Etiketter

Jag har inte läst så mycket av Jenny Westerstrand tidigare. Jag noterade visserligen när hon blev upphaussad av Monica Antonsson. Men eftersom jag tycker Monica har en förmåga att reagera ovanligt starkt mot vissa människor (framförallt om de har en låg uppfattning om Monica själv) så  brydde jag mig inte så mycket om vad denna Jenny sa och har inte tittat så mycket på hennes blogg.

Men så kom då det fantastiska uttalandet.

Well. I Turkiet har en 16-årig tjej begravts levande, för att hon har haft manliga vänner. Jag tycker förstås att detta är helt jämförbart med sexuella trakasserier av medelklasskvinnor i Sverige och jag ber att få återkomma med en svidande uppgörelse med alla som överdriver dramatiken i att dödas levande. ‘till then!

Ok. Jag är lost. Tittar man på inlägget i övrigt så handlar det om knepig debattklimat i Sverige. Newsmill som har skrivit en dålig rubrik till Eva Lundgren. Var alltså tvungen att läsa denna vedervärdiga artikel, och kom fram till att det inte var en helt osannolik rubrik utifrån artikeln. Så på vilket sätt skulle detta ha gjort hennes jämförelse vettig?

Hon har då blivit medveten om att folk har reagerat på  detta. Men likt Linda Skugge så ser Jenny ingen anledning att be om ursäkt eller förklara sig. Det kan ju inte varit hon som gjort något fel. Helt klart handlar det om korkade människor på Internet som saknar förståelse för Jennys förfinade sätt att debattera.

Uppenbarligen läst med fundamentalistisk brist på textförståelse. Det är kanske för mycket begärt att folk ska känna igen ett ironiserande över deras egna stupida positioner i debatten men för helvete, kan de inte göra minsta, minsta lilla inbromsning innan de tjongar till?
/../
Jag har ju länge och i långa bloggar beklagat mig över nivån i debatten i Sverige, vad gäller feministiska eller genusteoretiska frågor i allmänhet och vad gäller mäns våld mot kvinnor – däribland hedersvåld – i synnerhet. Hur ska man känna efter detta? Vad går an att göra när folk ogenerat tar till brösttoner fast de kört så helvete åt pepparn? Men det är ju såhär hela den urballade debatten om jämställdhet och våld har kommit att se ut. Dikterad av en mobb. En dum mobb.
/../
Om man inte fattar stilistiska elementa, måste man på detta vis plåga normalbegåvade med det?
/../
Jag hoppas att de som är ute och far i kolumner på nätet om hur eländiga feminister är tar detta som en fingervisning, en liten coachning om man så vill, om att det samtalsämne de har valt innehåller en miljon verkligt subtila frågeställningar, som de naturligtvis inte har en chans att fatta när man på detta sinnessjuka vis missar de passningar jag gör i bloggen nedan till debattklimatet. Ett debattklimat som alltså visade sig vara ännu mycket dummare än jag trodde, hur nu i helvete det var möjligt. Kan den gamla visdomen ”Mot dumhet kämpar gudarna förgäves” bli tydligare än såhär?

Nehej. Ingen förklaring här. Det handlar bara om att vi som reagerat saknar läsförståelse och saknar insyn i stilistiska element. Bra att veta.

Sen skriver hon ännu ett inlägg utan att säga något alls. Hon citerar bara den del av Monicas inlägg som handlar om hennes uttalande och svarar kärnfullt:

Ja sådär kan det alltså låta. Ganska häpnadsväckande faktiskt. Väldigt väldigt nånting.

Och det var väl svar på tal. Eller någonting i alla fall.

Redan innan Jenny kläckte ur sig sin extremt korkade kommentar så hade faktist Aktivarum börjat studera genusrörelsens representanter och tittat lite på just Jenny. Drar man det till sin spets så innebär det att alla som inte tycker som Jenny förtjänas att mobbas ut som töntar.

Vilket skulle bevisas av hennes senaste utspel.

Jag skulle gärna vilja att någon som anser att Jenny har minsta vett förklarar för mig vad hon menade. För tillfället så framstår hon för mig som en pretentiös nolla utan minsta empati.

Hennes medkänsla och intresse för omvärlden tycks enbart gälla de som hamnar i hennes mall av hur människor ska vara (kvinnor som hatar män?). Alla andra tycks enligt hennes värlsdbild enbart vara värda förakt.

Eftersom jag inte är en person som korrekturläser så mycket så tycker jag oftast inte att det är värt att klanka på hur folk skriver i sina inlägg. Men eftersom jag nu retat mig på henne så kan jag väl bara säga att jag roat mig med att läsa kritiken av hennes dassiga engelska i rubriken på ett av inläggen på Cattas blogg.

Dessutom kan jag själv inte låta bli att poängtera till hennes senaste inlägg. Karin Boye. Inte Carin. Kanske något en universitetsstuderande feminist borde haft koll på? Kanske värt att kolla upp det om hon nu inte var säker? Men troligen är inte kolla upp fakta något som ligger högt på radikalfeministernas lista.

För övrigt har Jenny hunnit skriva ännu ett inlägg sedan jag började författa detta. Hon hoppas på att få ihop guldkantade skrifter. Hon har dessutom börjat jobba på att få till det här med ironi. Inte helt där än enligt min åsikt. Men å andra sidan så behöver hon nog inte oroa sig för att hennes skrifter inte kommer att prisas. Så länge ROKS finns så kommer hon säkert få mer utmärkelser. Hon blev ju prisad förra året för årets kvinnogärning 2008. I gott sällskap av Monica Dahlström-Lannes som fick  priset året innan.