Etiketter
Läser en artikelserie i GP som handlar om ett fruktansvärt fall. En mamma och hennes nye man kidnappar sin äldsta dotter efter att ha anklagat sin f d man för att förgripit sig på dottern. Historien blev så absurd överdriven att den amerikanska rätten tilldömde pappan vårdnaden.
Då tar mamman barnet och sina övriga barn och flyr till Sverige. Hon har fått veta att Sverige är ett bra land att gömma sig i. De får rätt. Regeringen går in och tar beslut på att de ska få stanna, baserad på kvinnans historia. Ingela Thalén är den som skriver på beslutet. Men det är inte hon som berett det så det är inte hennes ansvar. Däremot hävdar advokaten fortfarande att det var rätt av regeringen. Själv har han bara till uppgift att tro på sina klienter. Det är inte hans uppgift att kontrollera deras historia. Nej. Det kan väl stämma. Men vems uppgift är det?
I det här fallet verkar ingen anse att det var mödan lönt att kolla upp det. Man hade klart för sig hur USA var så det var säkert sant att de styrdes av en hänsynslös pedofil som hade maffiakontakter. Eller nåt sånt.
Det är skrevs det om i januari 2008. Det var en stund sen alltså. Jag missade det då. Jag vet inte vad som hände. Har barnen fått skadestånd eller inte? Finns det någon man kan peka på gjorde ett misstag eller kan alla svära sig fri för att de inte visste bättre? Man säger att politiker ska ha högre lön för att de har ett sådant ansvar. Jag förstår tankegången och kan väl hålla med. Men samtidigt känns det väldigt ofta att när det verkligen gäller något katastrofalt beslut så blir ändå alla på något sätt fria från sitt ansvar.
Barnen har misshandlats i hemmet och har självmant sökt sociala myndigheternas hjälp för att ta sig ur eländet. Men tack vare beslutet så har föräldrarna varit ”untouchable”.
Eloge till socialsekreteraren som förstöker göra ett bra jobb. Man har vetskapen – men ingen möjlighet att göra något av det som sker. På grund av regeringsbeslutet.
Man vet att mamman var efterlyst av Interpol för kidnappning och hon får skyddat identitet av Sverige. Hon levde fortfarande med skyddat identitet när artiklarna publicerades. Lärde man sig något? Tänker osökt på fallet när den svenska mamman kidnappade sina barn från Australien. Hon var också eftersökt av Interpol. Det var pappan som hittade dem till slut. Hos morföräldrarna. Undrar om andra länder skulle vara lika engagerade att hjälpa oss? Är vi lika flata i andra sammanhang eller handlar det bara om när barn blir kidnappade? Är barn verkligen viktiga för politiker eller handlar det bara om valfråga? Är det kvinnor som ligger högst på rangordningen?
Läser återigen Ingela Thaléns debatt artikel med denna kunskap i bakhuvudet. Ja, hon har lärt sig något. Hon har lärt sig att lyssna på de sociala myndigheterna. Hon har lärt sig att man ska ta hänsyn till barnens perspektiv. Men fortfarande förutsätts det att det finns ett skyddsbehov av kvinnorna (mammorna). Kanske hon borde överväga om även detta ska kontrolleras mer? Att vara eftersökt av Interpol borde inte vara tillräckligt skäl för skyddad identitet kan jag tycka.
Leroy skriver:
Det är samma IngeIa Thalén som är
ordförande i Stiftelsen Allmänna barnhuset som skriver debattartikeln i DN som skrev på handlingarna i fallet Sabre:
http://www.dn.se/opinion/debatt/4-276-forfoljda-barn-behover-regeringens-hjalp-1.910003
Så sjuka agendor och sjuka ageranden. Politiska och juridiska beslut.
Hoppas faktiskt Sverige blir granskat utifrånFn-Deklarationen om man följer barnkonventionen.
Med Tanke på fallet Sabre och de som intygade till Advokat Livingstone att Sverige inte kunde skydda Mia, att Mona S och Bodström, Segelström mfl. hanterat saker fel är ju känsligt.
Tråkigt att dom fortfarande får vara tyckare och Daddy inte ens får chans till genmäle eller att man visar att man ser de fel som begätts genom att kräva att underordnade tjänstemän agerar.
Leroy
Usch.
Leroy
trollan skriver:
Ja, jag har väldigt svårt att förstå dessa agendor. Varför kämpar man så mycket för någon sak att man på något sätt låter barn komma i kläm? Jag har svårt att förstå att folk medvetet skulle jobba för att skada barn. Men i slutändan är det barnen som far illa av sådana som Liza Marklund och populistiska politiker som rider på vågen av jämställdhet.
Det är tack vare människor som Daddy att även den andra sidan får komma till tals. Jag undrar hur Ingela och andra människor kan leva med sig själva när det visar sig att de haft fel? Vad tänker de?
Det ska inte finnas någon som står över granskning. Även ett regeringsbeslut ska kunnas ifrågasättas som jag ser det.
Jag funderade också lite parallellt på asylen för Mia när jag läste om Sabre. Undrar om det är någon från regeringen som hade gett klartecken att hon borde få asyl – eller om USA har typ samma uppfattning om Sverige som vi bevisligen haft om USA tidigare.
Leroy skriver:
Jag undrar vad Bodström,Lind, Winberg och Thalén och Segelström och de som fortsätter på agendan i regeringen. Fundera på vad dom bytte mot vad ? Var det fallet Sabre eller CIA flygplanen som mellanlandade och råkade hämta Egyptier eller vad ?
Funderar så klart varför väljer man att tiga i stället för att tala?
Det är enklare att påstå.
Tur att sanningen hinner ikapp.
Leroy
trollan skriver:
Men just det här med att sanningen hinner ikapp känns inte aktuellt ibland.
Sanningen hann ikapp Liza Marklund. Men vad gör det för skillnad? The truth will set you free, sägs det. Men på något sätt har det inte hjälpt att komma med sanningen mot vissa. Hur är det med alla dessa män som har anklagats för incest och bevisat oskyldiga. Kan man säga att sanningen har hunnit ikapp någon? Det är så många människor som inte har uppfattat debatten på nätet som fortfarande på något sätt tror att Gömda ändå är ”baserad på en sann historia.” Vilket på något sätt får en tro att det åtminstone finns något korn sanning i det hela.
Hur mycket sanning det än kommer fram på nätet så finns det alltid folk som säger: ”Ingen rök utan eld!”. Visserligen kom någon anti-feminist fram med några påståenden om att mannen var oskyldig. Men han dömdes ju, åtminstone i någon instans, så det är klart att det bara var någon teknikalitet som gjorde att de frikändes. Så hur oskyldig folk än är så kommer de alltid framstå som skyldiga för en del.
Leroy skriver:
Som journalist eler författare kan man hävda källskydd. Myndigheter kan hävda att utredningar tar tid.
Man lyssnar till den part som påstår och utredningar görs efter vem som påstår värs övergrepp.
Tyvärr.
Leroy