Häromdagen berättade en vän till mig om sin sommar. Hans dotter hade skadat sina tänder så han var tvungen att åka in akut till tandläkaren med henne. Ett skadat barn är alltid traumatiskt. Hur kommer detta påverka barnet i framtiden? Man har många frågor. Men han kommer då till mottagningen och träffar där tre stycken. Den ena indier/pakestanier som pratade bra engelska. En polack/vitryss som pratade stapplig svenska – och så en annan troligtvis rysk eller området däromkring som bara såg glad ut och inte sa något alls.
Så pappan kunde inte göra sig förstådd hos dem. Men de kunde heller inte göra sig förstådd med varandra. Han hade ingen aning om vad man kom fram till, utan han fick lämna ifrån sig sitt barn till människor som hon överhuvudtaget inte förstod. Undrar hur ett barn känner det där? Snacka om ny dimension av tandläkarskräck…
Ja, vi skrattade när han berättade detta. På hans fundering på vad exakt han hade gått med på att de skulle göra. Men vi visste alla att det hade varit en mardröm att sitta där och då med barnet. Hjälplösheten och maktlösheten man måste känna. Att lagningen sedan ramlade av ganska snart efter att de var hemma gjorde väl inte saken bättre.
En annan vän berättade då om sin frus upplevelse hos vårdcentralen. Hon hade pratat med en, vad hon förstod, doktor. Hon hade berättat sin historia. Det kom inga följdfrågor eller något sådan utan bara ”hm” ett antal gånger. Efter en stund hade ”doktorn” sagt att hon inte förstod så bra och behövde ha hjälp av handledaren. Så handledaren kom då in. Inte heller dessa verkade ha ett gemensamt språk, så doktorn som frun hade haft använde sig av en ordbok för att göra sig förstådd.
Jag vet inte hur det gått i slutändan. Det jag vet är att patienten hade känt sig enormt otrygg i situationen.
FP har då och då kommit med kravet på svenska för invandrare och då blir det alltid diskussion om hur rasistiskt detta är. Men anser vi att alla människor som kommer utifrån kommer att förstå varandra? Vad är det för naiv tilltro vi har egentligen. Sen pratar man om hur lång tid det tar att få in folk i arbetslivet i Sverige. *Duh*. Självklart handar det bara om namnet. Det handlar inte om att Mats SVensson, Goran Radulavic, Georgou Papilou, Mohammed Ahmed m fl inte har gemensamt språk. Och det skulle bli dyrt att få in en tolk för varje språk som man får representerat på arbetsplatsen.
Jag undrar litegrann över de människor som drar upp rasist kortet när språkfrågan kommer upp – hur det ser ut i deras närmiljö. Har de suttit hjälplösa när de ska prata med läkaren? Har de lämnat iväg sina barn för någon sorts behandling de inte har någon aning om vad det handlar om? Har de känt sig som invandrare i sitt eget land?
Själv har jag inte råkat ut för dessa problem inom sjukvården. Visst, det har funnits personer som inte varit ”svenskar” från början. Men det har då aldrig varit problem med kommunikationen. Vissa grammatiska problem som man kanske reagerar på – men andemeningen har alltid varit klar. Vilket har varit väldigt skönt nu när maken varit sjuk. Men jag har haft en lärare som pratade danska en gång. Efter att ha suttit som en fågelholk första tiden och funderat vad man trodde jag skulle kunna lära mig under dessa lektioner – så ägnade jag resten av tiden åt att rita små fina bilder och drömma mig bort. Eftersom det var en utökad kurs som inte ingick på linjen med biologi tredje året (och jag gillade det inte ens de två första åren – så vad sjutton fick mig att välja ett extra år?!) så kunde han väl inte med att sänka min trea, så jag behöll betyget i alla fall. Men det var en lärdom för livet i alla fall. En erfarenhet som jag kan tycka är rätt bra att ha med sig. Insikten att när människor kommunicerar på olika språk – så kommer det bli problem. Det spelar ingen roll att han förstod svenska. Jag förstod inte hans svar eller det han gick igenom. Jag kunde inte ställa relevanta frågor för jag hade ingen aning om vad han gått igenom.
Kanske låter det extremt? Många människor tycker svenska och danska låter rätt lika. Inte för mig. Hade han skrivit texten så hade jag kanske kunnat hänga med mer, men när han talade så var jag totalt lost. Är jag en rasist tack vare det? Att jag inte kan tillgodogöra mig det min lärare förklarar? Så fort man sätter att läraren är en person från mellanöstern som talar obegriplig svenska (ungefär som om jag skulle ge mig på franska….förstår att läsa en del, men uttalet, *hu*) då är man rasistiskt och #blatteriot klagar över svenskar som inte anstränger sig. Men handlar det om en dansk – så får jag ett förstående skratt.
Trollan's Tankar om stort och smått 
Sverige har haft invandring i flera årtionden och alla som ville bli något i Sverige lärde sig svenska. Ingen diskuterade om Sverige skulle utbilda tusentals tolkar för att polacker eller chilenare skulle slippa prata svenska/engelska och finska är heller ingen höjdare för nån här. Dagens språkdebatt handlar inte om rasism utan om den dag då vi plötsligt hade invandrare från de länder där man från tidig ålder lär sig man är överlägsna resten av världen oavsett ens faktiska globala position. Att prata svenska i Sverige är att erkänna Sverige är ett likvärdigt samhälle men eftersom invandrare från denna del av världen inte betraktar Sverige som ett likvärdigt samhälle på någon punkt så är det påfallande stor del av dem som pratar dålig Svenska av samma orsak som fransoser brukade prata usel engelska. Ren och skär stolthet över sitt ursprung.
Svenskar å sin sida lär sig inte att vara stolta över sitt ursprung så de är en lätt match för de delar av världen där man känner sig kränkt över att inte ses som en stormakt som om man bara ville hade kunnat haft raketer som landade på månen. Sålunda ger svenskar ideligen efter på denna punkt och låter invandrare prata hemspråk något vi alla vet innebär de inte kan bli en del av det svenska samhället. Folkpartiets lösning är dock idiotisk. Att tvinga dem kunna svenska är samma sak som att förutsätta de inte vill nå yrkesmässig framgång i Sverige. Poängen med att kunna svenska är att bli en del av svenska samhället. Om de själva inte vill det vad är poängen med att lära dem svenska?
”Folkpartiets lösning är dock idiotisk. Att tvinga dem kunna svenska är samma sak som att förutsätta de inte vill nå yrkesmässig framgång i Sverige. Poängen med att kunna svenska är att bli en del av svenska samhället. Om de själva inte vill det vad är poängen med att lära dem svenska?”
Nu vet jag inte riktigt hur deras förslag är utformad – jag vet att de mycket gärna backar i diskussionen så småningom för att inte stöta sig med ”do-gooders”. Men för mig är väl ett krav på något sätt ”upp till bevis”. Är ni intresserad av att komma till Sverige? Fine, bli då en del av det svenska samhället. Steg 1, lär er språket. Om man inte är intresserad – ja, då blir det genast lite krångligare naturligtvis. Men då ska man inte kunna få PUT heller då. Så kanske man kan ge temporärt ett tag först? Eller på något sätt få upp intresset. Men det känns lite tröstlöst just nu för det finns liksom inga bra alternativ för dagens situation.
Lägg av med ditt enfaldiga Igrid.Carlqvist/SD-trams!
Jag har jobbat i över tio år med svenska för Invandrare, en del presumtiva läkare/tandläkare med internationellt godkända betyg beträffande deras medicinska profession. Och förutom godkänd SFI får en tandläkare/läkare inte alls jobba i yrket hipp som happ, dvs utan ytterligare tester. Och de vanliga latinska termerna kan de naturligtvis förklara på svenska lika bra som en svensk kollega, liksom att prata med en patient.
Dock kanske inte med dig, som verkar helt blåst och enfaldig.
Mvh Alexis
Så bra att du vet bäst Alexis. Jag får väl hänvisa min vän till dig nästa gång han beklagar sig. Tilläggas kan att vi nog trodde det kunde ha med sommar och vikarier att göra. Har svårt att se jobb situationen som optimal för dem heller där.
Vill du välja att tro att jag ljuger ihop detta – alternativ blivit duperad av mina vänner så är det helt ok för mig. Men dina 10 års erfarenhet uppväger inte den erfarenhet min vän hade förra veckan. Kanske är dessa två erfarenheter unika? Jag har pratat med många läkare som inte haft svenska som modersmål utan problem. Så jag tror nog att många klarar det bra.
Så nu backar du ur och skyller på vännen som kanske inte finns och att man skulle ha icke enligt reglerna godkända semestervikarier i vården?
Dåligt försök.
Hälsa IC och pappisterna.
/ Alexis
Jag backar inte, om du läst inlägget hade du kanske noterat att det inte var min upplevelse utan återberättat redan från början. Men vill du anse att detta är lögn så är det ok för mig. Jag bryr mig heller inte nämnvärt om dina åsikter om mig.
När det handlar om läkare och tandläkare för övrigt så handlar inte kommunikation om att översätta latinska termer. Vissa svensk-svenska läkare tror detta med och då blir det också miss i kommunikationen. När man pratar med andra sjukvårdare – javisst. Men med patienter måste man förenkla orden och det kräver att man behärskar nyanserna i språket.
Ok, då. Det gick väl till som du skrev.
Själv blev jag mycket illa bemött av en nysvensk på puben i gårkväll. Sådant kan hända. En kanske inte ovanlig reaktion är att man efteråt då tar nysvenskar och invandringspolitik i försvar för man vill ju inte vara rasist…
Alexis
Jo, det är lite det jag känner och menar. Vi är så manade att varje sak som kan ses som negativt när det gäller någon från mellanöster – så är man rasist. Däremot så är det inga problem när man förklarar att man har problem med att förstå en dansk. Då skrattar bara folk förstående.
Som skåning kan jag inte överse med att det är svårt att förstå danska – när vi ville komma ut i världen och se vår huvudstad tog vi bara färjan till Köpenhamn!
Däremot förekom det här uppe att någon illasinnad elev på SFI-n menade att jag var olämplig som lärare eftersom jag ”pratade skånska och inte svenska”!
Under de tio år jag gått till familjeläkarcentralen här har jag träffat 1 infödd svensk läkare bara en gång, i övrigt är det nysvenskar.
Spelar ingen större roll, allt de gör är att skriva ut mer blodtryckssänkande piller, mutade som de är av läkemedelsindustrin.
Jag har skrivit en del om vården och vissa saker som inte varit så positiva – men jag har själv inte behövt utnyttja den så mycket. De gånger jag har gjort det, eller varit med någon, så har jag inte haft något större att klaga på.
Däremot så har personer i min omgivning berättat om saker som gör mig mörkrädd.
Ja, det kan inte vara lätt som skåning alla gånger. Själv minns jag när jag hälsade på hos min farfars bröder. Boende på västkusten med bohusländsk dialekt (starkt influerat av norska ord har jag senare insett). Jag hade ingen problem att förstå dem. Men dessa stackars män tyckte det var lite svårt med en norrlänning som avskaffade alla pauser under samtalet. Så det har väl alltid funnits problem med språket. Men på något sätt var det lättare förut att diskutera. Att beklaga sig över en oförståelig dialekt är mer ok än att beklaga sig över någon som i princip inte kan svenska. Det känns som det är något snett i samhället då.
”Har de känt sig som invandrare i sitt eget land?”
Word!
Sedan så kan jag intyga att dina vänner inte är ensamma om den erfarenheten inom vården och än fler inom äldreomsorgen.
Det finns en läkare här, jag vet inte var han kommer i från men han är inte svensk i alla fall. Dock är han väldigt noga och duktig men språket hade kunnat vara bättre för ibland fattar man ingenting. Men han gör verkligen alt för att vara säker att man förstår innan man går. Han gestikulerar, har ritar på papper osv. Här är det väldigt många invandrare i vården, visa är bättre på språket än andra.
Även om läkarna sinsemellan kan göra sig förstådda så är det ju viktigt att patienterna förstår också, de är ofta rädda och oroliga och vill ha saker förklarade för sig.
Ja, vissa försöker verkligen se till att man förstår och anstränger sig och oftast är de inte dem som folk retar sig på. Utan de är väl de som tydligen inte anstränger sig för att förstå vad patienten säger. Kanske för att man inte vill visa att man inte kan? Och vissa blir sura när patienten inte förstår dem – och anser att det är patienten som jävlas med dem. Och sen kommer då problemet när patienten är rädd för att de ska bli sura och därför inte låtsas om att de inte förstår.
I slutändan blir det väl en soppa av allting.
Mitt sämsta bemötande jag fått av en läkare förövrigt var inte av en nysvensk, och det var inte kommunikationsproblem – utan en läkare som saknade empati och social kompetens i min mening. Så även med samma språk kan det naturligtvis bli fel-
Hur som haver, bristen på ”helsvenska” läkare kan ju inte vara ”invandringspolitikens” eller ”mångkulturella samhällets” fel! Det är ett fult grepp att påstå något sådant, i ett moraliskt tvivelaktigt syfte.
Felet ligger naturligtvis i att makten inte kan/vill göra läkaryrket tillräckligt attraktivt så att tillräckligt många ”helsvenska” (och skånska) unga människor vill satsa på det.
När det nu är så borde vi istället vara tacksamma att människor utifrån kommer hit och fyller luckorna!
På vilket sätt kräver jag ”helsvenska” läkare? Jag har ett antal tillfällen nu skrivit att jag har haft kontakt med ett antal läkare som inte är ”svenskar” men som inte är något problem att förstå och då inte har något som helst problem med dem.
Det jag vill ha, vilket jag inte ser som orimlig önskan – är att läkare som verkar i Sverige ska kunna göra sig förstådd på Svenska (eller ja, i gränsfall på skånska då… 🙂 ).
Att det är mångkulturella samhällets eller invandringspolitikens fel är väl att det inte ställs tillräckligt med krav på att man i det svenska samhället ska behöva lära sig svenska. Nej, varje gång detta tas upp så blir det ramaskri från vissa kanter.
Kanske är SFI väldigt bra. Jag har aldrig testat det. Men jag har en vän som har en ”importerad” pojkvän som kommer från USA. Han har varit här i ett antal år nu (4?) – men han pratar fortfarande i princip ingen svenska, och verkar inte förstå så mycket heller. Han går/har gått en hel del på SFI, men han är inte så intresserad av att kommunicera utanför det. Har även engelsmän på jobbet som bott i Sverige den ena 8 år, den andra 4, båda pratar bra svenska idag. Det handlar helt enkelt om den egna inställningen också. Är man inte intresserad så kommer det inte att gå.
Och min fundering då när jag tittar på min vän. Varför ska man vara intresserad när man kan sitta hemma på socialbidrag och skylla på diskriminering när man inte blir anställd?
Brist på krav och tydlighet vad som gäller för folk i Sverige är vad jag skyller på de som kramar om begrepp som mångkultur – det verkar liksom ingå så mycket i det. Språk är faktiskt en del av kulturen – så kanske är det detta man önskar?
Jaha, så kom då – inte oväntat, och med hänvisning till en annan ”vän” – ”mångkulturkramande” och ”socialbidrag” in som förklaringar till kommunikationsproblem inom vården. Det är ju förskräckligt…
Vill avslutningsvis rekommendera en snabbkurs i arabiska. För säkerhets skull vid ev sjukdomsfall.
Jag är smickrad att du trots allt försöker diskutera med en så enkelspårig bloggare som mig 🙂
En fördel med de som jobbar inom vården är trots allt att de jobbar – och inte lever på socialbidrag. MEN det hjälper liksom inte mig om jag behöver hjälp och inte förstår läkaren. Kanske måste SFI bli bättre helt enkelt. Kanske ska det finnas någon plan.
Så du säger alltså att det bara är personer med modersmål som arabiska som kommer att jobba inom vården? Själv har jag träffat på greker, balter/ryssar, araber, danskar, turkar m fl. Så du anser att det räcker för mig isåfall att lära mig ETT språk? Somaliska då? Och pratar man arabiska i Afghanistan som mer och mer kommer från (ej träffat på dem i vården än dock – så jag kanske har tid på mig att lära mig språken till dess..)
Du verkar så väldigt bestämd med att jag har problem med muslimer/araber. Men i exemplet jag tagit del av – vilket var nytt för mig, hårresande historier om hur man inte förstått läkaren hade jag hört innan – var just detta att det var mångspråkigt och man inte ens inom arbetsgruppen förstod varandra. Möjligt att du ser det som en extra charmig knorr på besöket – men de som berättade kände väl annorlunda.
Ja, visst är det bra med många vänner ibland. Och många har spännande liv som jag tycker om att ta del av. Och sedan får mina läsare äran att ta del av deras liv också – tolkat från mig då.
Alexis: På vilket sätt menar du att läkaryrket inte är attraktivt i Sverige? Jag kan tvärtom se flera exempel på motsatsen. Tex så blir det allt fler svenskar som åker utomlands för att läsa just till läkare då det inte finns tillräckligt med platser i Sverige. Detta trots att läkarförbundet går ut och varnar att alla inte kommer att få jobb som läkare.
Själv bryr jag mig inte ett dugg om hudfärg, men jag vill kunna kommunicera flytande med min tandläkare och läkare.
Okej, jag erkänner att jag är partisk då invandrare via SFI under flera år utgjorde en stor del av mitt levebröd.
Betr. arabiska är det ett stort språk som väldigt många icke-araber i Menaländerna också behärskar.
Betr de som lever på socialbidrag utan att behöva det finns väl ingen statistik betr de två ”grupper” – invandrare, ”helsvenskar” – vi diskuterar. I vilket fall som helst är naturligtvis ett sådant utnyttjande ett oskick.
Hmm: Du sade just ett av skälen till att det är brist på ”inhemska” svenska läkare, dvs att de som styr (”makten”) inte ser till att det finns tillräckligt med utbildningsplatser åt dem här. Och av de utbildningar i utlandet som finns åt dem är kanske en del tvivelaktiga.
Vidare kan man kanske inte kräva att en somatiker alltid också skall vara en god psykolog i samtal med alla sorters patienter.
Men visst, att kunna kommunicera flytande är alltid eftersträvansvärt.
”Panta Rei!” som valspråket i Dryckfrihetssällskapet lyder.
Alexis: Ja nu har det ju varit lite snack om att läkarförbundet inte har varit sanningsenliga, men som de påstår så finns det inte fler beräknade arbetsplatser att tillsätta än de erbjuder utbildningsplatser.
Själv är jag slarvig som få när jag ska kommunicera. I alla fall i skrift. 🙂
Ok, så då är det kanske en bra idé att i förebyggande syfte ha in arabiska som det tredje språket i Sverige som barnen ska lära sig. På så sätt kan vi vara säkra på att vi kan kommunicera med de nya arbetarna i deras olika roller. Egentligen är det väl en smartare lösning än den populistiska och nationalistiska förslaget att man i Sverige sätter krav på de nya att de faktiskt ska lära sig svenska.
”Och av de utbildningar i utlandet som finns åt dem är kanske en del tvivelaktiga.”
Det där tycker jag alltid är lite intressant. Om en svensk-svensk går en utbildning i utlandet så blir de lätt tveksamma. Men om en svensk-to-be kommer med en examen från andra utbildningar så ses de närmast som snäppet bättre än i Sverige. Hur kommer det sig? Är det fler än jag som har noterat detta?
Fick slå upp ett ord i SAOL också nu. Fanns tydligen inte i NE. Men ja, jag kan hålla med om att det kan finnas andra kommunikations problem med somatiker. Jag föredrar ofta att ha de flesta samtal med sjuksköterskor då de oftast brukar vara bättre på sådant. Var det inte någon undersökning för många år sedan som visade att läkarstudenter var mer empatiska när de började läkarutbildningen än när de utexaminerades?
I din ”argumentation” mot undertecknad kör du med tricket ”strawman” dvs du bygger en halmgubbe. Geniförklarade gurun Sensation har på Mommys blogg analyserat och förklarat vad detta innebär. Läs där!
Medan vi ändå håller på med språkbehandling: Det heter kommunikationsproblem, inte kommunikations problem. Särskrivning!
Betr mitt raljerande om det stora språket arabiska finns ett gammalt skånskt ordspråk: ”Tål du inte skoj, sa bonden när han slog ryggen av grisen”.
Det är bara bra om färdigutbildade läkare inte spiller mer tid än vad DE behöver på snacksaliga patienter (t ex ordälskande bloggare) för att ställa en diagnos. Andra patienter väntar och vill man ha empati och ”förståelse” skall man vända sig till en psykolog och inte agera tidsödande gnäll-och-bränn-kärring inför en strängt upptagen somatiker. Då får vi en bättre fungerande sjukvård.
De utbildningar utomlands som klassats som tvivelaktiga är ett par här i Europa i ett östligt land, inte från USA, England, Iran och andra välkända Mena-metropoler.
Du får gärna förklara för mig på vilket sätt jag bygger en halmgubbe. Har inte läst beskrivningen, och orkar inte leta rätt på det. så många kommentarer att gå igenom. Du tyckte jag skulle lära mig arabiska istället för att klaga? Eller missförstod jag dig? Jag uppfattade visserligen det som raljerande från din sida – så därför raljerade jag tillbaka. Så jag vet inte riktigt vad du syftade på i det skånska talesättet. Var det jag som tycker misshandel är skoj – eller ett erkännande att du själv gjorde det?
Rent teoretiskt skulle jag väl kunna hålla med dig om att doktorer inte ska hålla på med ordbajseri och hålla handen. Men när man sitter i praktiken och är sjuk? Jag läste en beskrivning från en bloggare vars man hade en hjärntumör där hon skrev ner sin upplevelse när de var hos en doktor. I det tillstånd de då befann sig i med chocken och allting där hon blivit sjukskriven med på grund av stress så hade han till att börja med nonchalerat henne och hennes frågor – och sedan ifrågasatt hennes sjukskrivning. De andra läkarna de mött hade det inte varit något problem med, utan det var just denne person som varit olämplig. Själv har jag bara mött personer som varit bra. Som har pratat med min man och förstått hans problem med att hitta rätt ord utan att jäkta på honom. De har även inkluderat mig och förklarat saker för mig de gånger jag haft frågor. Hur man blir bemött är ganska centralt för hur det går i vården. Kanske handlar det för vissa läkare bara om att skriva ut ett läkemedel och sedan gå över till nästa patient. Men för ordentlig vård tror jag att en läkare måste lyssna på patienten. Men detta har då inte med problem med läkare som inte behärskar svenska fullt ut – utan problemet kan även vara med helsvenska läkare. Bara för att förtydliga då.
Ibland kan man inte sätta en diagnos för att man redan har bestämt vad det är för problem, och så kan man då strunta i patienten som babblar på om oväsentligheter. Och sedan läser man om personer som har gått till x antal läkare innan någon slutligen lyckas sätta rätt diagnos. Och då kan det vara för sent ibland. Och varje gång blir folk lika chockad och säger hur kan det gå till på det sättet. Men det var säkert en snacksalig kärring eller gubbe som missförstått läkarens roll varje gång. Doktorn vet bäst.
De utbildningar utomlands som klassats som tvivelaktiga är ett par här i Europa i ett östligt land, inte från USA, England, Iran och andra välkända Mena-metropoler.Aha, då vet jag vilka utbildningar det gäller. Har inte följt med i just denna debatt för att vara ärlig. Har aldrig sett mig kallad till att arbeta inom vården och därför aldrig riktigt tittat på utbildningarna.
Ja, särskrivning är ett annat sätt att misshandla svenska språket på. Och jag gör mig tyvärr skyldig till detta till min fasa ibland. Senast i rubriken till ett inlägg där jag skriver ”utseende fixering”. Yik. Men, det är väl bara att erkänna att även solen har sina fläckar. Bästa särskrivnings mening jag har läst kan jag väl bjuda på med: ”svart hårig sjuk sköterska”.
Nej, särskrivning är inget större problem – det tycker nog inte jag heller… Man menar att det beror på de senare årens ökade inflytande från engelskan (truck driver = lastbilsförare).
Värre är när man glömmer sätta ut bindestrecket i sammansatta begrepp som t ex ”språk- och uttalssvårigheter”.
Såg en skylt på en secondhand-affär där det stod:
HÄR SÄLJES BEGAGNADE KVINNS OCH MANSKLÄDER!
Nästa dag hade butiken stormats av lystna manschauvinistiska sexköpare och fick stängas.
Då kan jag utöka min repertoar av misslyckade meningar, den var bra den med 🙂
Alexis: Det är stor skillnad på att trösta patienter och att kunna lyssna, ta in och förstå vad denne säger. Efter det så behöver ofta läkaren ställa följdfrågor och först därefter ställa en diagnos. För att patienten ska framgångsrikt kunna efterfölja ordinationer samt veta om det är behövligt att ta vidare kontakt med sjukvården så krävs det att det är full konsensus mellan patient och ordinerande läkare. Till detta krävs tydlig kommunikation och få sjuksköterskor eller psykologer är skickade att göra detta. I så fall så hade de varit medicinska läkare. 😉
Allt ovan är jag säker på att vi är överens om, men jag vill bara vara tydlig för säkerhetsskull.