I går var en märklig kväll och natt på twitter. Det första jag såg om det hela var en tweet som jag tyckte var kul då – och faktiskt fortfarande tycker är kul och det var denna.

Jag visste inte vad det handlade om. Jag hade märkt att Göran Hägglund avgått, men att Birro kommit ut som SD? Som sagt, den kändes fyndig och jag skrattade. Men sen fanns det inte mycket att skratta åt mer i denna historia…

Nästa gång jag checkade in fick jag veta att Birro sparkats för sitt jobb som bloggare på en site för Italiensk fotboll. Att han lunchade med SD toppar var tydligen inte något som passade in i deras ”alla är välkomna värdegrund”. Såpass. Undrar i mitt stille hur många det är som är så intresserade av att läsa på om italiensk fotboll egentligen. Hur många av de som gottar sig åt att Birro blivit sparkad kommer nu solidariskt gå dit och verkligen läsa på om ämnet. Jag kommer definitivt inte att göra det. Det är mycket möjligt att det kommit länk till något Birro skrivit som jag kanske läst om det verkat intressant – även om ämnet känns lite väl nischat. Tänker osökt på den här skoaffären som sa att de hade skor för alla som inte röstade på SD. De gick i konkurs senare. Och även om jag tycker synd om människor som förlorar sina jobb så kände jag en viss skadeglädje. Det är inte rätt att göra skillnad på folk. Inte ens om de är uttalade Sverigedemokrater eller folk som röstar på dem. Lika lite som jag tycker man kan förvägra någon något på grund av kön, sexuell läggning eller ras så ingår politisk åskådning med där.

Nåväl, det fanns tillräckligt många som tyckte det var fantastiskt roligt att han blev av med jobbet. Igen. Och än roligare blev det naturligtvis när hans fru väljer att protestera mot hans beteende (lunchar med fel personer??) öppet på hans Facebook. Det var något som uppskattades enormt av vissa.

Och sen kom då ett inlägg på hans Facebook sida tydligen då han skriver något om sista testamente, vilket fick folk att dra öronen åt sig. Plötsligt började man från vissa håll konstatera att det kanske inte var så bra att hata på psykiskt sköra människor (det var tydligen mer ok att ska sköra människor genom att hata på dem som är friska om jag förstod logiken rätt). Men sen kom också än mer ”victim blaming” när man från Researchgruppen hade en kvinna som talade om hur egoistisk och hemsk man var som tog självmord (vilket jag tolkade som ännu mer hatande av Birro, trots att han faktiskt inte gjort något försök utan det var en tolkning som man gjort men det var ändå ett exempel på hans egoism..snurrigt, jag vet). Det var en del som tyckte detta var fel så människan tog bort tweeten i alla fall och försvarade sig med att hon var arg, det hade varit för många i hennes närhet som begått självmord så hon visste hur anhöriga kände det.

Hon var arg och i affekt. Egna erfarenheter färgade hennes tweets. Ungefär som folk som kan ha egna erfarenheter och skriver på Avpixlat? Såna som Researchgruppen hjälper till att hänga ut? Vissa har rätt till ilska och affekt – andra inte.

Jag blir rädd när jag läser detta hat som folk spyr ut. Expressen som var de som släppte scoopet att Birro lunchar med Linus Bylund och Mattias Karlsson. Expressen som fick eloge för att de vågade publicera Charlie Hebdon karikatyrer. De sparkade Birro, vilket gjorde att de tappade en hel del klick då han var en av de mest lästa där. Så vad gör de? De försöker tjäna mer pengar på honom genom att spionera på honom. Samtidigt som alla hävdar att det är Birro som har hög uppfattning om sig själv? Hur många andra har inte lunchat med dessa människor tidigare utan att rendera några höjda ögonbryn?

Det finns fler som skrivit om det hela. Toklandet har i vanlig ordning fått med en massa skärmdumpar. Sjätte mannen reflekterar lite över drevmetaliteten. Även Catta var med och förfasade sig på det hela i natt och har skrivit om det. Anybody startar Jag är Marcus Birro – och jag hänger gärna på där.