Jag känner mig aningen kluven när det gäller Kapten Klänning. Allting tycks tyda på att han är skyldig. Våldtäkt mot barn. Lägre kan man inte sjunka känns det som. Men ändå.

Rapporteringen känns igen lite från Tomas Quick och styckmordsläkarna. Även till viss del Tito Beltran känns för mig som han redan var dömd i media innan domen fallit. Och vad jag än har för personliga åsikter om Tito, så är jag tveksam till om domen verkligen var bortom alla tvivel.

Att läsa Mårten Schultz krönika om vikten av en försvarsadvokat var mycket tankeväckande. Tänk vad jag funderat över hur vissa advokater kan leva med sig själv. Plötsligt inser jag att det är tur att de finns.

På det sättet kan jag fortsätta tro att han är skyldig, och nicka instämmande med när jag läser Cattas, Aktivarum (inlägg 1 & inlägg 2)och Ingrid Carlqvist inlägg. Blir det sedan så att han mot all förmodan skulle bli frikänd, då får jag väl läsa igenom domslutet och hoppas att det är ett riktigt beslut.

Och jag hoppas, hoppas verkligen att han är skyldig. För tänk hur hans liv kommer bli annars? Hur många kommer acceptera ett frikännande? Och hur mycket skulle media ta på sig skulden om det visade sig vara ett misstag?