Svamlande tankar kring den tysta debatten.

Det är ett väldigt liv inom politiken just nu. Ibland känns det allmänt surrealistiskt. Det viktigaste tycks vara att hindra folk från att rösta på SD. Hälften av mina FB vänner delar välmenande länkar för att verkligen visa hur hemskt det är. Min bästa väninna IRL berättade att hon grät när hon fick veta valresultatet. Och jag blir lite paff över den överraskning hon visar. Visst, jag gillar inte allt med SD. Men jag tycker om att jag får mer argument från dem än att man blir ledsen i ögat över hur hårda människors hjärtan är. Samtidigt gråts det ut över skolor som läggs ner. Brist på resurser inom äldrevården. Utan att inse att denna godhet som vi gärna vill ge (t ex att testa hur många människor som får plats i ett rum som vi betalar Bert Karlsson dyrt för) kommer med ett pris som måste betalas. Och många kommuner har inte ändlösa resurser.

Det viktigaste inför det eventuella nyvalet är att INTE rösta på SD. Ok. Men vad ska de som är tveksam till dagens invandringspolitik rösta på? Och om man nu vill ha denna politik – hur ska vi få veta hur den ska bekostas?

Om man anser att JA, självklart ska Sverige släppa in asylsökande och flyktingar – MEN vi kan väl behålla lite reson.

– Vi behöver inte släppa in folk som påstår att de är under 18 när de bevisligen är över.
– Vi behöver inte släppa in folk som tappar sina pass.
– Vi behöver inte lämna ut svenska pass till människor som ”tappat dem” igen och igen.
– När folk ljuger och vi vet det så ska vi inte tro på det.

Och – vi måste kunna säga nej till kriminella. Människor som inte ens har tillstånd att vara här som begår brott på brott borde direkt skickas tillbaka till sitt ursprungsland

Så vad ska man rösta på om man är tveksam till detta. Jag anser inte att vara mer restriktiv och mindre naiv är samma sak som att stänga gränser. Men enligt vissa är det det. Men om man försöker poängtera att vi måste kunna ha en vettig invandringspolitik så är det på samma nivå som att man vill skapa koncentrationsläger à la Hitler.

Vi måste kunna visa lite vett och inte bara känslor. Och jag kan ta att mina vänner gör det – men jag stör mig lite mer när det är media som styr detta. Media som är de som styr politiken. Det var en liten aha upplevelse när jag läste Julia Ceasars krönika om Luciabeslutet:

Bakom beslutet ligger ju litet av denna utveckling. 5 000 turkbulgarer har kommit till Sverige den senaste tiden. Inget annat land har tagit emot fler än 500. Miljoner turkbulgarer lever i den här situationen. Det har bara börjat, det som de har bestämt sig för:
“Vi ska inte leva i Bulgarien längre, vi åker till Sverige.”
Detta håller på att spoliera vår flyktingpolitik. (…) En partikamrat sa till mig häromdagen, att händer inget snabbt blir detta en krutdurk. Stig Malm har refererat situationen på arbetsplatserna. Och kommunerna klarar inte att ta emot fler.

Ingvar Carlsson, 1989

Vad hände sedan? Varför kan inte folk se att problemet är än mer akut idag. Varför röstar folk på SD?

Jag läste om Björn Söders kommentar om judar och samer som inte var svenskar och en FB-kompis skriver melodramiskt att vi är som 30-talet i Tyskland. Really?

Jag läser vad han säger och lägger min egen tolkning på det. Självklart kan man vara jude och svensk, likaså som man är same och svensk. Men det är nog i många fall man har rötter i en kultur och det är den kulturen som man i första hand identifierar sig i. Sen kanske det är olika vid olika tillfällen. Vi har sameting. Vet inte riktigt hur detta fungerar och hur detta ting står i förhållande till svenska lagar. Jag vet också att det finns informella romiska kris, deras lagar. Första gång jag läste om det var när Katitzi försökte upphäva sitt barnäktenskap. Enligt boken skulle detta äktenskap inte upphävts om inte hennes svärmor talade sanning inför ed och berättade om att maken våldtagit henne. Hur ser det ut i dag? Hur många gånger går deras lagar före svenska lagar? Vill vi ha minisamhällen med egna lagar. Vill vi ha Sharia? Och i så fall – om man inte vill vara del i sin kultur utan som ungdom faktiskt hellre vara svensk hur fungerar det? Jag läser om människor som inte vill ha hijab men tvingas till det. I Sverige. Jag tänker på detta när jag ser skenheliga svenskor som försvarar rätten att ha hijab – men helt ignorerar rätten att INTE ha den.

Lever vi i 30-talets Tyskland? Tja, ibland tror jag det. Jag har läst demonisering av folk i media. Jag har hört politiker uttrycka hat i sina tal – och även indirekt sanktionerat våld, och ”gatans parlament”. Jag har sett ett partiprogram där man pratar om ”omskolnings läger”.

Men vi lever i 2010-talets Sverige. Ett land som jag inte riktigt vet var det är på väg. Ett land som just nu har en statsminister som får mig att längta efter Mona Sahlin – och till och med Göran Persson (vilket säger en hel del för de som känner mig!). Det pratas om vad folk röstat på och inte röstat på. Och jag undrar vad det är som drivit alla dessa Svenska väljare till valurnorna. Nu när det är gjort så tolkar politikerna helt och hållet vad det var man röstade på. Men vilka punkter var det som påverkade, eller handlade det om tradition, eller säkra kort? Var det för att man ville vara god? Var det för att man ville bli av med alla dessa ”svartskallar” som gjorde att man röstade på SD. Det tycks som de 13% som röstade på SD är mindre värd än de 7% som röstade på MP. Om nu 93% aktivt valde bort dem – och 94% aktivt valde bort V – ändå får deras punkter så stort genomslag? Hur kan det ses som att det är det ”väljarna” vill?

Det ska bli intressant att se hur väljarna röstar denna gång. När jag läser FB så känns det som det är samma parti som man röstade på som man kommer fortsätta rösta på. Även i det fall där det var S som man röstat på. På något sätt verkar man ha köpt argumentet att det är alliansen som har ansvaret för att S budget (med ett antal oacceptabla eftergifter åt V och MP) ska gå igenom.

Men vi får väl se vad domen blir. Om det nu blir ett val.