Läser liten intressant debatt mellan Genderrorist och Nina. Det börjar då med Ninas inlägg som Genderrorist svarar på, och som han sedan ger upp på och sammanfattar själv. De skriver då sedan ett varsitt upföljande inlägg här och här.

Om jag då här passar på att besvara Ninas frågor innan jag spånar vidare

För er som tycker vi lever jämställt idag (att de flesta av oss gör det alltså) vill jag att ni tänker efter hur många ggr ni ser att:
* kvinnan sitter kvar i bilen medan mannen är inne i mataffären och handlar
Väldigt sällan jag tänker på detta. Tror oftast det är jag som sitter kvar om vi ska handla något snabbt, och vi har barnen med. Men annars går nog båda in. Varför inte hjälpas åt? Hur kul är det att sitta i bilen, egentligen? 
* kvinnan ligger i sängen och läser tidningen före/efter maten och mannen lagar maten alternativt plockar med disken
Händer aldrig hos oss, och jag har inte sett det hos någon annan. Oftast brukar fördelningen vara en lagar mat, och den andra plockar disken. Förr i tiden gjordes då detta samtidigt (jag plockar fram, han plockar undan), men nu får man hålla rätt på barn som vill in och sätta igång allting på spisen, så då är det barnvakt utanför köket som gäller.
* kvinnan bokar tvättid på eget initiativ och kånkar med tvätten i trapphuset
Det har hänt ett fåtal gånger. Oftast är det sambon som planerar och kör detta. När jag tar tvätten och har fullt med vikt tvätt i en påse så brukar han få ta den uppför trappan sedan. Vi har visserligen en tvättmaskin i lägenheten som oftast går. Det är väl lite 50-50 vem som kör dessa. Tror kanske det är han som kör det oftare, men det är jag som tar hand om hanteringen av tvätten efteråt i de flesta fall när vi tvättar hemma.
* mannen byter blöja och tar hand om barnet medan kvinnan får dricka upp kaffet
95% av blöjbyte sköts av sambon…Han har lättare att hålla styr på händer och fötter

Matlagning och planeringen av vad det ska bli för mat görs oftast av mig, och jag skickar då listor på vad som ska handlas. Vi har lite olika ansvarsområden som vi tar hand om vad gäller städning. Jag fixar frukost och så för barnen och lämnar dem på dagis, han hämtar dem, och förbereder eventuella aktiviteter på kvällen. Dessutom tar han hand om rabatterna, skottning, byte av däck på två bilar, besiktning, osv.

Så utifrån denna frågeställning så kan jag väl tycka att vi är rätt jämställda.

Visst, det är inte jättesnyggt hos oss, men ingen av oss prioriterar att gå runt med dammsugaren varje dag och inte hinna med att vara med familjen. Ordentlig städning sker väl när vi väntar besök.

Men frågan är hur unik jag är i dag? Är jag den enda kvinnan med en man som ser det naturligt att vi är en del av ett hushåll och att det innebär att vi tar hand 0m hushållet tillsammans? Är jag en av de få enstaka personerna som inte blivit slagen av min man? Som dessutom inte slagit honom?

Tittar jag på svärmor så har hon en särbo som oftast äter hos henne. Han tar konstant hand om diskningen efter matlagningen. Han flyttade i princip från sin mamma till svärmor då på början av 80-talet. Han var väl då närmar 40 år. Kanske inte den kategori av karl som man räknar skulle ta hand om hushållssysslor om man ser på sådant. Han städar också snabbt undan när vi med två vilda barn är på besök. Lånar han bilen någon gång så är den tvättad efteråt. Och renstädat.

Hos mina föräldrar är det väl aningen sämre vad gäller fördelningen. Nu har det väl varit så att pappa varit borta ofta, och haft lång resväg till och från jobbet när han väl varit hemma. Men nej, han är väl inte så engagerad i ordning hemma (gissa var jag fått mina gener ifrån) och att laga mat är väl inget han tycker är så roligt. Men det känns som han (och hon) är lite barn av sin egen tid. Och efter att ett halvår jobbat med 3 timmars restid per dag så har jag på något sätt fått en större förståelse för pappa, det tar faktiskt en hel del på krafterna.

Man kan sätta upp hur mycket grafer man vill – men på något sätt så kommer man inte nå millimeters rättvisa på något sätt. Så varför inte acceptera varandra, och satsa på att vara lycklig istället för missnöjd med sitt liv?

Annonser