En bloggare jag hittat nu som skriver mycket bra är Dag Öhrlund. Han skrev i går om Ordets makt. Detta innan Romson först gjorde bort sig genom att jämföra Auschwitz med Medelhavet och sedan lyckades använda det förbjudna ordet ”Zigenare” i sin ursäkt. Tidigare lyckades Löfven göra det förbjudna och fått pudla ordentligt (att backa på löften och fara med osanning har han aldrig bett om ursäkt för, men att råka zigenare det är tydligen det värsta man kan göra. Och kanske blir det det, och inte alla andra skandaler som Romson ställt till med som är det som hon åker på…)

Från SVD efter Löfvens tavla:

– Jag är uppriktigt ledsen och beklagar djupt att jag använde det uttrycket. Det är ålderdomligt, förlegat och kränkande, säger han i en skriftlig kommentar till SvD.

För Rosita Grönfors, ordföranden för organisationen Romska och resande kvinnoorganisation, kan uttalandet från Löfven bli avgörande för hur hon röstar på söndag. Fram till i dag hade hon tänkt rösta på Socialdemokraterna. Men nu är hon osäker.

– Jag blir ledsen och upprörd. Ska jag rösta på ett sådant parti som har en sådan tankegång? Visst, han har bett om ursäkt, men att han använder det ordet visar att han inte har kompetensen som krävs, säger hon.

Och då tänker jag på det Dag skriver:

Plötsligt fick ingen längre säga ”neger” (vilket i spanskan är ett högst normalt ord för svart) för att det var fult och nedsättande. Sedan man hattat lagom mellan ”mörkhyad” och ”färgad” (vem färgade dem?) kom man överens om att ”afroamerikan”, ”afroeurope” eller ”afrosvensk” var politiskt korrekt.
I samma sekund infördes typ dödsstraff för att på konditoriet säga ”negerboll”. Nu heter det chokladboll.
Och därmed är alla fördomar mot svarta människor avskaffade – yippie!

Att avskaffa neger har varit en lång process. Vi märker på äldre som fortfarande använder detta begrepp, att de inte förstår vad det ska vara bra för. Och jag har väl känt lite otålighet över att sådana självklarheter inte riktigt gått in, det har trots allt tjatats ganska länge om detta nu. Å andra sidan. Det är vad de sa när de var unga och det var inget nedsättande i det.

Själv säger jag oftast ”rom” men tänker många gånger zigenare. Inte när jag ser tiggarna då tänker jag rom, men när jag ser de människor som har de typiska ”zigenarkläder” (enligt vissa mer finska romer än andra) då är min spontana tankar zigenare. Och när jag tänker på de som dödades i andra världskriget då tänker jag (liksom Romson) zigenare.

Ordet zigenare förklarades för mig med Katitzi och böckerna om henne. Glädje, sorg, dans, musik. Mycket känslor. Böckerna om Katitzi skrevs delvis för att få läsarna att förstå och leva sig in i deras historia. Och det gjorde jag. Jag grät med Katitzi, och roades av henne ibland, chockades av att hon så tidigt blev bortgift, men gladdes åt hennes styrka att ta sig vidare. Jag blev förkrossad när jag insåg att Paul blivit mördad, och det är härligt att veta att Rosa lever och är en konstnär.

Romer är ett nytt ord för mig som inte riktigt fått samma positiva associationer. Romer får mig att tänka på tiggare. På historien om tjejerna som sålde en handikappad tjej till landsmän där landsmännen gick fria i svensk domstol, men tydligen dömdes i Kris (romsk domstol).

Det jag saknar är positiva förebilder som jag kan hänga upp ordet på för att få positiva känslor. De flesta jag läser om är kränkta människor som skyller allt på alla andra, bland annat Rosita Grönlund och Soraya Post. Gissa vilket ord som för mig har positiv och negativ värdering? Men visst, jag kan säga romer om man tycker det känns bättre. Men de tankar jag har när jag använder ordet är mina egna. Och jag väntar på solskenshistorier som kan hjälpa mig ändra dessa tankar.

Jag läser att man nu ska uppdatera Katitzi böckerna för att se om man kan nå en ny generation som min. Då med rätt ord. Kanske lyckas man. Men jag kan säga steget från sitta med en kopp och vänta på en slant från förbipasserande till Taikons kamp att överleva med sitt tivoli är för mig milsvid skillnad.

Uppdaterat: Rekomenderar detta inlägg från Fröken Missnöjd på samma tema. Tar också upp den älskade n-bollen som vi älskar att debattera. Själv har jag inget problem med chokladboll när man är ute och handlar då n-boll för mig var de jättesmå som man gjorde själv. Men när jag skulle hjälpa barnen baka märkte jag att det blev lite konstlad att säga chokladbollar för mig så djupt inne sitter det kvar🙂