Så här dagen efter har jag inte riktigt läst allt som skrivits i media men jag har ströläst här och där. Jag läser om förvåningen över M fall med en egen förvåning för att vara ärlig. Ansvarsfull politik säger Maria Abrahamsson. Det är möjligt det. Tyvärr har det inte riktigt handlat om politiken på länge utan ”markering” och sen man hade uppgörelsen med MP angående ”papperslösas” rättighet till fri vård så har jag väl inte riktigt kunnat se M som ansvarsfull längre. Eller nedrustningen av försvaret så här i tider när vi inser att det kanske kunde varit bra med försvar om Ryssland fortsätter på sin inslagna stig. Nu är väl inte försvar så viktigt då heller – vi kan säkert komma överens med ryssen med vid behov tänker jag. Kanske de också vill komma in till Norge så kan de få låna järnvägarna? Visserligen behöver väl kanske inte det skrämma Norge så mycket heller med tanke på kvaliten på våra järnvägar som inte känns som de bästa de heller. Ryssen kanske blir stående i någon tunnel någonstans.

Men vi har valt människor i alla fall. Och enligt brittisk press åtminstone en extremist från F!. Att F! fick så mycket skapar någon sorts skräckblandad fascination för mig. Lite samma känsla när man upptäcker att folk röstat på Sean Banan i melodifestivalen…är folk mogna för att rösta? Vad är det man har röstat in? Känner man sig som en ”god” person nu? Den enda fördelen här är väl att våra 20 personer är totalt oväsentliga i det stora hela och kan inte påverka mycket. Att vi spretar från höger till vänster förstärker liksom inte påverkan. Så förhoppningsvis tänker folk lite mer vid Riksdagsvalet innan man röstar in ett parti vars enda ambition är att bränna pengar.

Jag är inte förvånad över att SD vinner. Min röst på PP gjorde inte mycket, men hade jag inte haft dem så hade alternativ två varit SD. Mycket hellre än något av de andra partierna. Jag vet att vissa kollegor och Facebook vänner hade förfasat sig över detta. Men för mig finns det så mycket skit överallt just nu så var SD har sina rötter skiter jag fullständigt i. Idag är det så många vettiga människor som jag respekterar som kommit dithän att de väljer SD. Så det är inte omöjligt att det blir det till hösten.

Ja, det finns idioter där som kommer med rasistiska uttalande. Men det finns idioter överallt oavsett politisk färg. Likaväl som det finns vettiga människor som är så mycket bättre än det parti de är medlemmar i. Maria Abrahamsson är bra, tänk om vi haft henne istället för Ask som justitieminister? Eller Mary X – istället för den stackars floskelsprutande Kent Persson?

När man pratar om SD så klagar man mycket på att man delar upp människor i ”vi” och ”dom” och det är något fel (SD då alltid varande ”dom” till skillnad från ”vi” som inte gör detta då…). Själv har jag mer och mer insett att jag hör till ”dom”.

– ”Dom” som inte bor i Stockholms områden, utan har sitt liv utanför tullarna
– ”Dom” som inte köper den världsbild som presenteras av media och politiker
– ”Dom” som föredrar media utan det filter som svensk media känner sig tvingad att lägga på för att folk inte ska bli rasister.
– ”Dom” som anser vad som sägs är viktigare än vem som säger det.
– ”Dom” som tycker att alla människor har rätt att få tycka till – även saker som inte är genomtänkta eller faktiskt otrevligt. Nyckeln är att kunna bemöta det som sägs, inte bemöta personen som person.
– ”Dom” som inte anser att våld är accepterad väg för att få igenom sin åsikt.

Det märkliga är att ”vi” i detta läge anser sig vara de Goda. De fostrande, de som vet sina medborgares bästa. Och jag känner mig mer och mer distansierad från dessa människor.