Tankar runt sjukförsäkring och sanning 07 februari 2010
Posted by trollan in Allmänt, politik.Tags: Aftonbladet, alexandra, Gömda, sjukförsäkring
11 comments
Det är en massa prat om sjukförsäkringens regler idag. Många är rädda för att utförsäkras och för vad som kan hända då. Ibland blir jag då lite fundersam på försäkringskassan agenda. De som styr alltså. De tycks tolka många riktlinjer väldigt hårt, och även om det då finns tolkningsmöjlighet att fria, så väljer man att hårddra det. Vilket skapar rubriker om cancersjuka som blir utan försäkring, mamma som blir av med ersättning dagen efter att barnet dött. För att hon då inte stod på kö utanför arbetsförmedlingen (eller hur det nu var).
Frågan för mig då är om det verkligen bara är alliansens politik som är så inhuman, eller om det sitter folk högt uppsatta på FK som vill ha tillbaka Sossarna, och därmed drar sitt strå till stacken för att skapa opinion mot Alliansen.
Att man drar bort ersättning från cancersjuka för att de är tillräckligt friska för en semesterresa tycker jag personligen är förkastligt. Men jag kan på något sätt ändå förstå deras poäng. Är man tillräckligt frisk för att jobba hemma, renovera, blogga, resa omkring etc, är man då inte tillräckligt frisk för att kunna arbeta?
Någonstans måste det väl finnas en medelväg från att skicka pengar till miljonären ”Mia” från Gömda i USA till att jaga människor som är svårt sjuka men väljer att uppleva någonting förutom sjukhusmiljön under mellantider i behandlingen.
Men för att verkligen visa hur inhumana regeringen är har då Aftonbladet tagit den sjuka Alexandra under sina vingars skugga. I två debattartiklar ger hon ansikte åt hela problematiken. På dessa jagade sjuklingar vars liv slås i spillror av regeringen. Men hur rättvist är då detta ansikte? Är hon verkligen obotlig sjuk?
Moderaterna som vågade ifrågasätta hennes historia och sjukdom har fått tagit emot en del kritik både av oppositionen och av bloggande partikamrater. Det blir lite hårt att kritisera och ifrågasätta en enskild människa. Mary skriver mycket tänkvärd just kring sjukförsäkring och hur hon anser att sjukförsäkringen ska fungera, men är tydlig i att hon tycker det var olämpligt att gå i svaromål.
Kent Persson tycker att debattörerna borde be Alexandra om ursäkt, då de gått ner på personangrepp och debatterat sakfrågan. Vilket jag håller med om. Men å andra sidan. Det Alexandra har gjort är att presentera sin egen upplevelse för att förklara hur hemskt det nya samhället är. Ska man inte kunna ta det exempel hon ger och svara på detta? Har inte hon gjort sin egen situation till en sakfråga? Ok, jag håller väl med om att man inte skulle skrivit ”sjuk” eller ”sjukdom” inom citationstecken. Det blir en aning lågt.
Tittar man då på Alexandras sjukdomshistoria så skriver hon själv i den första debattartikeln:
För min egen del handlar det om sjukskrivning för fibromyalgi, utmattningsdepression, lätt ångest och kognitiva minnessvårigheter.
Dukar fram och känner hur händerna domnar bort på vägen mot kylen och ska precis hälla upp till Liten när jag tappar hela kartongen i knäet. Igen. Vissa dagar kommer tårarna när jag inte längre orkar, är så trött på att hela tiden tappa saker. Men i dag är en stabil dag. Torkar upp, byter om och frukosten fortsätter.
Följer man hur det ser ut på hennes twittrande (som tycks ha avslutats) som man har forskat efter på Flashback så ser det i alla fall ut som även om det är svårt att hämta mjölk, så har hon inte så mycket problem att städa eller leka på buspalatset mm. Vilket gör att man naturligtvis funderar på sanningshalten i hennes beskrivningar.
Redan när jag läste Alexandras debattartikel två var det saker som inte riktigt lät äkta. Hennes reaktioner kändes överdrivna. Varför är hon så emot att söka jobb? Hon känns som en person som gör allt för att få fortsätta leva på bidrag. Som ser det som en rättighet. Men vad har hon för skyldigheter mot samhället?
Kanske handlar det om en önskan att vara hemmafru? Kanske är det den önskan att få vara hemma och ta hand om hemmet det hela handlar om. Det finns i princip ingen möjlighet för detta i dagens Sverige, och är det en sådan önskan som ligger bakomOch då det inte fungerar i dagens samhälle, så är det klart att man kan med hjälp av sjukförsäkringen få vara hemma. Är detta något skattebetalare ska subventionera? Det blir liksom en helt annan diskussion.
Medborgar X har funderat här och här om Alexandras historia.
Ibland känns det precis som diskussionen som med Mia ifrån Gömda. Jag hör fortfarande folk som tycker att även om Lixa Marklund nu ljög, så spelar det inte så stor roll. För det har säkert hänt 100-tals kvinnor ändå, så det är bra att problemet blir belyst. Men för mig är det nu på samma sätt som då. Ta då fram en person som kan granskas som verkligen är sjuk. Ta inte fram någon falsk symbol. Om det nu är så vanligt, då borde det inte vara så svårt att få fram någon. Eller?
Märkliga människor 07 februari 2010
Posted by trollan in Jämställdhet, Könsmaktsordning.Tags: Jenny Westerstrand
6 comments
Jag har inte läst så mycket av Jenny Westerstrand tidigare. Jag noterade visserligen när hon blev upphaussad av Monica Antonsson. Men eftersom jag tycker Monica har en förmåga att reagera ovanligt starkt mot vissa människor (framförallt om de har en låg uppfattning om Monica själv) så brydde jag mig inte så mycket om vad denna Jenny sa och har inte tittat så mycket på hennes blogg.
Men så kom då det fantastiska uttalandet.
Well. I Turkiet har en 16-årig tjej begravts levande, för att hon har haft manliga vänner. Jag tycker förstås att detta är helt jämförbart med sexuella trakasserier av medelklasskvinnor i Sverige och jag ber att få återkomma med en svidande uppgörelse med alla som överdriver dramatiken i att dödas levande. ’till then!
Ok. Jag är lost. Tittar man på inlägget i övrigt så handlar det om knepig debattklimat i Sverige. Newsmill som har skrivit en dålig rubrik till Eva Lundgren. Var alltså tvungen att läsa denna vedervärdiga artikel, och kom fram till att det inte var en helt osannolik rubrik utifrån artikeln. Så på vilket sätt skulle detta ha gjort hennes jämförelse vettig?
Hon har då blivit medveten om att folk har reagerat på detta. Men likt Linda Skugge så ser Jenny ingen anledning att be om ursäkt eller förklara sig. Det kan ju inte varit hon som gjort något fel. Helt klart handlar det om korkade människor på Internet som saknar förståelse för Jennys förfinade sätt att debattera.
Uppenbarligen läst med fundamentalistisk brist på textförståelse. Det är kanske för mycket begärt att folk ska känna igen ett ironiserande över deras egna stupida positioner i debatten men för helvete, kan de inte göra minsta, minsta lilla inbromsning innan de tjongar till?
/../
Jag har ju länge och i långa bloggar beklagat mig över nivån i debatten i Sverige, vad gäller feministiska eller genusteoretiska frågor i allmänhet och vad gäller mäns våld mot kvinnor – däribland hedersvåld – i synnerhet. Hur ska man känna efter detta? Vad går an att göra när folk ogenerat tar till brösttoner fast de kört så helvete åt pepparn? Men det är ju såhär hela den urballade debatten om jämställdhet och våld har kommit att se ut. Dikterad av en mobb. En dum mobb.
/../
Om man inte fattar stilistiska elementa, måste man på detta vis plåga normalbegåvade med det?
/../
Jag hoppas att de som är ute och far i kolumner på nätet om hur eländiga feminister är tar detta som en fingervisning, en liten coachning om man så vill, om att det samtalsämne de har valt innehåller en miljon verkligt subtila frågeställningar, som de naturligtvis inte har en chans att fatta när man på detta sinnessjuka vis missar de passningar jag gör i bloggen nedan till debattklimatet. Ett debattklimat som alltså visade sig vara ännu mycket dummare än jag trodde, hur nu i helvete det var möjligt. Kan den gamla visdomen ”Mot dumhet kämpar gudarna förgäves” bli tydligare än såhär?
Nehej. Ingen förklaring här. Det handlar bara om att vi som reagerat saknar läsförståelse och saknar insyn i stilistiska element. Bra att veta.
Sen skriver hon ännu ett inlägg utan att säga något alls. Hon citerar bara den del av Monicas inlägg som handlar om hennes uttalande och svarar kärnfullt:
Ja sådär kan det alltså låta. Ganska häpnadsväckande faktiskt. Väldigt väldigt nånting.
Och det var väl svar på tal. Eller någonting i alla fall.
Redan innan Jenny kläckte ur sig sin extremt korkade kommentar så hade faktist Aktivarum börjat studera genusrörelsens representanter och tittat lite på just Jenny. Drar man det till sin spets så innebär det att alla som inte tycker som Jenny förtjänas att mobbas ut som töntar.
Vilket skulle bevisas av hennes senaste utspel.
Jag skulle gärna vilja att någon som anser att Jenny har minsta vett förklarar för mig vad hon menade. För tillfället så framstår hon för mig som en pretentiös nolla utan minsta empati.
Hennes medkänsla och intresse för omvärlden tycks enbart gälla de som hamnar i hennes mall av hur människor ska vara (kvinnor som hatar män?). Alla andra tycks enligt hennes värlsdbild enbart vara värda förakt.
Eftersom jag inte är en person som korrekturläser så mycket så tycker jag oftast inte att det är värt att klanka på hur folk skriver i sina inlägg. Men eftersom jag nu retat mig på henne så kan jag väl bara säga att jag roat mig med att läsa kritiken av hennes dassiga engelska i rubriken på ett av inläggen på Cattas blogg.
Dessutom kan jag själv inte låta bli att poängtera till hennes senaste inlägg. Karin Boye. Inte Carin. Kanske något en universitetsstuderande feminist borde haft koll på? Kanske värt att kolla upp det om hon nu inte var säker? Men troligen är inte kolla upp fakta något som ligger högt på radikalfeministernas lista.
För övrigt har Jenny hunnit skriva ännu ett inlägg sedan jag började författa detta. Hon hoppas på att få ihop guldkantade skrifter. Hon har dessutom börjat jobba på att få till det här med ironi. Inte helt där än enligt min åsikt. Men å andra sidan så behöver hon nog inte oroa sig för att hennes skrifter inte kommer att prisas. Så länge ROKS finns så kommer hon säkert få mer utmärkelser. Hon blev ju prisad förra året för årets kvinnogärning 2008. I gott sällskap av Monica Dahlström-Lannes som fick priset året innan.
Tankar om hedersmord 05 februari 2010
Posted by trollan in Allmänt.8 comments
21 januari 2002 sköts Fadime Sahindal av sin pappa. Tjejen som gett ansikte åt det här med hedersvåld. Hon hade på ett fantastiskt sätt förklarat problematiken. Gjort den verklig. Man såg ändå på något sätt även familjen som offer för sin egen kultur när hon förklarar hur de reagerat och varför de hotat döda henne. Att läsa hennes ord i riksdagen och veta att pappan skjuter henne två månader senare ger rysningar.
Det som var lite intressant är att läsa hur hennes lillasyster resonerade, åtta månader efter mordet.
Pappa trodde att han räddade sin heder, men jag tror att han mer blev utskämd i andra familjers ögon. Han som ljugit i rätten och som har missförstått. Pappa överdrev i allt han sa. Det var inte så att andra kurder hade spottat på honom i gathörnen, det föraktet fanns mest i hans egen hjärna.
Kanske har de rätt att vi i Sverige misslyckats. Misslyckats att reda att det inte bara finns rättigheter att komma hit. Vissa saker kommer aldrig att accepteras i Sverige. Förtryck och mord är brott. Vill man ha barn som växer upp undernådiga som gör som familjen bestämmer – ja kanske ska man fundera om västvärlden verkligen är en bra plats att slå sig ner på då. Kanske ska man stanna där det är ”ok”.
Men samtidigt. Det känns lika illa att läsa om ”hedersmord” som sker någonstans. I hemlandet.
Medine 16 år levande begravd troligen av sin far. Troligen utan att på något sätt bedövas innan, med slag eller droger. Utan med bakbundna händer sitta och se pappa (?) gräva ner henne. 16 år. Vilken panik. Rädsla. Ångest. Vilken död.
Hur kan man utsätta sitt eget barn för något sådant. För vad? Ska verkligen kvinnans s k dygd vara viktigare än hennes liv. Kan man verkligen älska sina barn om man är beredd att gå till sådana ytterligheter om barnet gör något som kan skada det egna namnet.
Vid så kallade hedersmord, som är vanligast i Turkiets huvudsakligen kurdiska sydöstra del, utser ett så kallat familjeråd en familjemedlem till att döda en kvinnlig släkting som anses ha besudlat släktens heder, vanligen genom ett utomäktenskapligt förhållande.
Sedvänjan har också tillämpats på våldtäktsoffer eller kvinnor som enbart talat med främmande män.
Sådant här måste straffas hårt som jag ser det. Förövarna måste komma inse att skammen att begå mord, är större än skammen att dottern eventuellt har förlorat sin oskuld. Behålla den kulturella särarten är ofta positivt. Men i vissa fall nej. Alla människor måste inse att 1800-talet är över. En familj skadas inte av att män och kvinnor pratar med varandra.
Tankar om sociala medier 03 februari 2010
Posted by trollan in politik.Tags: facebook, politiker, twitter
add a comment
Jag läste ett mycket bra inlägg från Mary angående den här frågan om Sociala medier. Tänkte då skriva en kommentar, men det blev så långt, så då fick det bli ett bloggsvar istället.
Förstår inte den massiva motståndet mot sociala media som tas upp i SvD.
Visst kan man ha en grupp utanför nätet med blyertspennor och allt som en kommentator hos Mary kommenterar.
Men hur får man in fler i gruppen? Handlar det om kompisgänget? Geografisk utbredning? Det finns liksom gränser där med hur man ökar upp gruppen. Eller handlar det om att man vill ha sin klubb skyddad? Där har man fördelen med nätet. Du kan fånga upp andra människor med samma typ av intressen.
En politiker som är bra på Twitter och blogga (och förhoppningsvis har något vettigt att säga) kan lätt få nya väljare här. Dels genom att de framstår som folkliga på ett annat sätt än när de tittar ut över massorna med ett fastklistrat leende under valrörelsen. Dessutom skapar de en relation med väljarna, och man kan få förståelse för varandra.
Men naturligtvis når man inte alla med sociala medier. Så att satsa enbart på det är nog inte så smart. Men kanske vore det något att ha en twitter tid för politiker som liksom @Sj_ab svarar på frågor om allt vad gäller tågen. Då skulle det kunna vara olika personer som svarar på frågor politikernas linjer varje dag. Det skulle ge dem mer hum om vad som rör sig i huvudet på folket.
Det är litegrann som den här debatten med musiken. Musiker tappar en massa pengar på nedladdningen, sägs det. Sen har vi då grupper som blir kända utanför sitt lands gränser tack vare nedladdningen och Youtube. Hur kända skulle Jeff Dunham och Susan Doyle vara i dag om inte spridningen på nätet fanns?
Å andra sidan pågår det då en debatt just nu i Uppsala då en ledamot uppdaterade sin Facebook status under ett möte med en kommentar om vad en annan politiker sagt. Där vet jag inte hur ok jag tycker det är. Dels så känns det som är de på mötet så ska de koncentrera sig på mötet och inte skriva fyndiga kommenarer på Facebook eller Twitter. Det känns lite respektlöst mot de andra deltagarna som jag ser det.
Lite strödda tankar 03 februari 2010
Posted by trollan in Allmänt.Tags: våldtäktsbrott
10 comments
Läser en debatt som har startat hos Catta som är rätt intressant.
Återigen handlar det om en våldtäktshistoria. En 15-åring har fällts för två våldtäkter. Mamman har då startat en Facebookgrupp för att fria sonen, och äldre brodern har startat en blogg.
Cattas grundfundering är hur smart det är att gå ut med pojkens namn och bilder i informationen. Om någon i framtiden söker på pojkens namn så kommer det att komma ut att han är fälld för våldtäkt. Och hur kommer han försvara sig från detta?
Det är ju inte så att man från arbetsgivarens sida kommer att säga: Vi tar inte in dig på intervju på grund av detta. Effekten kommer troligen bli ett automatiskt bortsållande. Inget man kan försvara sig emot helt enkelt.
Punkt nummer två är det faktum att tjejerna hängs ut på samma sätt och att de på vissa ställen mordhotas och förtalas.
Eftersom diskussionen blev så livlig var jag naturligtvis själv tvungen att ta en titt för att få någon uppfattning.
En sak som är intressant är det faktum att killen blir avstängd från skolan direkt när det kommer in en anmälan om våldtäkt.
Å ena sidan kan det kännas tryggt. Hur ska det kännas för tjejen att behöva se våldtäktsmannen varje dag? Men genast tänker jag då på mobbing. På hur barn blir misshandlade och mobbade i skolan. Inte verkar det vara skäl att stänga av eller förflytta mobbaren om jag förstår det rätt. Det brukar då tas upp det här med skolplikt, hur mycket rätten till skola för mobbaren är så mycket viktigare än lugn och ro för offret. Och för mig känns det som att få huvudet doppat i toalett, bli fastbunden, något tar kläderna på gympan kan kännas lika förnedrande som en våldtäkt.
Sen kommer då frågan hur det är med oskyldighetsprincipen i dagens skolor?
När jag läser Facebooks gruppens information så känns det informativt. Eftersom den nu är stängd för icke- medlemmar så kan jag inte få fram huruvida tjejerna hängts ut på något sätt där.
Nackdelen med bloggen är att det utlovats en massa information, som sedan inte har publicerats. Det leder ju genast till att man börjar misstro bakgrunden.
En kommentar som fastnade hos Catta var när hon skrev:
”Fia:det finns tydliga signaler på att flickorna har problem skriver du.,men det är väl inte polisens sak att utreda eller göra något åt?”
Å andra sidan är det väl det polisen borde göra? Det är väl det som Medborgar X lite spetsigt formulerade. Kanske ska de inte låsas in, men även målsägare kanske ska granskas för att vara säkra på att de inte ljuger.
Även om det naturligtvis blir extra problematiskt vid våldtäktsmål (framförallt när en del poliser fortfarande kan börja med frågan, hur var du klädd då?). Men poliser bör inte ta för givet att målsägaren talar sanning.
Då kommer det bli sådana här diskussioner varje gång. Sant eller inte. Det finns saker som talade för pojken, saker som inte stämmer med tjejens berättelse, och istället för att undersöka och ta reda på det så struntar man helt i det. Och så får vi rättskandaler. Men kanske är det så enkelt att polisen inte vågar ifrågasätta idag?
Jag tänker lite på rapporteringen om den kidnappade kvinnan i Kortedal där en polis säger:
-Jag är kluven i den här frågan eftersom det finns flera sidor av det. Oavsett om kvinnan har ”hittat på” våldtäkten så gör man inte sådant utan anledning. Det finns oftast bakomliggande faktorer som förklarar varför hon kan ha agerat på det sättet.
Skulle det vara ok för en kvinna/tjej att medvetet falskt anklaga en man/pojke för att det finns anledning för henne?
Hur skulle jag göra om det var min son? OM han är oskyldig. Hur lär man honom sedan tro på samhället igen?
Ja. Efter att ha läst profanum_vulgus ibland enerverande kommentarer så kan jag väl säga att det har väckts vissa tvivel hos mig. Framför allt känner jag mig tveksam till Fall 1. Fall 2 känns som det fanns uppgifter som skulle ha fångats upp i rapporteringen, men då jag inte läst så mycket om just det fallet så är jag mer öppen för både oskuld och skuld.
Tankar om ett landsting 02 februari 2010
Posted by trollan in politik.Tags: besparingar, landsting, personalchef, Sigbjörn Olofsson, Sundsvall, Västernorrland
add a comment
Det ser illa ut i Västernorrlands landsting. 700 personer ska sägas upp. Efter att ha läst om flera olyckor i Sundsvall omådet den senaste tiden känns det…tryggt.
Men ok. Jag förstår budget och sparkrav, och finns det inga pengar så måste man spara. Det är enkel matematik. Och för att sparka folk på ert så humant sätt som möjligt måste man ha en bra personalchef. À 13 000 kr om dagen.
Tror säkert inte någon som tappar jobbet för att Landstinget har några som helst problem med det….
Men lösningar för sparande finns. Planer finns på att ta bort 70 vårdplatser i Sundsvall, och sedan låta vårdtagarna stå för en del av kostnaderna på vårdhotell. Strålande idéer. Framförallt om vi dessutom pratar ihop hos med Försäkringskassan, så kan patienterna helt enkelt friskskrivas och skickas in på arbetsprövning eller något annat kreativt.
Jag förstår verkligen inte dessa fantasilöner eller ersättningar som vissa får. Man pratar om att det kan bildas olika klasser i dagens samhälle. Go figure. I samma landsting i Örnsköldsvik finns det en sjukhusdirektör, Sigbjörn Olofsson, med en fallskärm på 140 000 kr i månaden om han sägs upp. Känns inte som det är så mycket som besparing att säga upp honom någon gång i framtiden. Man får väl hoppas att han gör ett bra jobb.
Hur tycker personalen på sjukhuset om denna nya chef? Att de håller på att gå i väggen och mår dåligt tycks inte vara något som intresserar chefen. Men det är klart att man får ta mycket skit på toppen, så det viktigaste är ju att de blir bra belönade.
Men åter till själva Landstinget i Västernorrland. Det känns som det är kapitalismens folk som huserar där. Money, money typ. Intressant då att alliansen har 26 platser mot Sossarnas 37. Sen tillkommer då 7 från vänstern. Gissa varför jag inte har så stor tilltro att allt blir så mycket bättre om Sossarna kommer till makten.
