När jag var barn så fanns det ett alternativ. Vi hade lågstadiet på ett ställe, och sedan 500 m därifrån var mellan och högstadiet. Högstadium samlade in lite mer barn från grannområdena så det blev oftast 4 parallell klasser. Ibland önskar jag att jag fått byta skola och klass i högstadium. Jag hade inga vänner i min klass och var utanför. Passade inte in. inte fysiskt mobbad, men insidan var inget vidare. Jag var inte samma person jag varit när jag började i skolan när jag var 7, men för klassen där alla roller var klara så var jag det, och det var svårt att bryta sig ut. Det fick vänta till när jag kom till gymnasiet.
Nåväl, jag växte upp flyttade och fick så småningom egna barn. Vid det laget hade friskolor kommit och oron över var svenska skolan var på väg var väl rätt stor. Mamma jobbade som högstadielärare och har väl varit på det klara med vad som är enskilt största problemet med skolan. Kommunaliseringen. Friskolor var inget problem i min uppväxtkommun. Det fanns inte tillräckligt underlag för att vara intressant. I dag är ”mitt” högstadium nerlagd och ligger på annat ställe i kommunen.
Skulle allt bli bra med enhetlig statlig skola? Nja. Tveksamt. Är alla kommunala skolor i en och samma kommun likvärdiga? Min upplevelse från min egen kommun är väl nej. Vår skola (där äldre sonen gick 1-3, och yngre nu i ettan) har ibland problem, men jag skulle väl inte säga stora. När de gjorde utredning om min son pga hans koncentrationssvårigheter så var de rätt snabba att sätta upp planen. Det visade sig att hans ”problem” var särbegåvad och understimulerad. De var beredd att sätta upp planer och hjälp för honom vilket lät bra, men då vi redan hade fått plats på Engelska skolan då så blev det aldrig aktuellt. Han har sen dess inte haft samma problem utan att man gjort en riktad plan för honom kan tilläggas.
Samtidigt har jag pratat med andra föräldrar med barn på en annan skola där de pratat om problem att lära, att ingen utredning görs, att lärare byts ofta och skolans personal plötsligt hamnar i panikläge i årskurs 6 när de inser att barnet inte har uppnått målen och det då är barnets fel på något sätt trots att de kämpat för att få hjälp. Samma skola figurerar ofta i insändare med klagomål över stök.
När det gäller friskolor finns det olika varianter. Vi har ”John Bauer” som gick i kk som jag pratade med en fd elev som bara suckade när han pratade om sin skolgång. Det hade bara varit bortkastad tid. Jag pratade med en lärare som jobbade där som var väldigt posiv till skolan och han utbildade i många ämnen, historia, fysik, matte, engelska, biologi. Idag var det inga problem med Wikipedia. Jag log förbindligt och sa ingenting. Lite senare hörde jag att han blivit sjukskriven pga stress. Vet inte hur det gick med honom sen. Vet heller inte om han egentligen var utbildad lärare och i så fall vilket ämne. Det enda jag var övertygad om efter samtalet var att jag absolut inte skulle låta mina barn gå där.
Andra skolor har jag väl bara läst om, Waldorf skolan har jag väl personligen inte varit i kontakt med, men de som gått där, eller har pratat om det, både positiva och negativa har inte riktigt fått mig positiv till det. Inte heller religiösa skolor vare sig Livets ord eller Römosse skolan gillar jag så mycket, men är trots allt mer positiv till Livets ord efter det att jag läste skolinspektionens kritik mot Römosse (2011, vad jag förstått är det inte längre samma problem, men jag har gott minne).
Nåväl sonen går nu Engelska skolan klass 5. Han är supernöjd. Även andra barn jag pratat med som gått på olika Engelska skolor i landet har varit positiva.
Min syster har en dotter som är ett år yngre än min son. Hon har inte haft problem i skolan, men har väl inte riktigt haft så många vänner. Syster trodde väl att Engelska skolan skulle passa henne, men dottern var inte helt positiv till det hela. Inte blev det väl bättre när kompisar skrämde upp henne med att det var väldigt mycket läxa, man måste hela tiden prata engelska och de blev jättearga om man kom försent. Systers man är lärare i kommunala skolan och där var de inte så impade av Engelska skolan som hade en förmåga att ”dumpa” tillbaka resurskrävande elever till den kommunala skolan och bara behålla gräddan. Rektorn på skolan på systers ort var inte lärare i grunden men affärstjänsteman och vad jag förstod så var det rätt tydligt att han hade valt den nya banan pga att det var lukrativt. Kanske inte det brinnande kall man skulle önska. Lärare berättade också om en mindre taktfull chef (som ifrågasatte hur många barn en lärare skulle skaffa när hon berättade att hon var gravid t ex). Skolan löste det hela med att istället ha en vice/studierektor som höll kontakt med föräldrarna. Trots systers dotters dubier, och hennes mans tvekan så valde de ändå skolan pga andra föräldrar som hade eller hade haft barn där rekommendationer. Redan vid jul var dottern lyrisk och talade om för alla andra på gatan hur bra det var på skolan (syster tyckte inte att de andra barnen lät så vidare imponerad dock…).
Syster och hennes man är lite tveksam till hur de ska göra med dotter nummer två. Hon har en massa vänner i klassen och är väl en del av ”klicken”. Syster tror att hon kan få det jobbigare på Engelska skolan. Min yngre son har däremot siktet klart inställt på Engelska. Åtminstone ett par av hans vänner har dessutom ställts på kö, så risken finns väl att vänskapsbanden skulle brutits i vilket fall.
Första året var lite skakigt ändå för äldre sonen. Första terminen blev mannen sjuk. Stödet från skolan var enormt bra och även om han på våren talade om att han ville gå tillbaka till gamla skolan så lät jag honom inte ge upp. Sommarlovet var nästan lite för långt tyckte han sen, och han saknade att få prata engelska.
Självklart älskar han inte alla ämnen. Han tycker ibland att det är för många läxor. Men han trivs i stort sett bra.
Jag vet inte hur det är som lärare på skolan eftersom alla lärare jag träffat har varit i rollen som lärare till mitt barn. Det enda jag reagerat på är att det slutade ganska många förra året av sonens lärare så det blev många nya. En av de som slutat träffade vi sedan på en restaurang. Hon kom fram och hälsade på sonen och talade om att hon saknade dem. Sonen sa något om att det var så många som slutat samtidigt och det kom en frånvarande min hos henne som man skulle kunna tolka som att det nog fanns en bra anledning till detta. Men det var bara sekundsnabbt, och det sas inget mer. Det fick mig dock att undra.
Är det så att en del/många av lärarna hos oss (och även på systers skola) är missnöjda pga lön, personalpolitik eller något annat? Om man trots detta kan inspirera eleverna till att vara så positiva till lärandet och skolan, då är det imponerande.
Trollan's Tankar om stort och smått 
”enskilt största problemet med skolan. Kommunaliseringen.”
Ja, det verkar närmast vara konsensus kring detta i Sverige. Dock ska man vara medveten om att det inte är någon universell sanning. I Schweiz är skolorna ”kommunaliserade” i mycket högre grad än i Sverige och det fungerar utmärkt.
I senaste PISA var Schweiz bäst av västländerna i matte och Sverige var sämst.
För övrigt hamnade jag i någon annan debatt för ett tag sen, där någon prisade just engelska skolan. Jag gick då in och tittade på resultaten i de nationella proven och kan bara konstatera att även den skolan är en ren katastrof om man jämför med Schweiz. Sen är det fullt möjligt att det är en av de bästa skolorna i Sverige, men man bör vara medveten om att detta inte säger så mycket.
Om man bor i Sverige och vill att ungarna ska ha en verklig möjlighet att kunna genomföra riktiga utbildningar på riktiga universitet som leder till verkliga, högbetalda jobb bör man se till att de får MASSIV extraundervisning i alla naturvetenskapliga ämnen.
Helt klart finns det mycket att jobba med för alla Svenska skolor, och ett ”problem” är väl att även friskolor har att ta hänsyn till en nationell läroplan. Vet inte om det finns någon plan på hur många undervisningstimmar som varje ämne ska ha, men det är väl svårt att för en skola ha så många fler timmar än resten av riket. Mamma var som sagt lärare, och då i NO (eller ja, kemi och fysik, inte biologi) och matte. Barnens far hade 5:or i alla tekniska ämnen. Äldste sonens begåvning ligger just åt matte och NO hållet. Jag talade om för sonen att en del ”nördiga” såg till att lära sig så många decimaler av pi som möjligt, så nu har han lärt sig de första 10. Jag tror inte han kommer ha problem att hävda sig i Engelska skolan just för att här tar de tillvara på barnen och sätter högre förväntningar på de som presterar bra. Hans största problem är SO och svenska som han tycker är rätt trista ämnen 🙂
”Ja, det verkar närmast vara konsensus kring detta i Sverige. Dock ska man vara medveten om att det inte är någon universell sanning. I Schweiz är skolorna ”kommunaliserade” i mycket högre grad än i Sverige och det fungerar utmärkt.”
Helt klart så är det skillnad, och som sagt det var inte ”enhetligt” i Sverige innan kommunaliseringen skedde heller och det kommer inte att bli det efter. Ett problem i Sverige är väl att befolkningen är utspridd på sån stor yta, tittar jag på Wikipedia så har Schweiz befolkningstäthet på 197,16/km² och Sverige 21,97/km². En del skolor norrut hade 1-2-3 klasser och andra skolor hade parallell klasser redan i lågstadiet. Förutsättningarna i landet kommer alltid se olika ut. Sen finns det som sagt mycket Sverige skulle kunna lära av Schweiz (hur man får tågen att gå i tid dessutom!) men jag tror att vi kan jobba oss upp genom att först titta på Finland.
”Ett problem i Sverige är väl att befolkningen är utspridd på sån stor yta,”
I praktiken är faktiskt läget likartat i båda länderna. Topografin i Schweiz skapar isolerade orter på samma sätt som avstånden i Sverige gör det.
” jag tror att vi kan jobba oss upp genom att först titta på Finland.”
Ja, absolut! Men oavsett om man tittar på Schweiz eller Finland så tittar man i princip på Sveriges egen historia. Skolan i Schweiz fungerar ungefär som den gjorde för 40 år sen och då var det ingen större skillnad mot Sverige, Såvitt jag förstår saken gäller samma om man jämför med Finland.
Sverige har helt enkelt flippat ut, på alla tänkbara sätt, sen 1975 och skolan är bara ett exempel på detta.
”Sverige har helt enkelt flippat ut, på alla tänkbara sätt, sen 1975 och skolan är bara ett exempel på detta.”
Helt klart…och det känns inte riktigt bra att vara här just nu. ”The only way is up” sjöngs det en gång i tiden, men frågan är hur lång tid spiralen ner ska fortsätta innan det vänder, och hur lång tid ska vändningen ta? Var börjar man? Vad händer med generationerna som lever här nu? Jag ser själv inte en framtid för barnen i Sverige, men ser heller inte hur jag som ensamstående förälder skulle kunna rota om mig i dagsläget för att vara ärlig.
@ trollan,
Nu får väl alla ta sina egna beslut, men som förälder i Sverige bör man NOGA fundera över vad man ska göra. Jämför gärna med andra länder som har haft liknande demografi som Sverige har nu. Libanon och gamla Jugoslavien kan man börja med.
Det kommer GARANTERAT att gå fruktansvärt illa. Frågan är endast och enbart hur lång tid det tar innan det brakar samman på allvar. Det kan ske redan detta år och sannolikheten att landet håller ihop 5 år till tror jag är klart under 50%. 10 år verkar omöjligt.
Tänk även på att det även lär bli MYCKET svårare att lämna Sverige. Övriga länder börjar bli väl medvetna att vi delar ut pass helt fritt till okända människor från alla världens konflikthärdar. De kommer att införa visumtvång eller liknande mot Sverige.
Varför inte titta på Åland?
Åland? Det har aldrig slagit mig för att vara ärlig…men kanske inte vore fel, ser att det är låg arbetslöshet där. Vad jag förstår är det också tillräckligt mycket EU för att få efterlevnadspension med. Får fundera lite mer på det.
2 barnbarn började på Engelska skolan höstas (nyöppnad) och det var en ren befrielse. Äntligen lugn och ro, bra lärare, koll att man hängde med. Läxor, javisst men det enda sättet att lära sig är ju upprepning. Läxhjälp i alla ämnen fast de har inte använt det än. Till och med maten är bättre än på den kommunala skolan.
Egentligen är det märkligt för friskolorna får lägre skolpeng än de kommunala skolorna.
Tyvärr finns engelska skolan bara från klass 4. Så minstingen får vänta.
Härligt! Kul att de och ni är nöjda!
Jag bor i några mil från Lundsberg. De tar även emot elever från närområdet i mån av plats. Jo jag vet att det skrevs mycket om den skolan för några år sedan men det handlade om internatet, inte om undervisningen. Å andra sidan som utlandssvensk skriver, Sverige ligger ljusår efter Schweiz.
Ja, det blev inte så mycket diskussion om själva undervisningen där, och jag har inte diskuterat med någon som gått eller går där så jag har ingen riktigt uppfattning om den skolan.
Har samma minnesbild som dig av skolan i ungdomen. Även fast det fanns gott om skolor i staden, så var det kommunen som bestämde vem som skulle gå var, så det passade deras planering. Den som ville vara säker på att få byta, fick helt enkelt flytta.
Jag är positiv till dagens situation, där vi föräldrar har mer egenmakt, eller fuck off-kapital som det heter med skolungdomens språkdräkt.
När yngste sonen sattes på det kommunala dagis där storebror trivts bra, så gick det fel. Han blev biten av ett annat barn, och personalen verkade tämligen ointresserad av att få stopp på det. Så skönt det kändes att bara kunna byta till ett annat kommunalt dagis i byn, utan att behöva uppvakta kommunpolitiker eller skriva arga insändare i kvällspressen.
Samme grabb har nu i ett par år lidit av sviterna efter en hjärntumör och dess behandling – trötthet, ljudkänslighet, svag lite här och där. Hur gärna han än vill gå kvar i sin klass så funkar det inte riktigt med 25 livliga kamrater. Skolan gör nog vad de kan, med avkortade dagar, lite extrahjälp, en plats att gå undan och vila. Men allteftersom vi stångats med dem har vi kommit fram till att budgeten aldrig lär räcka till den personalinsats som krävs för att få ett tyst klassrum.
Så, dags att skolshoppa. Efter att ha hört historier om hur föräldrar ringer och sätter barnen i kö till de attraktiva friskolorna redan från BB var vi smått oroade (fick du göra sammalunda för att få plats på Engelska skolan?). Efter att en skola som sade sig ha lediga platser plötsligt fick fullt upp efter att vi berättat om grabbens sjukdom blev vi riktigt hispiga. Efter att ha fått några ”vi har tagit emot anmälan och ni står nu i kö”-meddelanden blev vi smått utmattade. Sen small det till. Den internationella skolan i den närliggande universitetsstaden, nära där jag arbetar, svarade samma vecka och erbjöd en plats!
Vi åkte på visit, och träffade en klass med 9 elever. Under lärarens genomgång var det knäpptyst, och även om ljudnivån gick upp under grupparbetena så var eleverna genomgående vänliga, artiga och välartikulerade. En viss skillnad från de svenska klassrum jag tidigare bevistat. Måhända beroende på att eleverna här var utlänningar på tillfälliga visiter i Sverige, och därmed skolade i andra kulturer.
Så nästa vecka börjar grabben åka buss in med mig på morgonen. Han ser fram emot resorna, än så länge, och jag hoppas och ser fram emot att han inte blir uttröttad under första lektionen. Tack för det, skolvalet!
Sen har vi förstås den andra sidan av myntet. Alla de som inte har välutbildade föräldrar med kontakter, de som har barnen i katastrofskolor, de som hamnar längst bak i kön överallt annorstädes. Är de hjälpta av skolvalet, när de inte blir intagna någon annanstans? Är de hjälpta av skolvalet, ifall de få med ambitioner och förmåga får fly(tta) iväg till de fina innerstadsskolorna?
Här brukar jag plocka fram min Titanic-liknelse. Jag vill att det skall finnas livbåtar, i form av skolval, ifall vi föräldrar finner att ens skola är på väg rakt in i ett isberg medan skolledningen bara ser fint väder föröver. Samtidigt vill jag att vi skall bygga våra båtar så säkra, och framföra dem så säkert, att livbåtar väldigt sällan behöver användas.
Skolvalets belackare, hävdar jag, vill ta bort livbåtarna och bygga ett stort staket runt båtens reling, så ingen kan ta sig ut, samtidigt som de hävdar att det är lugnt, för om 50 år kommer vi ha så fina båtar att ingen vill hoppa överbord. Vilket är en klen tröst när vattnet strömmar in idag.
Dagens skola håller emellanåt ”migrantbåt-över-medelhavet”-klass. Det måste fixas. Och bästa sättet att tvinga politiker och skolledare att fixa det är att ge föräldrarna makten att vägra stiga ombord på de uslaste skorvarna.
Ursäkta denna långa rant…
Finns absolut ingen anledning att ursäkta, tyckte det var väldigt bra skrivet, och din Titanic liknelse illustrerar mina tankar perfekt.
Jag är verkligen glad att det verkar lösa sig med skolan, och jag kan tänka mig att det är en enorm tyngd som försvinner där.
Kul det här med dagis, har nästan samma erfarenhet där..
Allt fungerade för nummer 1 (trots enorm stort dagis med 4 avdelning, 87 barn och 3,5 pedagog på varje avdelning utspridd under dagen). Andra barnet fick problem samtidigt som pappa blev sjuk och inte längre kunde köra bil. Valde då det närmaste dagiset som var föräldrakooperativ med Ur & skur och det var ungefär samma halleluja upplevelse som vid Engelska skolan. När det gäller ES är alla elever överens om att det är mycket läxor. När det gällde förskolan vara alla föräldrar överens om att det var förbaskat mycket städande som vi förväntades göra var tredje vecka och tog ca 2,5-3 timmar. Lite tufft en vardagskväll kan jag säga. Men å andra sidan, så många fördelar för sonen som blev harmonisk och fortfarande älskar att vara ute och röra sig sen dess.
Till finska skolan i Sverige köar man direkt efter förlossningen. Till Engelska skolan som öppnade i Umeå satt föräldrarna vid datorn för att söka direkt när de öppnade kön och tio minuter efter var det fullt.
Jag satte sonen tidigt i kö, men vet att folk som var på öppe hus på våren fick plats på höstterminen. Även syrran satte dottern rätt sent i kön. Man fick däremot aldrig veta vilken köplats man hade så det var lite spännande..
Rekommenderar Jonas Himmelstrands tal ”Hemskolning i sverige” https://www.youtube.com/watch?v=dzelUP2f4jw från FreedomFest Stockholm 2011 och ”Staten och hemundervisning” https://www.youtube.com/watch?v=oi8MvKhyxdI från FreedomFest Stockholm 2012 (tyvärr burkigt och jobbigt ljud på den från 2012)
Rent allmänt anser jag nog att ”skolval” är en chimär och ”friskolor” är allt annat än fria. Som allt annat i samhället så handlar det om sönderreglerade storindustrier.
När jag kom till samhället där jag nu bor 1967 (nej, jag har inte bott här hela tiden) som 7-åring och skulle börja andra terminen i ettan så var busshållsplatsen 200 meter hemifrån (nu 20 meter) en nedlagd skola. Om jag inte tar fel så hade den lagts ned ett eller två år innan vi kom dit. första hållplatsen, ett samhälle 4 km bort, var en skola där de som gick i trean hoppade av. Jag har för mig den lades ned året efter. Nästa samhälle, ca 8 km hemifrån, var en skola där de i tvåan hoppade av, har för mig den fanns kvar hela min grundskoletid, men nu är den sedan länge nedlagd, sen fick jag åka ungefär en halvmil till innan jag kom till skolan där jag gick. Den finns fortfarande kvar som låg- och mellanstadieskola.
Utvecklingen påminner mycket om den med affärer och bensinmackar.
Det finns en klar parallell mellan just bensinmackar och skolor. Affären i byn här hemma hade en pump. Både pump och affär är borta sedan länge. Numer tror jag närmsta mack är 2 mil. En anledning är att det är lagstiftat krav på bensinmackar att de skall ha pump för alternativbränslen, vilket inte bär sig för små landsortsmackar, så de tvingas lägga ner.
Likaså skall alla skolor enligt lag ha egna bibliotek. Det är ju ett effektivt gallringsmedel som hindrar små lokala alternativa skolor att växa upp. I lägenheten bredvid mig har de ett litet daghem. Jag skulle kunna föreställa mig att man på samma sätt i ett mindre samhälle hade en liten skola för till exempel lågstadium och mellanstadium i en större lägenhet, men sådana krav som egna bibliotek blir oöverkomliga hinder.
Finns det sedan krav på att man skall följa, och lära ut, specifika värdegrunder, tvingas skriva individuella handlingsplaner och uppföljningsplaner i tid och otid, upprätthålla dokumentation och administration som skall tillfredsställa allehanda myndigheter så kan man inte få något annat än en toppstyrd, likriktad skola som drivs av storföretag (till vilka jag då räknar kommuner), för det är endast de som har resurserna som krävs.
Roligt att se Trollan utanför Gråberget igen! Hur har det gått med fajten mot den elaka häxan – L? – vad hon nu heter? Hemskolning är en omdiskuterad grej i USA, främst hos dem som röstar Trump, anser jorden är sådär 5000 år gammal och att dinosaurerna var med på Noaks Ark. Hade en handikappad medarbetare som hemskolats av curlande föräldrar – resultatet blev ett socialt handikapp många gånger värre än hans fysiska. Han kunde inte umgås normalt, det var som en mars-människa som nyss landat.
Jag anar något liknande med gruppen ”m” där flickor och pojkar skiljs åt redan i späd ålder. Vi har ju sett resultaten i praktiken.
Om svenska skolan – den skulle omformas efter DDR-modell – faktiskt! Två ledande i vänskapsföreningen DDR-Sverige var också ledande i omformningen – envisa webbrykten säger att dessa två också var de främsta STASI-agenterna i vårt land. Så man blandade tydligen Walter Ulbricht och Dr Benjamin Spock kryddat med massor av populism. Spock var ju urfadern till teorin att barn tar livslång skada och blir traumatiserade om de inte alltid får sin vilja fram. ( – Men om barnet tex vill slå en spik i pianot? – Låt då barnet få slå en spik i pianot! – påstådd dialog på en av Spocks föreläsningar. Fars faster räddade ett barn som fått upp ett fönster 5 våningar upp – och fick förebråelser av föräldrarna för att hon givit barnet psykiska komplex! Sant!)
Tackar 🙂 !
Nej, det har varit rätt lugnt nu ett tag.
Vad gäller hemskolning så är det väl ngt jag själv aldrig skulle funderat på, även om det faktiskt finns folk som det fungerar för. Men jag tror som du att det sociala samspelet då går förlorat, och det är värt mycket det med. Man kan fundera länge på hur planerna med skolan varit och hur nöjd skaparna skulle ha varit.
Det här med att inte sätta gränser och låta barn prova sig fram jag vet inte det jag…läste någonstans tidigt att man skulle låta barn välja mellan 2 saker på meny för att de skulle vara delaktig, men att de inte skulle bli dem övermäktigt. Jag tyckte det lät smart och har gjort detta (vill du ha den tröjan eller den, istället för att låta 2-åringen gå till garderoben), och tar det för lång tid så valde jag. Min syster har väl mer låtit barnen välja fritt och hennes yngsta dotter kan få enorma gråtattacker när det kommer till val då hon alltid är rädd att ”välja fel” och gå miste om något. Barn är olika så det hade kanske blivit samma resultat, men jag är tacksam för just det rådet.
Det största problemet med friskolor just nu är i.a.f. att dom köps upp av riskkapitalbolag som Pysslingen.Dessa riskkapitalbolag är helt ointresserade av något annat än pengar till ägarna.Jag har på nära håll sett hur detta har gått till på Söderbaumska skolan i Falun. Från att ha varit den skolan med bäst rykte i Falun så har Pysslingen kört den i botten. Större och fler klasser är mottot. Man har t.e.x. tagit bort centralkapprum och dyligt så att eleverna inte har nånstans att ha sina ytterkläder.Vidare vill man införa så kallade mobbingtoaletter(små uppna bås där man lätt kan kika in till varandra) där eleverna inte törs gå.
Det finns aldrig pengar till skolmaterial längre.Allt ska sparas på.Detta har lett till att förra året slutade 17 lärare samt rektorn.
Riskkapitalbolag borde inte få äga skolor.
Ja, jag kan hålla med om att man borde ha bättre koll på ägarna och vad som händer med skolorna, med ganska täta kontroller på vad som händer. Jag kan väl erkänna att jag blev lite orolig när jag läste att ägaren till Engelska skolan sålt en andel till ett riskkapital bolag (TA Associates). Bra/dåligt? Jag vet inte, men som sagt min upplevelse är att det fortfarande är milsvid skillnad på den kommunala och Engelska skolan och då var ändå vår skola ”bra”. Spontant känns det väl inte riktigt rätt att skolor ska köpas och säljas vidare som investeringar. Investeringarna i skolan ska väl vara eleverna känns det som. Men samtidigt så känns väl inte alltid kommunerna som oavsett hur många år de driver skolor lyckas de inte få dem effektiva ibland.
Hur gör man rent praktiskt med ytterkläder om det inte går att hänga av dem någonstans? Tas de in på lektionerna? 4-5 har på sonens skola inga skåp, bara platser att hänga av kläder och ryggsäck. Alla papper och böcker får därför ligga i ryggsäcken de måste sedan vara förberedda och ha med sig rätt material till varje lektion (vilket sonen får jobba en del på…). Jag tänkte att de kunde väl få ta med sig väskan in på lektionen så de slapp springa iväg och riskera anmärkning, men nej, de fick inte ta med sig dem pga brandrisken.
Kläderna tas med in på lektionerna. Det blir ju väldiga stressmoment när dom inte får ta med väskan in,det låter jobbigt.
När jag gick i mellanstadiet så gick jag i en byskola med egen skolbänk och bara ett klassrum. När jag sen började högstadiet så var det i en skola med 1000 elever. Stort opersonligt,ingen skolbänk många lärare många klassrum och jättemycket stress. Då tappade jag helt fokus. Jag tror nog att många elever idag har samma problem.
»Kläderna tas med in på lektionerna. Det blir ju väldiga stressmoment när dom inte får ta med väskan in,det låter jobbigt.»
När jag vickade på en högstadieskola för ett par år sedan fick eleverna INTE ta med sig ytterkläder in på lektionerna, just med brandfaran som motivering. Varför det skulle vara speciellt brandfarligt att ha med sig ytterkläder in på lektioner fattar jag inte, men så vill jag minnas att det var i alla fall. Fast jag får kanske braska och säga att jag vickade som NO-lärare, och det är klart, det kan kanske ligga något i att man inte ska ha med sig ytterkläder in på fysik- och kemilabbar. Men jag har inget minne av att det skulle gälla några specifika ämnen eller typer av lektioner.
Kan inte påminna mig om några förhållningsregler när det gällde väskor.