Det går inte så bra för polisen. De kritiseras i många fall då förundersökningar läggs ner. För brist på resultat och misstänkta. För att inte tala om trafikolyckorna på senaste tiden. Även om det inte direkt är något nytt fenomen.
Så läste jag då i fredags om tingsrättens dom. Man hade fått fram misstanke mot en vikarie som la beslag på pengar från en äldre kvinna. För att få fram bevis så la man pengar i plånboken. Och den hemtjänstanställde tog pengarna. Busted!
Nöjda poliser som har ett case där man kan checka av som avklarad. Sen kommer då tingsrätten. Och det ses då som brottsprovokation. Det var ju polisens pengar. Personen had ju inte stulit om hon vetat att det var polisens pengar. Alltså friades den åtalade. Jag funderar hur polisen tänker då. Vad är det för mening med deras jobb egentligen?
Folk vill inte prata med polisen när det gäller att få fram vittnesuppgifter vid brott. Det kan vara allt från rädsla för repressalier till en känsla av att det inte är mitt jobb att hjälpa polisen. Det är ju de som ska ta reda på sanningen – själv ska man inte bli indragen. Förstår personligen inte logiken, men det är inte helt ovanligt resonemang. Och när man då har ett sätt att ta en person på bar gärning – så är inte det heller bra nog. Jag blir helt enkelt så trött.
Trollan's Tankar om stort och smått 
Ja hur man än vänder sig har man arslet bak. Det här med brottsprovokation är ju så dumt så det finns inte. JAg förstår inte det resonemangt överhuvudtaget. Stjäl man så stjäl man.