Etiketter

, , ,

Det är en massa prat om sjukförsäkringens regler idag. Många är rädda för att utförsäkras och för vad som kan hända då. Ibland blir jag då lite fundersam på försäkringskassan agenda. De som styr alltså. De tycks tolka många riktlinjer väldigt hårt, och även om det då finns tolkningsmöjlighet att fria, så väljer man att hårddra det. Vilket skapar rubriker om cancersjuka som blir utan försäkring, mamma som blir av med ersättning dagen efter att barnet dött. För att hon då inte stod på kö utanför arbetsförmedlingen (eller hur det nu var).

Frågan för mig då är om det verkligen bara är alliansens politik som är så inhuman, eller om det sitter folk högt uppsatta på FK som vill ha tillbaka Sossarna, och därmed drar sitt strå till stacken för att skapa opinion mot Alliansen.

Att man drar bort ersättning från cancersjuka för att de är tillräckligt friska för en semesterresa tycker jag personligen är förkastligt. Men jag kan på något sätt ändå förstå deras poäng. Är man tillräckligt frisk för att jobba hemma, renovera, blogga, resa omkring etc, är man då inte tillräckligt frisk för att kunna arbeta?  

Någonstans måste det väl finnas en medelväg från att skicka pengar till miljonären ”Mia” från Gömda i USA till att jaga människor som är svårt sjuka men väljer att uppleva någonting förutom sjukhusmiljön under mellantider i behandlingen.

Men för att verkligen visa hur inhumana regeringen är har då Aftonbladet tagit den sjuka Alexandra under sina vingars skugga. I två debattartiklar ger hon ansikte åt hela problematiken. På dessa jagade sjuklingar vars liv slås i spillror av regeringen. Men hur rättvist är då detta ansikte? Är hon verkligen obotlig sjuk?

Moderaterna som vågade ifrågasätta hennes historia och sjukdom har fått tagit emot en del kritik både av oppositionen och av bloggande partikamrater. Det blir lite hårt att kritisera och ifrågasätta en enskild människa. Mary skriver mycket tänkvärd just kring sjukförsäkring och hur hon anser att sjukförsäkringen ska fungera, men är tydlig i att hon tycker det var olämpligt att gå i svaromål.

Kent Persson tycker att debattörerna borde be Alexandra om ursäkt, då de gått ner på personangrepp och debatterat sakfrågan. Vilket jag håller med om. Men å andra sidan. Det Alexandra har gjort är att presentera sin egen upplevelse för att förklara hur hemskt det nya samhället är. Ska man inte kunna ta det exempel hon ger och svara på detta? Har inte hon gjort sin egen situation till en sakfråga? Ok, jag håller väl med om att man inte skulle skrivit ”sjuk” eller ”sjukdom” inom citationstecken. Det blir en aning lågt.

Tittar man då på Alexandras sjukdomshistoria så skriver hon själv i den första debattartikeln:

För min egen del handlar det om sjukskrivning för fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter.
Dukar fram och känner hur händerna domnar bort på vägen mot kylen och ska precis hälla upp till Liten när jag tappar hela kartongen i knäet. Igen. Vissa dagar kommer tårarna när jag inte längre orkar, är så trött på att hela tiden tappa saker. Men i dag är en stabil dag. Torkar upp, byter om och frukosten fortsätter.

Följer man hur det ser ut på hennes twittrande (som tycks ha avslutats) som man har forskat efter på Flashback så ser det i alla fall ut som även om det är svårt att hämta mjölk, så har hon inte så mycket problem att städa eller leka på buspalatset mm. Vilket gör att man naturligtvis funderar på sanningshalten i hennes beskrivningar.

Redan när jag läste Alexandras debattartikel två var det saker som inte riktigt lät äkta. Hennes reaktioner kändes överdrivna. Varför är hon så emot att söka jobb? Hon känns som en person som gör allt för att få fortsätta leva på bidrag. Som ser det som en rättighet. Men vad har hon för skyldigheter mot samhället?

Kanske handlar det om en önskan att vara hemmafru? Kanske är det den önskan att få vara hemma och ta hand om hemmet det hela handlar om. Det finns i princip ingen möjlighet för detta i dagens Sverige, och är det en sådan önskan som ligger bakomOch då det inte fungerar i dagens samhälle, så är det klart att man kan med hjälp av sjukförsäkringen få vara hemma. Är detta något skattebetalare ska subventionera? Det blir liksom en helt annan diskussion.

Medborgar X har funderat här och här om Alexandras historia.

Ibland känns det precis som diskussionen som med Mia ifrån Gömda. Jag hör fortfarande folk som tycker att även om Lixa Marklund nu ljög, så spelar det inte så stor roll. För det har säkert hänt 100-tals kvinnor ändå, så det är bra att problemet blir belyst. Men för mig är det nu på samma sätt som då. Ta då fram en person som kan granskas som verkligen är sjuk. Ta inte fram någon falsk symbol. Om det nu är så vanligt, då borde det inte vara så svårt att få fram någon. Eller?

Annonser