Etiketter

I vår kommun hade tydligen enbart 21 föräldrar begärt vårdnadsbidraget. Färre än man väntat. Riskerna som oppositionen målat upp var att detta var en fara för att invandrarkvinnor som då skulle tvingas vara hemma. Men är detta i såfall så hemskt?

Vi ”helsvenskar” har växt in i vårt samhälle, för oss har det blivit naturligt att arbeta och lämna barnen på dagis. Om man inte vill det, om man är uppväxt att man ska ta hand om barnen, att det är det som är själva poängen med att vara kvinna, är det så rätt att se ner på detta? Kan man inte se detta som ett aktivt val på samma sätt som förtryck?

Jag vet en kvinna som skulle ta detta bidrag. Hon var invandrare. Från England. Kanske inte riktigt den förtryckta muslimska kvinna som jag misstänker att man pratade om när man pratar om förtryck av kvinnor.

När man då såg siffrorna på vårdnadsbidraget så säger då oppositionen:

Vårdnadsbidraget är framför allt Kristdemokraternas hjärtefråga, men får stöd från den borgerliga majoriteten /../. På vänsterflanken hörs kritiska röster och man är inte förvånad över att intresset har varit lågt.
– Det är inte tillräckligt mycket pengar för att man ska kunna försörja sig på det, säger /../(S), ledamot i utbildningsnämnden.
/../(V), ledamot i kommunfullmäktige, tror att många av dem som har sökt är personer som ändå skulle varit hemma.
- Det blir fickpengar för några som ändå har barnen hemma. Och vi tycker inte att kommunen ska hålla på med sånt, säger han.

Men varför inte? För mig är det så naturligt att jag inte skulle vilja stanna hemma hela dagen, jag tror att mina barn mår bra av stimulansen av andra barn. Men om man nu vill ta hand om barnen själv, varför stänga dessa möjligheter?