Etiketter

,

Jag noterar mer och mer hur många feministkvinnor inom media som rackar ner på utrikesfödda kvinnor som vågar debattera och ta diskussion i Sverige. Och med tanke på att man nu har omdefinierat det här med vad hat är, så kan jag bara tolka det som rent och skärt hat – men tydligen lyckas det vara ”gott” hat i dessa sammanhang. Svårt att riktigt räkna ut hur det fungerar det där.

Jag läser nu att Evin Rubar (kurdisk härstamning) enligt Maria Sveland är den som är skyldig till hela det här näthatet efter programmet Könskampen. Och oj vad hatad hon blev på den tiden det begav sig. Men då var det ju inte hat….då handlade det om rättfärdig kritik.

Nasrin Sjögren (persisk härstaming) är en annan av dessa som vikt sig för främlingsfientligheten enligt Lisa Bjurwald i boken ”Skrivbordskrigarna”. Det är ju så det heter när man kritiserar den allenarådande sanningen.

Åsa Linderborg var inte nådig i sina åsikter om Sakine Madon efter publicistklubbens möte. Måste var jobbigt att ha att göra med en sådan som Sakine som inte inser det här att när man kommer till Sverige så finns det saker man ska acceptera. Om man inte köper den världsbild som presenteras av kultureliten så ska man banne mig hålla tyst, är Åsa Linderborgs åsikt. Annars är man rasist. Eller nåt sådant. Hur Åsa får ihop det svårt att förstå. Men hon Sveland, Bjurwald med flera sitter där och stör sig på dessa uppstickande kvinnor. Kanske är de upprörda över att den här hedersmentaliteten inte kunde fungera lite bättre. Tänk om man bara kunde få tyst på dessa jobbiga kvinnor. Det fungerar liksom inte lika bra att smeta på stämpeln ”främlingsfientlig” på dem – men helt klart stoppar det det ingen att försöka….

Och kanske jag inte skulle klassa Monica Antonsson som någon riktig ”mediaperson” men trots allt är hon journalist – och hennes åsikt om Bahareh Andersson har hon gjort väldigt klart. Inte är hon kapabel att själv skriva debattartiklar, hon har en ”suspekt agenda”, hor är egoistisk som anser att de svenska feministerna ska ändra fokus på VD stolarna till att bry sig om invandrartjejer (och killar) som far illa i heders namn – självklart måste man inse att champagnefeminister har mycket viktigare saker att göra…

Sen har vi då Lena Mellin som inte ansåg att Nyamko Sabuni gjort så mycket mer än varit kvinna och färgad under alla sina år som jämställdsminister.

Är det bara jag – eller är det inte mycket rasism från media nuförtiden….? Och hur var det nu med mångfalden på våra svenska tidningar nu igen?

Advertisements