Ibland blir man bara så imponerad över hur enkelt det egentligen kan vara att tänka rätt. Jag hade inte läst Stefan Attefalls debattartikel först. Men om jag hade läst den så hade jag nog kunnat hålla med om problemet. Hur ska man ha råd med moskéer? Jag hade väl kanske inte hållit med om hans slutsats: Låt staten skjuta till. Religionen är skild från staten i Sverige. Vill vi verkligen rucka på det?
Men jag hade nog inte kunnat komma med något bättre alternativ. Som det är idag så verkar det ibland vara lite skummare föreningar som hjälper till vilket kanske inte alltid känns så bra.
Så läste jag då den alltid lika fantastiskt klarsynta Merits svar.
Vi har kyrkoskatt i Sverige. Den är valfri. Varför kan inte ett land som Sverige som då vurmar så för alla skatter kunna ha så man får välja till vilken kyrka som man vill att kyrkoskatten ska ges? Är jag jude så kanske jag vill att de pengarna ska gå till synagoger och judiska församlingar, som muslim till moskéer och församlingen.
Trollan's Tankar om stort och smått 
Visst, varför inte. I premiepensionssystemet ger staten oss en lista på en massa pensionsförvaltare att välja på, skulle kunna vara samma här. Och då även med små varudeklarationer: hur stor risk blir det att hamna i helvetet eller himlen med detta val, och hur stor blir administrationsavgiften? Vad blir vinsten, 20 jungfrur eller en harpa?
Eller så kan staten helt träda tillbaka, och låta vuxna människor själva bestämma om och vart de skall skicka sitt tionde.
Men så där är det ju! Skatteverket samlar upp pengar åt t.ex. katolska kyrkan, som dock beviljar dispens från skatten åt folk för att slippa utträden. (Jag känner några föga troende katoliker).