns en kategori människor som, tyvärr, är större än man tror som anser att det viktigaste är att nå målen. Oavsett hur detta gjordes. Att nå mål = belöning. Så om målet är att ta så mycket samtal som möjligt, fine, då tar du samtalet och ber kunden starta om datorn och återkomma. Om målet är att hålla ner reparationer, fine, då ber man kunden starta om datorn och återkomma eller göra något annat menlöst till kunden hamnar hos någon som lyssnar på kunden och faktiskt gör det som krävs. Om målet är att logga så mycket som möjligt så kan man sitta och skriva nonsen anteckningar på alla serienummer man hittar – och oj – vad loggningsgraden ökar!

Problemet med fuskarna är ofta att det skapar en frustration för andra. Och det är inte bara inom polisen som man inte vill skvallra på sina kollegor. På något sätt hoppas man att cheferna själva ska upptäcka vad de gör. Tyvärr är det inte alltid de gör det. Och det gör det jobbigare för folk som faktiskt tycker det är roligt att jobba med support. På mitt företag löste man det hela genom att ha flera olika mål som vägdes mot varandra – och sedan även fick med kundnöjdheten. Och voìla! plötsligt så blev det svårare för fuskarna. så man måste ha någon sorts kontrollfunktion. Om man inte har det så finns det folk som kommer att utnyttja kryphålen.

Fusk är utbrett i samhället. Många fuskar på något. Kanske för ekonomisk vinst – eller kanske bara för att man kan – för att regeln tillåter det (lex ex-politiker som har företag och inte tar ut lön…)? För att det är en sport? Men det är bara när det handlar om sjukdom eller VAB som detta är något man erkänner. Människor som *påstår* att de är sjuka och har någon suspekt läkare som skriver på intyg – de fuskar säkert! Men ingen annan. Inte polisen (utom bara enstaka – och att de har mage att erkänna det tycks vara det som stör rikspolisen mest) och inte folk som kommer till Sverige som ensamkommet litet barn med rynkor och högt hårfäste.

Nästa chef som yttrar sig är Pia Sjunnegård Dahlbom. Hon kontaktade Aftonbladet efter att de skrivit om en polis som klagare på att det var lågt i tak.

Är det lågt i tak inom polisdistriktet i Roslagen?  

– Nej, jag tycker att vi har mycket högt i tak här.

Det finns många som inte håller med.  

– Enligt min uppfattning är det högt i tak. Jag är väldigt närvarande och deltar i möten varje dag, svarar på alla mejl och telefonsamtal. Alla är välkomna att framföra precis den kritik man vill. Däremot får man kanske inte alltid de svar man vill.

För mig ekar det lite konstigt. Det finns många som inte håller med säger reportern och människan upprepar, enligt min uppfattning är det högt i tak.Jag skulle kanske fundera lite över vad det är för svar man ger. Kanske är det ínte de svar personerna vill ha – men om folk kommer därifrån med uppfattningen att det är lågt i tak – då skulle jag fundera på hur jag har formulerat mina svar. Och, jag skulle även fundera lite över kritik som kommit fram, och på vilket sätt jag skulle kunna påverka situationen. Att bara upprepa: De har fel – det är hur högt som helst här! det tyder för mig på brist på lyhördhet, förståelse, och ledarskap. Och för mig är det bevis på att polisen har rätt.

Jag jobbar på ett ställe där det är mycket som sjuder under ytan, många som är missnöjda. Man klagar lite, men det blir ingen förändring. Jag är helt övertygad om att cheferna tycker att det är högt i tak. Men det är få som vågar testa det. Man orkar helt enkelt inte. Jag själv har inte så mycket skrupler så jag säger ifrån om det är något. Ibland får jag igenom saker – ibland inte. Har man ett bra svar så kan jag köpa det hela – har man inte ett bra svar så lobbar jag för min åsikt. Det kan vara små ironiska kommentarer ”fast hade man gjort på det sättet…” vilket kan nöta in mitt sätt att tänka och faktiskt leda till förändring. Kan vara rätt enerverande för mina chefer ibland – men samtidigt har de även påpekat att de uppskattar min rakhet. Och eftersom mina idéer handlar om hur man kan göra jobbet bättre för kunder och för oss så är det också i slutändan i deras intresse att ta tillvara idéer från oss som sitter ”på golvet”.

Jag har inte rädslan för att bli sparkad. Därför vågar jag vara öppen. Men andra känner inte samma sak. Så deras idéer tas inte tillvara. De känner sig utnyttjade och ouppskattade. Det är ingen bra grund för att bli en lojal arbetare. och jag har en stark känsla av att en polis som känner samma sak är heller inte den bästa av poliser. Och det som  krävs för förändring är en äkta vilja att lyssna – och förändras från ledningen. Och den viljan har jag inte sett något av i alla artiklarna.