Etiketter

, , ,

Läste ett mycket bra inlägg på PI idag om vinklingen av en artikel om Katarina Sandström. Själv är jag lite dålig på det här med namn och att följa nyheterna, men jag har faktiskt blivit sittande ibland när hon har programmet. Hon artikulerar så väl och både ögon och röst är så dramatiska så jag blir bara sittande och insuper nyheterna. De ger liksom mer intryck än de flesta andra.

Frågan var om hon då hade märkt av främlingsfientlighet från människor, men det hade hon då inte. Men precis som det gäller med kvinnor som inte upplevt sig någon gång diskriminerade på grund av sitt kön så tas detta upp som undantag som bekräftar regeln.

Det är många kommentarer på ämnet och det finns många intressanta och tänkvärda kommentarer:

Från Sven Svensson kommer två kommentarer som jag väljer att lyfta fram:

Att frambesvärja rasister, del 1.År 2002 så vann Afro-Dite tjejerna en jordskredseger i svenska eurovisionslagertävlingen, Samma år blev f.ö. mulattjejen Malou Hansson vald till Fröken Sverige. Detta i ett land där den absoluta majoriteten fortfarande består av vita människor. Dessutom ger Afro-Dite-Blossom ut sin egen hälsotidning: Din Personliga Coach – Blossom. En tidning som huvudsakligen köps & läses av vita svenska tjejer.

Hur kan detta vara möjligt när vänstermaffian med rabiat frenesi påstår att hela samhället genomsyras av s.k. strukturell rasism? Vad vänstermaffian inte har begripit är att vi betraktar dessa tjejer som GENUINA SVENSKA PERSONER oavset vilka jäkla färger de råkar ha. Hade Afro-Dite bestått av tre burkakärringa från Somalia som hade stått å bräkt på knackig engelska eller ännu sämre svenska så hade ingen röstat på dem.

Dessutom, bruna svenska personer gifter sig i regel med vita svenska personer, just därför att DE ÄR svenska personer. Samma språk. Samma kultur. Samma midsommarfylla. Samma uppväxt. Så var det med det fåtal bruna personer som levde i Sverige på 1700-talet, så är det fortfarande.

Det är i själva verket så att majoriteten av svenska folket inte är besatt av färg, gener eller ras. Vi vet mycket väl att man blir som man växer upp & umgås. Det ser man på varje adoptivbarn & dessa finns det ganska gott om i Sverige. Däremot är vi angelägna att få veta vad nykommlingar har för attityd, mentalitet, bildning & utbildning. Kort sagt: Kultur. Eller brist på kultur!

Frågan blir således: Har vänsterjournalisterna fel på sin verklighetsuppfattning eller har de en subversiv agenda?Jag tror att vänstermaffian har ett intresse av att, likt ett medeltida prästerskap, slå oss under bältet & ingjuta känslor av skam, skuld & synd hos befolkningen. Ett folk med ständiga skuldkänslor är lätt att manipulera.
/../

Att frambesvärja rasister, del 2. En liten anekdot från början av 90-talet. En TV-journalist intervjuade ett knippe högstadieelever på en skolgård i Västsverige. Eleverna spydde galla & etter över de horder med flyktingar som välde in i Sverige just då. Några av synpunkterna var: ”De bara stjäl & ställer till bråk.” ”De kommer att ta våra jobb.”

TV-journalisten blev bara mer & mer upprörd & till slut kunde han inte hålla sig utan han sa med indignation: ”Hur kan ni prata på det viset när HAN står där!” Samtidigt pekade han på en av grabbarna. Denne grabb var den enda mörkbruna personen i högen av vita ungdomar & han såg ut att vara adopterad från Indien. Då tittade högstadieungdomarna på TV-journalisten som om han var fullständig idiot & så sa de: ”Vad menar du? Vad är det för fel på honom? Han är ju SVENSK!” Han var som de, de var som han, utbytbara med varann.

Detta begrep inte TV-journalisten. Han trodde all kritik mot invandring bottnade i rasism. Att kritiken istället kunde bottna i ekonomi & svåra kulturkollisioner föll honom inte in. Eftersom han inte kunde hålla två tankar i huv’et samtidigt så kan vi göra det kvalificerade antagandet att han var en typisk vänsterjournalist. Det är något allvarligt fel i hjärnan på vänsterjournalister.

Och jag kan faktiskt inte annat än hålla med. Om det finns något i Sverige så handlar det nog väldigt sällan om rasism, det handlar om främlingsfientlighet. Rasism träffade min syster på när hon befann sig ett år i Sydstaterna, Tennesse närmare bestämt. Där förbjöds hon att ta med en svart kompis hem. När Bodyguards spelades på bio (det var på den tiden) så ryste folk i biosalen och kom med äcklade ljud när Whitney Houston kysste Kevin Costner. Den typen av rasism tror jag är väldigt ovanlig i Sverige faktiskt.

Men sen kanske det finns en viss del av främlingsfientlighet – ja, ok. Men det har inte att göra med hudfärgen. Det kan ha att göra med erfarenheter. Och det stora problemet är då integrationen. Vilken information som sprids till folk som kommer hit. Och, den flathet som visas personer som kommer hit och inte respekterar våra regler. Och problemet blir när man då försöker förenkla för dessa nya personer att komma in genom att förringa ursprungsfolkets behov. Då skapar politikerna själva fientlighet som i många fall inte behövs. För många som kommer hit vill komma hit och arbeta och göra rätt för sig. Låt dem då göra det, utan att försvåra för dem. En del ser svenska (och nysvenska tjejer icke att förglömma) flickor och kvinnor som ett smörgåsbord som det bara är att ta för sig av. Tack, och adjö! Jaså, det går inte att utvisa personen till ursprungslandet för att de riskerar tortyr? Ursäkta mig, men det skulle vederbörande tänkt på lite tidigare. Och är det nån jävla pappskalle till politiker eller förening som kämpar för att behålla personen i Sverige, då är det föreningen eller den personen som får betala skadeståndet till nästa offer. För dessa människor, föreningar, får då vara borgensmän till dessa uppenbara brottslingar som inte respekterar andra människor. Någonstans måste vi kunna känna trygghet. De flesta människorna som kommer är helt ok – men de som inte är det, kommer liksom aldrig att lära sig av de lätta straff de får. Det är ungefär som norrmän och finnar som tycker det kan vara ok att köra för fort i Sverige – jämförelsevis är det inte så dyrt. Så om man är van att tortyr är straffet och man sedan får klapp på axeln och ett ajabaja så vad hindrar dem från att begå ett nytt brott? Och hur mycket man än vitpixlar så vet många detta och känner sig otrygga på grund av dessa få.

Från Dandersan kommer då nästa kommentar:

Bra skrivet-men jag gissar att vi män lätt faller för utseendet.
Tänk om Aftonbladets Lena Melin varit adopterad från Etiopien!
Hade vi då hållit oss för att ta upp det när hennes åsikter flödade!

Och där har vi en ganska vettig tanke. Jag tror inte att det handlar om utseende per se. Men däremot så blir det lätt ett skällsord i debatten. Om Lena Melin hade varit adopterad så hade det nog varit många som skrivit om den jävla svartskallen i mångt och mycket. Och där har vi problemet med att inte skilja på sak och person. Jag vet inte om Lena Melin någonsin har kört kortet – ”jag blir påhoppad för att jag är kvinna”. Det är annars rätt vanligt. Jag har många gånger retat sig över vad Lena Melin skriver och tycker hon kan komma med vansinnigheter ibland. Men det jag då reagerar emot är åsikterna. Hur h*n ser ut, kön, etnicitet är egalt. Naturligtvis kan väl politisk tillhörighet ibland vara intressant – så tillvida man säger saker som ska representera ett parti. Till exempel har jag svårt att särskilja regeringsfolkets uttalande från deras parti – men om en lokal förmåga säger något så anser jag väl inte att det per automatik ska vara något som partitoppen ställer sig bakom. Men fortfarande är färgen intressant att veta.

En annan person som lätt får en massa negativa uttalande om sig är väl Jonas Gardell. Jag kan väl ärligt erkänna att jag inte alltid är imponerad av honom och hans humor. I mitt tycke fungerar han i lagoma doser. Så fort någon kritiserar honom däremot så tas det då upp att han är homosexuell och det blir då ett skällsord. Men jag tror då inte att alla som skriver om bögen egentligen avskyr alla bögar, men personer som på olika sätt provocerar får ofta sådan feedback, sådana som är lätta. PMS-kärring, blatte, bög, flata etc.

Min gissning är att Jonas man Mark inte alls upplever samma hat som jag gissar att Jonas får utstå för sin sexualitet. Detta för att folk inte kan argumentera mot det han säger – och därför argumenterar mot honom. Och däri ligger väl problemet med näthatet i många fall.

Annonser